Nu får vi en ny ridbana! En riktig lyx-variant, med underlag som gör att hästarna fullkomligen dansar fram.

Det började för några månader sedan, när vi undrade vad klubben skulle göra med den före detta hopp-banan, som börjat göras om, men aldrig gjorts klar. Det fattades pengar. Peter bestämde sig då för att sponsra projektet (med en ansenlig summa) och kontrakt skrevs. Vad vi skulle få, var då att få ha hela den här banan helt för oss själva varje förmiddag, och att kunna sätta upp reklam runt om. Men sedan hände det inte mycket. Företaget var upptaget med ett annat projekt på annan ort, och vi fick vackert vänta.

Det gick ett par månader, och det hände inte mer än att det kom någon och sprutade bort allt ogräs från den grusade ytan. Så småningom började det hända saker.

Det börjar hända saker

Det kom en maskin och gjorde diken kors och tvärs över hela ytan. Och sedan lades det ut textilduk och en tjock plastfilm över alltihop. Därefter lades det ner dräneringsrör i alla dikena. Många meter duk och rör blev det. Banan är formad som en halvcirkel med måtten ungefär 50 x 125 m. Så det blir många kvadratmeter.

Diken är grävda

Ytan mellan dikena ska jämnas

Här under ligger pumpen

Markduk, plastfilm och rullar med dräneningsrör

Rören läggs ut i dikena

Rören kopplas i ett rutnät

När plasten svetsats tät, och alla rören kopplats, så kom det lastbilar med fin sand. Lass efter lass, som skulle spridas jämnt, och packas.

Den här lådan är en del av nivå-systemet

Mängder av sand…

… ska fördelas ver banan

Först läggs det ut lite för hand, för att hålla rören på plats

Sanden får vänta tills alla rören är på plats

Till sist kom det mängder med balar med textilfiber, som sedan skulle blandas ner i topplagret. Alla rören ska anslutas till vatten och pumpar.

Alla balarna i månsken

Plasten borttagen…

… och en maskin fördelar ut textilmassan över sanden

Finessen med det här underlaget är att det bevattnas underifrån, och om det regnar så pumpas överflödigt vatten ut. Det gör att ytan blir som att rida på en sandstrand, nära vattenlinjen, där sanden är mättad av vatten, och ger både grepp och svikt. Textilfibern bidrar till att ge svikt, men även att binda vattnet. Både sol och vind bidrar ju till avdunstning, men på det här viset behöver man inte bevattna från ovan, utan automatik sköter om så att vattennivån alltid är densamma. Och resultatet är härligt att rida på.

Närbild på ytlagret

Vy över del av banan med ytlagret klart

Efter flera veckor av att ha följt arbetet ser det ut som om vi får möjlighet att rida här inom de närmaste dagarna. Kommer att bli helt underbart! Det fattas fortfarande ett staket runt om, och sedan ska ett dressyrstaket och några små träningshinder att ställas på plats. Men det tror jag inte att vi väntar på. Jag kommer att ta med filmkameran till premiärridningen.