… eller ”Den sorgliga historien om Mr Big”. (Valack (2003-2011) e. Rotspon – Bolero)

Jag har redan berättat om hur det gick till när vi köpte den här fina hästen och hur jag blev dunderblåst. Och jag lovade att komma med en uppföljning. Det är lärorik och skrämmande läsning, om spattbehandling och samvetslösa människor. Historien om hur det gick till finns att läsa både tidigare i bloggen (Får man hänga ut folk på internet, nov 2011).

Vi köpte hästen av Madelen Palmkvist (senare El Hanafi / Hanafi) hösten 2009. Trots att han inte visade hälta i samband med köpet fick jag ju snart reda på att han redan var diagnosticerad med spatt i vänster has. Alltså inleddes  processen med att försöka få köpet hävt. Det var total tvärnit från säljarens sida. Hon hade själv visat hästen för oss, men när vi hämtade den var det hennes stallvärd/ombud Caroline som lämnade över häst och pass och tog emot betalningen. Hon kvitterade och visade ett papper om att hon var ombud för säljaren Madelen. Vid ny kontakt med Madelen var hon sanslöst otrevlig och slog ifrån sig på alla sätt. Så småningom försökte hon hävda att hon inte ens ägde hästen, utan agerade som ombud för någon annan. Tack vare internet går det ganska lätt att spåra hästar, så jag tog kontakt med folk som haft honom tidigare.

Hans historia såvitt jag kunde forska fram var alltså följande: Han köptes 2007  från Tyskland, som fyraåring, och kom i november samma år till Karin Öhman  i Katrineholm, för vidareutbildning. Strax efteråt var han till salu, men som säljare agerade då Team CAF. (Videoklipp från hans tid på stall Vegred finns HÄR>>> ). Jag vet att han visades för amerikanska köpare, som tackade nej. (Och jag undrar om det redan då fanns röntgenfynd). Karin ville inte, vid kontakt, av olika skäl tala om vem denna första ägare var, eller till vem han sedan såldes. Bara att det var i Stockholmstrakten. Därifrån kom han till Annica Holmqvist på Stall Bergalund i Hallstavik, som sålde honom hösten 2008, till en tjej i Finland. Finska köparen, Nina Jakola, upptäckte relativt snart att något inte stod rätt till med Mr Big, och gjorde en röntgen. Dessa röntgenbilder visade utom allt tvivel att han var behäftad med spatt vänster bak. Med stöd av detta krävde hon köpets återgång. Efter många månaders tjafsande fram och tillbaka (våren 2009) fick hon till sist lämna tillbaka honom till Annica Holmqvist. Men hon fick bara en del av köpesumman tillbaka. Hon lät sig nöja med detta, trots att hon gjorde en stor förlust, bara för att slippa ha utgiften med att ha en oanvändbar häst uppstallad för dyra pengar. Mr Big åker omgående från Annica ner till Skåne och hennes goda vän Madelen Palmkvist. (Deras redovisning om hur detta gick till skiljer sig åt). Han hade inte varit i Skåne mer än ett par veckor när jag hittade honom, hösten 2009.

Madelen har inget eget stall, trots att hon har en ganska omfattande hästhandel, utan Mr Big parkeras hos en annan person: Caroline Ekengren. Madelen förklarar både på telefon och vid visning av hästen att hon ägt honom i över ett år, men att hon har tröttnat på hästar och ridning, och att det är därför som han är till salu. Efter en snabb titt både på häst och ägare bestämmer jag mej för att det är en trovärdig historia. Hon säger att det finns både besiktningsprotokoll och vaccinationsintyg från när hon köpte honom, men när jag be att få dessa, så är dom inte längre tillgängliga. Och när hela historien till sist så att säga ”skiter sig”, så lämnar Madelen landet, och Caroline blir den som fungerar som mellanhand i kommunikationerna. Trots allt är hon mycket hjälpsam och försöker hitta fungerande lösningar för alla parter. Även deras uppgifter om vem som egentligen äger hästen vid försäljningstillfället går isär.  När jag kräver köpets återgång blir det alltså väldigt besvärligt och Madelens sista yttrande i historien är ”Stäm mej då!”, och jag bestämmer mej för att ta henne på orden. Vid lite mera efterforskningar visar det sig att Madelen trots sin ringa ålder (född 1988) hunnit både att dra på sig en ansenlig summa skulder hos Kronofogden, och få ett tvivelaktigt rykte som hästhandlare. Så jag förstod snabbt att det skulle vara lönlöst att dra historien inför rätta. Till hjälp hade jag nu min goda vän och jurist Malin Myrman, som gjorde sitt bästa, men inte heller kom vidare på grund av den snårskog av lögner, den kluriga lagstiftningen och risken att dra på mej allt för stora kostnader. Första hindret var att fastställa vem som egentligen var ägare till hästen. Det verkade enkelt. Men om man ska hårdra det hela så kan ju finska ägarinnan räknas som ägare, eftersom hon aldrig fått tillbaka hela köpeskillingen, och med andra ord gjort den svenska säljaren till bedragare enligt lagen. Vem som då var den svenska säljaren var klurigare. Madelen påstår först att hon aldrig ägt honom, utan bara sålde honom för Annicas räkning, och senare att hon redan sålt honom till Caroline. Under tiden är hon själv både oanträffbar och skuldsatt.

Alltså var vi fast med en jättefin och rar, men oanvändbar häst. Så vi beslutade oss för att göra allt som gick för att försöka behandla honom för att åtminstone göra honom ridbar, om än inte en tävlingshäst i dressyr. Våren 2010 var han ohalt efter en behandlingsperiod med Butazolidin, och magen hade hämtat sig efter att medicinering, och han lånades ut till ridskolan på Nordhallands Ridklubb. Chefen där är en god vän, Camilla Billö, och både hon och hennes duktiga personal gjorde allt för att han skulle få arbeta och fungera. Detta höll i några månader. Sedan kom en tydlig hälta tillbaka, och han fick komma hem och ha semester. Vid kontakt med Anette Edling, veterinär vid Hallands Djursjukhus, så bestämde vi oss för att prova en ny, experimentell behandling som utförs av en gästande veterinär från Canada.( Mycket enkelt förklarat så går Dr James behandling ut på att spruta ren alkohol rakt in i den berörda ledavdelningen. Syftet är att snabba på nedbrytningen av ledbrosket, så att leden växer ihop. Då blir just den här ledavdelningen stel, smärtan försvinner och hästen blir åter användbar. Han hade redan haft mycket positiva resultat på både galoppörer, dressyrhästar och reininghästar.)

Under juli och augusti månad 2010 gjordes alltså behandlingen och uppföljningsprogrammet sattes igång. Under hösten lånades Mr Big ut till en god vän som blivit hästlös, och allt verkade vara frid och fröjd. Han var till och från lite besvärlig mot sin ryttare, men vi gissade att det berodde på att han mådde bra och blivit lite stallmodig och i god kondition. Tidigt under våren 2011 berättar ryttarinnan att hon inte kan ha honom kvar på grund av sitt arbete, och jag åker för att hämta hem honom. Vid kontroll visar det sig att hältan är tillbaka. Suck. Vi åker ner till Anette på Slöinge för att kolla honom, och tyvärr visar det sig att behandlingen inte haft den önskade effekten, och att det tyvärr inte fanns mer att göra.

Så nu hade jag en häst utan livförsäkring, som inte ens är värd sin vikt….  (Som bekant kan man inte sälja hästar till slakt som är behandlade med ”Butta”).  Jag upptäcker att Madelen Palmqvist startat upp en hemsida för försäljning av hästar importerade framför allt från Holland. (Till synes fina hästar) Hanafi Sport Horses heter ”företaget”, som påstås ha F-skatt och goda referenser (?!?). Och även garantier. På hemsidan står det att om man inte är nöjd med hästen man köpt så får man byta in den. Så jag kontaktar Madelen igen, och hon är mycket samarbetsvillig. Klart att jag får byta in Mr Big om jag inte är nöjd, och allt jag behöver göra är att titta ut en av hennes saluhästar som jag vill byta till mej. Hittar två lämpliga alternativ, och ringer för att ordna med praktiska detaljer. Då tycker hon inte att han är värd lika mycket som jag betalade, utan kanske bara 15000 eller så, eftersom han har spatt. När jag invänder att han hade det redan när jag köpte honom, så kontrar hon med att det trots allt inte var hon som sålt honom…… Alltså lönlöst. Inte lägger jag 50 – 60 000 mellan för att få en ny ”högriskhäst” på halsen. Och på ett vis kändes det bättre i själen att inte låta stackars Mr Big vandra vidare, och riskera att åter bli såld som frisk och felfri (möjligen full av smärtstillande).

Till sist fattades alltså beslutet, med stöd av veterinärer, jurister och även mitt bankkonto, att det var bäst att bita i det sura äpplet och låta Mr Big vandra ut på de evigt gröna ängarna.

Kvar står en ryttare utan tävlingshäst, en fattig hästägare, och sörjande vänner. Rent ekonomiskt var han en katastrof, men som häst var han högt älskad av alla som lärde känna honom. Men jag är fortfarande bitter över att det får gå till så här, och därför beslutade jag mej till sist att skriva ner hela historien i min blogg. Jag får nämna alla vid namn, så länge jag inte smutskastar någon, utan bara håller mej till rent sakliga fakta, vilket jag nu anser mej ha gjort. Så den här historien är menad att fungera som en varning. Trots min erfarenhet, tillgång till goda fackmän och min vilja att göra det bästa för varje häst, så blev jag grundlurad. Så jag kan bara återigen uppmana alla som ska köpa häst, att kolla hästen noga, kolla säljaren ännu mera noga. Och sedan dubbelkolla…..

Det går att ”googla” på alla namn, både folk och fä. Upplysningar om skulder kan göras hos Kronofogden, och ”skvaller” hittar man både på HästNet och på Bukefalos.

20120124: Jag har nu fått veta att Mr Big röntgats och diagnosticerats med spatt redan hösten 2007. Dåvarande säljare, förmedlare och ryttare (samt såklart veterinären) visste redan då att han hade ett dolt fel, men valde att inte varken åtgärda/behandla felet eller ta bort honom, utan istället tiga och sälja honom vidare i förhoppningen att ingen skulle märka det. Så det finns uppenbarligen en rad ”bedragare” i den här historien, där i sista änden hästen får betala priset, och ett flertal personer lagt ut mycket, mycket pengar på honom. En historia full av förlorare alltså.

20120210: Uppdaterar med en länk, till ytterligare en liknande historia. Se upp!!