I torsdags bestämde jag mej för att det fick vara bra med förkylningen och gav mej av till stallet tidigt för att motionera min ädla springare. Svalt, nyharvat och tomt i ridhuset, så bättre kunde det inte bli. Kunde träna på alla dessa detaljer som Sarah nyss präntat in i min tjocka skalle, och fick ett bra träningspass, trots att orken egentligen inte fanns.
Senare skulle min väninna Margareta ta oss med till ett ställe för att titta på ett par hästar till salu. Vi började med lunch, utanför huvudbyggnaden, under ett stort träd. Ljuvligt. God mat, gott sällskap och en utsikt som var storslagen.
Anläggningen var både vacker och välskött, så det var en njutning att bara vistas i den atmosfären. Den första hästen, Viking, var en 10-årig lusitanohingst som visades av en mycket skicklig ryttare, och hade väldigt fina rörelser. Klart att jag blev sugen på att provrida!
Lusitanohingsten ”Viking”
Han blev först visad för att vi skulle kunna se hans utbildningsnivå och rörelser. Han hade förmåga till både längning och samling, och hans piaff var verkligen imponerande. Mycket känslig och kvick i reaktionerna, så jag var först lite orolig för om jag skulle klara av honom, när jag inte kände mej på topp. Min egen reaktionsförmåga var ju lite långsam.
Men det var en härlig upplevelse att rida den här hingsten. Så känslig, att man kunde rida med de mest mikroskopiska hjälper. Framåt och uppmärksam. Och som de flesta lusitanos som jag ridit, försökte han hela tiden förstå mina hjälper, och göra sitt bästa. Sedan var han ganska vaken och kunde tappa koncentrationen när det gick andra hästar förbi ridhuset, men inte mer än att han genast var tillbaka hos mej om jag la till en skänkel eller gjorde en halvhalt.
Förkylningen gjorde att jag bara orkade rida några få minuter och sedan pusta. Vilket kanske inte var så dumt när det kommer till kritan. För då fick hästen pausa lite också, och få tid på sig att ”känna in” sin nya ryttare, och jag kunde troligen slappna av och faktiskt rida bättre.
Den andra hästen var en vacker svart hingst, av en lite annorlunda typ. Den var inte så långt kommen i sin utbildning, och hade nyligen bytt ryttare. Jag kände att jag förbrukat det mesta av mina krafter och nöjde mej med att njuta av visningen från läktarplats.
Totalt sett en härlig dag alltså. Men det tog på krafterna, så på fredagen var jag tillbaka i sjuksängen. Tusan också! Jag som var så taggad att komma igång igen. Men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag inte är ”Superwoman”, ta det lite lugnare och komma igen i långsammare takt.
Vill man köpa den här hästen, eller något liknande, kontakta Margareta på Lusitanissimo.
Stallbabbel 