Rapport på distans

Nu är jag bortrest. Befinner mej väldigt långt från ljudet av hovslag och lukten av hästar. Min far har blivit sjuk, så jag har åkt till USA för att vara med mina föräldrar en tid. Under tiden har Frida huvudansvaret för hela dussinet, tillsammans med Diogo. Hästarna kunde inte vara i bättre händer, så jag är inte det minsta bekymrad. Men visst saknar jag dom. Både två- och fyrbenta. Häromdagen lade Frida upp lite bilder på Facebook tillsammans med följande text:

”Åkte till stallet med mungiporna ner, åkte hem med dom upp. Började longera i den runda paddocken där Viking bjöd på så mycket bockningar och rivstarter han fick plats med. Så tog ner honom till ridhuset så han fick busa lös. När han busat klart så skrittar han fram till mig med spetsade öron så vi kunde skritta av. Han bara följde efter mig medans jag traskade runt. När vi bytte varv så jag hamnade på yttersidan så kom han före, men inga problem, han stannar och väntar in mig”

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är så underbart att se Viking på så gott humör. Han har ett så stort och varmt hjärta och är så lätt att tycka om. Och tydligen har han nästlat sig in i Fridas hjärta, på samma sätt som han gjort med alla som lärt känna honom. Han ger allt för sina människor. Han visar alltid uppskattning, tvekar aldrig, är positiv, även när livet är jobbigt, som det ju varit för honom de senaste månaderna.

Men alla de här bilderna ger mej samma leende, som varje gång jag sitter på hans rygg. Vilken tur att vi har datorer och internetkommunikationer, så Frida kan dela såna här stunder med mej, när jag är så långt ifrån. Tack!

(bilderna har Olof tagit, och jag har lånat allihop utan lov)

Annonser
%d bloggare gillar detta: