Den grå vardagen är blå!

Idag har jag hjälpt till att högtryckstvätta stallet. Det är blött och smutsigt, men ganska kul, för resultatet blir så bra. Boxarna är målade invändigt med blått och vitt, men det blåa var knappt skönjbart under all lort. Nu blir det vita verkligen vitt! Det blåa flagnar och visar olika nyanser, men allt ska målas, väl det blivit tvättat. Men flera års lager av hästlort och spindelväv åker ut med vattnet, och bara det gör stor skillnad. Det kommer bilder, men just idag var jag alltför våt om händerna för att ta fram telefonen och ta bilder.

Min företrädare var ingen anhängare av årliga storstädningar, så det finns en hel del gammalt mög, även om han tagit det mesta av sina prylar. Ett utrymme har fortfarande en del av deras saker kvar, och det återstår att se om det blir hämtat eller om det blir tippen.

Det är i alla fall tillfredsställande att göra ett jobb där förbättringen är tydlig. Samma gäller hästarna. Storm har vilat en vecka nu, med sitt svullna knä. Men veterinären har sagt att han kan jobba så mycket som hans knä medger, och han hade så mycket myror i brallan, att jag tyckte att han kunde få sprattla av sig lite överskottsenergi. Och det gjorde han med besked!!

Pigg och glad Storm i longervolten.

Pigg och glad Storm i longervolten.

Han visade ingen som helst hälta eller stelhet heller, så nu tror jag att det är dags för honom att börja träna under ryttare igen.

Amiral har ju också tagit det lite lugnt efter hans besök av osteopaten, så jag bestämde mej för att ta honom på långa tömmar. Och han var som ny! Och bättre! Han bar sig i bättre balans i traven, gick i kort balanserad galopp  med undersatta bakben, bar huvudet i en fin position och skummade vitt i munnen. Härligt att se. Han har ju varit lite svag över ländpartiet och har försvarat sina svagheter med att lägga sig hårt på bettet, gå på bogarna och öka farten. Nu var han helt annorlunda, och jobbade avspänt med spetsade öron.

Amiral på långa tömmar

Amiral på långa tömmar

Så roligt när träningar och behandlingar ger önskat resultat! Viking har också börjat arbeta under sadel igen, och han är så nöjd och glad. Han som är en sån arbetsmyra trivs inte alls med att vara sjukskriven och blir rastlös och nervös. Nu är han lugn och glad igen. Taggad när sadeln kommer på, men inte stressad, och arbetar i rörig miljö på ett avspänt sätt med glad attityd. Jag tror att vi har alla gossarna tillbaka på banan igen.

Nu får det snart bli damernas tur att komma i form.

Annonser

Jakten på det ouppnåeliga

Nej, jag tänker inte skriva om hur man gör en perfekt piruett. Det är långt mer komplicerat än så. Jag behöver skaffa en skottkärra….

Drömmkärran!

Drömmkärran!

Det låter ju inte så avancerat, kan man tycka. Man åker till närmsta Lantmanna-butik (eller motsvarande) och antingen hämtar eller beställer. Fixat. Enkelt. Jovars, om det bara vore så …

Jag hade ju redan lyckats lägga vantarna på en jättefin och sprillans ny skottkärra för ett par månader sedan. Den här kärran är förvisso tjusig, men väldigt tung att köra, för att inte tala om hur otymplig den är att tippa. Och när jag fick en ny hästskötare, som inte är lika stor och stark som den tillfällige, blev problemet uppenbart. Särskilt de dagar jag själv skulle hjälpa till att köra dynga. Den är verkligen supertung! Den är lite felbalanserad, så tyngden ligger inte mest över axeln, utan mellan skaklarna, och när man tippar den måste man alltså lyfta hela lasset med armkraft. EN ynka kärra var allt jag pallade!

Den nuvarande kärran

Den nuvarande kärran

Min hästskötare klagar, och jag har full förståelse för hennes problem. Och jag vill gärna behålla henne (och vara henne till lags), så vi gav oss ut på jakt efter en till kärra, och låter den andra få tjänstgöra till att köra hö med. Vi kollade med grannstallen, kollade nätet, olika butiker för jordbruksprodukter och  frågade runt. Det märkliga är alltså, att alla stall har minst en sådan här:

Kärra med tipp

Kärra med tipp

precis den modellen vi letar efter. Men ingen kan säga precis var dom köpt den, eller hur mycket den kostar.

Den enda vi hittar som säljer precis den modellen är lokala ridsportsbutiken, som beställer hem den. Då kostar den 600€, vilket jag tycker är ganska dyrt. Faktiskt. Liknande, men inte exakt likadana, finns på olika ställen i England, Frankrike och Tyskland för ungefär halva priset. Hur kommer det sig??

Att dom är eftertraktade förstår man, då det händer att dom blir stulna. Min företrädare har senaste året blivit av med två, båda gångerna i samband med tävlingar på anläggningen. Någon har alltså lastat in skottkärran i sin lastbil och kört iväg. Är det så man lägger vantarna på en bra skottkärra? Man ger sig ut och stjäl en?

Inte min stil. Så vi gav oss av till en mycket välsorterad butik för att inhandla den eftertraktade skottkärran. Vi visste att den skulle kosta över 500€, men jag tänkte att det får det väl vara värt, för att lösa problemet någon gång. Men väl framme på plats, så visade det sig att dimensionerna var i minsta laget. Det är ju bra om den rymmer mer än dyngan från en enda box. Helena ville ha en som är stor nog att lägga två höbalar i, och den här rymde nog bara en. I övrigt var det rätt modell, som har inbyggd tipp, så man slipper lyfta. Vi suckade, inhandlade hovsmörja och en stallbetjänt, och åkte hem.

En annan modell...

En annan modell…

Det känns lite som att försöka hitta skatten vid regnbågens slut, eller den heliga graalen, det här med att hitta den optimala skottkärran. Frågan är om jag inte helt enkelt får ge upp, anse slaget förlorat och köpa den dyraste skottkärran jag sett.

Att en sån skitsak ska vara så komplicerad!?

Tillbaka i sadeln!

Och oj, så kul det var! Visserligen var jag matt och svettig efter ungefär 20 minuter, men känslan att sitta på en kraftfull lusitanohingst måste vara den bästa tänkbara friskvårdskur som finns.

Jag har alltså förklarat mej fri från influensan och är tillbaka på jobbet. Att näsan rinner och att jag blir fort trött är något jag hellre står ut med, jämfört med att ligga till sängs med feber. Och jobbet, det består ju av hästar, hästar och mera hästar, så det blir aldrig tråkigt. Trots att det finns några saker på listan med tråkiga saker, börjar ändå en del av dessa ordna upp sig.

Storm ska vila lite.

Storm ska vila lite.

Veterinären kom på besök i måndags, och även hovslagaren. Vi har tur som har både trevliga och kompetenta yrkesmän på detta området. Viking har ju varit lite oren (eller halt) till och från på vänster fram. Och sista tiden tyckte jag att det varit mer än det borde. Så det var dags för dessa båda proffs att slå sina kloka huvuden ihop och komma upp med en handlingsplan. Så nu har Viking fått en annan typ av framsko, och ska skos om var fjärde vecka för hans hovar växer så fort. Dessutom fick han injektioner i leden och ska äta fodertillskott med MSM, condriontin och glukosamin. Några dagars promenader vid hand, sedan lättare arbete och återbesök om 10 dagar. Viking är en överambitiös arbetsnarkoman som blir ledsen om han inte får jobba, står nu i boxen med bandage om framfoten och ser dyster ut. Förhoppningsvis kan han börja jobba som vanligt inom kort. Han är en sådan otrolig häst, med sällsynt fina rörelser och kapacitet, så det är verkligen ledsamt att inte kunna låta honom träna.IMG_1598

Sedan fick han titta till Storm, som är en liten olycksfågel. Den här gången hade han skaffat sig en skum svullnad över höger bakknä, som jag inte vet anledningen till. Troligen har han busat i hagen, men det finns inget sår, och han är knappt halt. Vi ska smörja med Voltaren gel och ge honom lätt motion, så är det bara att hoppas att det lägger sig inom det närmaste. Det verkar inte vara någon skada på själva leden i alla fall. Alltid nåt…

Hovslagaren skodde om Storm och Jimmy och verkade alla barfotahästarna, så han hade att göra hela förmiddagen. Och på eftermiddagen kom vår osteopat Julie och tittade till Amiral. Han var lite spänd och trött här och där över ryggen, vilket inte var oväntat, för han har fortfarande svårt att trampa under sig, och försöker springa ifrån svårigheterna i ridningen. Skönt att få honom behandlad, så han kan fortsätta träna sina svaga punkter. Det är en ponny med ett mycket gott huvud och goda förutsättningar att komma långt, bara han lär sig att använda sin bakdel mer effektivt.

En fullspäckad måndag följdes av en aktiv tisdag. Vår hästskötare Helena hade sin lediga dag, och istället kom för första gången Rafael, som ska vara hennes vikarie en gång i veckan. Han ska fodra, mocka och i övrigt sköta hästar och utrustning. Samma dag som foderleveranserna, som alltid är tisdagar. Vi fick 40 balar halm, som skulle lastas in, plus allt kraftfoder och spån. Morotsleverantören dök aldrig upp. Igen. Suck… Vi får skaffa nån annan som levererar punktligt om hästarna ska få sina morötter.

Idag onsdag var Fridas lediga dag, och det har varit riktigt skit-väder hela dagen. Ständiga regnskurar gjorde att ingen av hästarna kunde gå ut i paddocken. Den förvandlas till lervällig efter ett par dagars regnande, och jag vill inte att någon av dom ska halka och sträcka sig. Eller att Kakans regnskållor ska komma tillbaka. Så dom fick stanna inne i goa värmen i boxarna med hö och halm att mumsa på, och istället fick jag ändra mitt schema för att hinna ta ut dom på lina istället. Den planen sprack efter lunch, så några av hästarna har fått en dags boxvila, men med tanke på vädret tror jag inte att någon klagar allt för mycket.

Jimmy gick lektion med en ung ryttarinna, och skötte sig utmärkt, och William fick en timmes motion tillsammans med nyblivna 11-åringen Tabea, vilken gjorde alla inblandade mycket nöjda och glada.

Lika glad var jag som hade ett bra träningspass med vår svarta skönhet Alentejo. Jag kämpar med rakriktning, vilket inte är så enkelt, men roligt och utmanande. Övergångar, tempoväxlingar, skänkelvikningar och vi blev båda varma trots vädret. Provade idag att betsla med Regentes kandar. Han var mjuk i handen, men fipplar med tungan, så trots att han inte kämpar mot bettet, så är det inte just det som passar honom bäst. Ska prova med Vikings bett istället, för det har en kandarstång som är rörlig, så tungan aldrig kan bli klämd, och se om det passar honom bättre.

Gonatt Alan!

Gonatt Alan!

Långa dagar blir det i alla fall, men jag trivs ju med utmaningarna och har redan planer för morgondagens träningar.

 

Januari, årets första inlägg

Det har tagit mej lite tid att få till detta årets första inlägg. Det började med att vi var bortresta över nyårshelgen, långt från hästar och hästfolk, hos goda vänner i Madrid. Som för övrigt var väldigt kyligt, men med blå himmel, trevliga människor och massor av god mat. Vi reste hem, fulla av förväntan inför detta nya år, med alla planer vi har.

Tre gossar slappar i paddocken.

Tre gossar slappar i paddocken.

Steg 1 på vår lista skulle ju vara att ”flytta in” på riktigt, för Joao Pedro, som haft stallet i över 20 år, skulle nu flytta vidare, och alla våra hästar och ponnyer skulle få flytta in på samma stallbacke. Och dessutom få tillgång till rymlig sadelkammare, stallkontor, foderrum och förråd. Massor med plats! Så var det tänkt…

I verkligheten är det här flyttandet en segdragen procedur. Till sist hade JP i alla fall flyttat sina sista hästar, och några dagar senare var även sadelkammaren tömd. Nu återstår att börja tvätta och måla, så jag kan flytta över hästarna. Jag tycker det är krångligt att ha hästar i två olika stall, och foder och utrustning måste bäras emellan. Jag är väl den som har minst ont av det, men gnäller mest. Vår hästskötare Helena klagar inte, utan ser fram emot att det så småningom ska bli klart och mera lättskött. Peter vill ha tillgång till kontoret, så han får sitt eget revir att vara på.

Men JP har fortfarande kvar massor av prylar i alla andra utrymmen, utom just boxarna och sadelkammaren. Suck! Det är faktiskt frustrerande att vänta på att faktiskt få tillgång till hela stallet med utrymmen. Självklart flyttar man inte den bråte  man tillbringat mer än 20 att samla på sig, på en kafferast. Men veckorna går….

Foderförvaring

Foderförvaring

Nu är ju alltid verklighet och teori alltid två olika saker, och som för att ytterligare understryka detta, så åkte jag på en riktig dunderinfluensa, och jag har varit ur funktion i över en vecka. Matt, trött och orkeslös. Så även om jag hade haft möjlighet att dona en massa, så har jag helt enkelt inte kunnat. Inte ens orkat titta på en sadel. Frustrationen över att inte kunna rida börjar bli kännbar, och jag måste bli frisk FORT!

Jimmy njuter av stallets stora vattenkar.

Jimmy njuter av stallets stora vattenkar.

Under tiden börjar verksamheten så sakta komma igång. Jimmy, William och Newton har gått lektioner med nya ryttare, och det är riktigt roligt att hästarna sköter sig så bra och är omtyckta.

Det är tur att jag har ett pålitligt team runt omkring, så hästarna blir väl omhändertagna och motionerade, även om jag själv sitter hemma och gör små berg av Kleenex.

%d bloggare gillar detta: