Äntligen sadel på Regente

IMG_3155Efter drygt tre månaders rehabilitering har Regente äntligen kunnat gå med ryttare igen. Det var en lång period med enbart promenader vid hand, behandling av hovarna, och allmän hälsokur. (Läs om när han kom hem HÄR) Det är inte en livsstil som passar en häst som trivs bäst när han får jobba. Till sist gav veterinären klartecken att vi kunde utöka hans skrittpromenader till att omfatta ryttare.

Teresa fick uppdraget att börja projektet. Genast hade vi en gladare häst. Med sadel på, kan dessutom promenaderna bli lite mer omväxlande. Han kunde komma ut på naturstigarna, små backar och omväxlande underlag. Efter några veckor talade han en dag tydligt om att det var dags för lite riktigt jobb. Från att ha lunkat omkring i sin egen takt, så var en som en vild unghingst en måndagsmorgon. Hoppade, skuttade, frustade och bockade. Det var det vi hade väntat på: att han själv skulle tala om när han kände sig mogen för att börja trava och galoppera.

Så nu kompletteras promenaderna med korta träningspass på den banan som har bästa underlaget. Han är stel, och ibland lite ojämn, men man ser tydligt förbättringar. Nu kan vi även öka fodergivan lite till, när han kan röra sig mer.

Om ytterligare ett par månader tror jag att han kan jobba närapå normalt. En lång väg tillbaka från den senskada som hände för lite över ett år sedan.

Gammal bild, då i full kondition

Gammal bild, då i full kondition

Annonser

Ny ridbana

Nu får vi en ny ridbana! En riktig lyx-variant, med underlag som gör att hästarna fullkomligen dansar fram.

Det började för några månader sedan, när vi undrade vad klubben skulle göra med den före detta hopp-banan, som börjat göras om, men aldrig gjorts klar. Det fattades pengar. Peter bestämde sig då för att sponsra projektet (med en ansenlig summa) och kontrakt skrevs. Vad vi skulle få, var då att få ha hela den här banan helt för oss själva varje förmiddag, och att kunna sätta upp reklam runt om. Men sedan hände det inte mycket. Företaget var upptaget med ett annat projekt på annan ort, och vi fick vackert vänta.

Det gick ett par månader, och det hände inte mer än att det kom någon och sprutade bort allt ogräs från den grusade ytan. Så småningom började det hända saker.

Det börjar hända saker

Det börjar hända saker

Det kom en maskin och gjorde diken kors och tvärs över hela ytan. Och sedan lades det ut textilduk och en tjock plastfilm över alltihop. Därefter lades det ner dräneringsrör i alla dikena. Många meter duk och rör blev det. Banan är formad som en halvcirkel med måtten ungefär 50 x 125 m. Så det blir många kvadratmeter.

När plasten svetsats tät, och alla rören kopplats, så kom det lastbilar med fin sand. Lass efter lass, som skulle spridas jämnt, och packas.

Till sist kom det mängder med balar med textilfiber, som sedan skulle blandas ner i topplagret. Alla rören ska anslutas till vatten och pumpar.

Finessen med det här underlaget är att det bevattnas underifrån, och om det regnar så pumpas överflödigt vatten ut. Det gör att ytan blir som att rida på en sandstrand, nära vattenlinjen, där sanden är mättad av vatten, och ger både grepp och svikt. Textilfibern bidrar till att ge svikt, men även att binda vattnet. Både sol och vind bidrar ju till avdunstning, men på det här viset behöver man inte bevattna från ovan, utan automatik sköter om så att vattennivån alltid är densamma. Och resultatet är härligt att rida på.

Efter flera veckor av att ha följt arbetet ser det ut som om vi får möjlighet att rida här inom de närmaste dagarna. Kommer att bli helt underbart! Det fattas fortfarande ett staket runt om, och sedan ska ett dressyrstaket och några små träningshinder att ställas på plats. Men det tror jag inte att vi väntar på. Jag kommer att ta med filmkameran till premiärridningen.

%d bloggare gillar detta: