Alldeles ensam i stallet

Om man inte räknar de fyrbenta vännerna förstås. Men idag var jag alldeles själv på stallbacken. Inga flickor som pratar, borstar, rider och fixar. Det kändes riktigt tomt och tyst. Till och med Akleja vankade omkring och undrade var underhållningen höll hus.

Men typiskt för mina sportlovsfirare ( som reste hem i förrgår), så har vädret vänt och det var strålande solsken hela dagen. Blå himmel, en mild bris och mellan 15 och 17 grader. Varmt nog att rida i tunn tröja. Och självklart kommer vädret att vara bättre än på länge, för jag ska resa till Sverige (där det är kallt och mörkt) i en vecka.

Jag passade på att göra rent en massa utrustning. Normalt är jag väldigt petig med mina grejer och vill bara hänga in rengjorda saker i sadelkammaren. Rena och torra schabrak och benskydd. Sadel och träns rena och avtorkade, och betten helt rena. Men under senaste månadens konstanta regnande har det blivit en hel del ‘fusk’. Allting som är vått eller fuktigt torkar bara inte. Och de saker som inte används dagligen täcks av en grön hinna. Äckligt!! Och helt otillfredsställande. Tycker inte att det är roligt alls att hänga in halv-lortiga saker efter användning, men när klimatet är som det är får man vänja sig vid att  kompromissa.

Lortig utrustning på rad...

Lortig utrustning på rad…

I normala fall kan jag spola av alla strykkappor och boots efter ridning, och låta dom torka i  solen. Det går inte när luftfuktigheten är närmare 100%. Jo, spola av kan man ju, men det torkar ju aldrig. Så jag har nöjt mej med att bara borsta rent dom, så dom åtminstone inte är våta tills nästa dag. Träns och sadelgjordar torkas bara av med en mirakeltrasa. Betten med en fuktig scotch-brite. Men det blir ju inte precis som man vill ha det.

Idag kunde jag äntligen pyssla lite efter ridningen, medan solen värmde och torkade. Det var skönt att kunna hänga in utrustningen rengjord igen. Och så mycket roligare att ta fram nästa gång.

Lektion med två unga ryttarinnor

Lektion med två unga ryttarinnor

Newton gick lektion idag! Han var jätteduktig! Tror att han tycker att det är roligt att gå lektion, för småflickorna har inte så starka ben och höga krav, så han kommer ju undan lite lindrigare. Men han var en perfekt gentleman, och instruktören Monica hade lektion för två unga flickor samtidigt, så dom fick göra lite roligare saker, som att vända upp på medellinjen från varsitt håll och lägga volter åt varsitt håll osv. Det är säkert roligare än privatlektion om man är 9-10 år, som de här tjejerna är.

Newton är duktig läromästare!

Newton är duktig läromästare!

Han verkar tycka att det är jätteroligt! Spetsade öron hela tiden.

Han verkar tycka att det är jätteroligt! Spetsade öron hela tiden.

En skön dag i stallet alltså. Som avslutades med en sen lunch när maken Peter kom för att göra mej sällskap. Tyvärr har min rygg varit lite besvärlig igen, trots att jag inte ridit på en hel vecka. Och redan på måndag börjar en ny semestervecka, när jag reser till Stockholm. Men det finns visst planer på lite ridning där med. Man vet aldrig…

Annonser

Tyst och tomt…

… blev det i huset, när Sandra och Mimmi åkte.

Hejdå, mina hästflickor

Hejdå, mina hästflickor

Akleja är rastlös – ingen att leka med.

"Vem ska jag nu busa med?"

”Vem ska jag nu busa med?”

Jag tog mej tid att ladda upp lite film från gårdagens ridpass, så jag kan återuppleva några av höjdpunkterna.

Här är filmen från Kakans ‘examen’. Efter fem dagars ridträning, ser hon väl ut som en blivande dressyrstjärna?

Newton har också gjort stora framsteg under veckan, och både hoppar och galopperar med bättre balans och mycket glädje.

Till sist har vi filmen från när vi var och tittade på min Storm:

Flickorna var flitiga med kameran, så det finns en hel del foton också. Det tackar jag för. Många av dom finns också att se på Sandras blogg.

Stort tack till Sandra och Mimmi som gjort ett kanonjobb med att rida alla hästarna. Och ett särskilt tack till Marie, som lånade ut proffs-ponny-beridare och gjorde resan möjlig. Jag har haft en verkligt rolig vecka, och nu hoppas jag bara att jag kan underhålla ridningen på ponnyerna.

Idag verkar det dessutom som om vädret vänder. Slut på regnandet. Är det inte typiskt, så säg….

Onsdag – mera hästar

Idag fick vi inbjudan att besöka en annan ridanläggning i grannskapet, för att hälsa på ponnyn  Storm som bor där just nu.  Och titta på mera hästar och ryttare förstås.IMG_8711

Klubben heter Centro Hipico da Costa do Estoril, och är en ganska stor anläggning med ca 50 hästar. En vanlig onsdagsmorgon är det full aktivitet. Personalen och ägarna rider både sina egna och andras hästar,  och där är en del lektioner. Eftersom vädret var lite regnigt blev det trångt i det lilla ridhuset. Ändå var det fler ekipage på ett par av utebanorna. Full rulle, alltså. Mimmi fick prova min Storm som varit där några veckor. Han har behövt gå upp i vikt och få lite miljöträning, och det har han verkligen fått. Han var blank och rund och full av energi!

Mimmi och Storm

Mimmi och Storm

Sandra fick rida Zeus, en portugisisk ponny, som nyligen inköpts dit. Flickorna red med gott självförtroende, trots nya omgivningar och helt nya och okända hästar, och jag fick nöjet att prata med vänner och bekanta. En trevlig start på dagen. Efter den här upplevelsen åkte vi tillbaka till ‘mitt’ stall och tog ut ponnyerna.

Sandra på Zeus

Sandra på Zeus

Det regnade lite, och vi började inne i ridhuset. Kakan hade ju ‘examen’ idag, efter fem dagars ridträning, så idag blev avslutningsövningen att kunna gå i kort galopp utan lina. Hon och Sandra klarade provet galant. Att ha en ponny väl förberedd för ridning visade sig vara rätt och hon gick jättefint i alla tre gångarter! Nu beklagar jag bara att jag inte har någon ryttare som kan ta vid och följa upp det arbete som Sandra gjort. Kakan är färdig att gå vidare till ‘mellanstadiet’ och jag får skynda mej att hitta en ny ryttare.IMG_8730

Newtons examensprov var att hoppa stabilt på åttvolt, på vårt begränsade hindermaterial, och även han klarade sig med gott betyg. Han har numera bra balans i både höger och vänster galopp, byter galopp över hinder och hoppar mjukt och villigt. Han är färdig för större utmaningar, tack vare Mimmis ridning under veckan. Det är härligt att se Newton så spänstig och alert. Diet, arbete och klippning har förvandlat vår teddybjörn till en riktig tävlingsponny.IMG_8725

Sedan fick naturligtvis Regente och Jimmy ett ridpass. Regnet hade upphört och det var varken blåsigt eller kallt, så det var en skön dag trots att det var grått. Mimmi hittar rätta känslan för hur Jimmy ska arbetas och gör jättefina övergångar och tempoväxlingar, där han måste trampa under sig och bära sig. Idag fick jag se prov på välbalanserad förvänd galopp och halter ur trav som var rena skolboksexempel.IMG_8779

Sandra känner sig trygg och hemmastadd på Regente numera, så hon hittade alla växlarna i traven, och lekte lite med galoppombyten och slutor. Han är den perfekta läromästaren i det avseendet. Han gör de flesta övningar lydigt, men om man inte sitter rätt eller har tajming i hjälperna blir det surt, vingligt eller korsgalopp. Rider man väl, får man oftast fint resultat.IMG_8764

Inte många tolvåringar som får möjlighet att prova på såna övningar helt utan krav och press.  Innan tjejerna kom ner hade jag en tanke om hur jag skulle kunna hjälpa dom med ridningen med viss undervisning, men ändrade mej när jag såg dom rida. Hästarna har varit de bästa ridlärarna dom kunnat ha, och jag har inte lagt mej i mycket. Någon enstaka kommentar, och sedan har vi istället kunna prata om upplevelsen efteråt. Jag ser att dom tänker rätt, och korrigerar rätt, så det finns ingen anledning att lägga sig i.  De olika hästar dom har ridit, har alla gett de svar på frågor som flickorna kunnat ha. Och jag tror, i alla fall just nu, att detta är den bästa ridupplevelse dom kunnat ha.

Det dök upp en främmande hund, en husky-liknande ung hanne, som hade ett blått och ett brunt öga. Akleja tyckte inte han hade där att göra och  gjorde sitt bästa för att jaga bort honom. Han lät sig inte skrämmas, och hon gav upp, och nöjde sig med att bara passa honom, så han inte skulle göra anspråk på ‘hennes’ människor.IMG_8734

Efter ridningen åt vi upp resten av Sandras avsittningstårta. Vi hade ju lämnat den redan dagen före, men då var vi för blöta för att vilja stanna kvar och äta upp den.  En smarrig chokladkaka, som uppskattats av alla. Personal och hästägare sa farväl till Sandra och Mimmi och önskade dom välkomna åter.

Resten av dagen fick bli ganska stillsam, för min rygg var inte i form för varken promenader eller bilkörning.  Det fanns så  mycket mer jag skulle velat visa och göra, men vädret har ju varit lite trist hela veckan, och tiden har gått så fort! Redan i morgon reser tjejerna hem till den kalla norden igen.  Troligen längtar dom efter att rida sina egna hästar igen. IMG_8744

 

Sportlovstisdag i regnväder

Idag har det regnat! Rejält, och hela långa dagen. Rätt trist om man rest hela vägen till Portugal för att rida. Men Sandra och Mimmi är inga bortskämda drivhusplantor som backar för lite vatten. Det är ju åtminstone inte kallt , var deras kommentar när det var dags att ge sig av till stallet på morgonen (det var 15 grader).

Akleja hade inga som helst planer på att följa med till stallet, utan kurade ner sig bland kuddarna i soffan, och visade var varje normalt begåvad varelse borde tillbringa en sådan här regnig dag.  Hundar är kloka….

"Nej, jag har inga planer på att gå ut och bli kall och våt"

”Nej, jag har inga planer på att gå ut och bli kall och våt”

Väl uppe i stallet, så red Sandra Kakan igen. Mera träning på galopp och galoppfattningar. Idag verkade Kakan verkligen ha fattat galoppen (precis 😉 ) och det gick riktigt bra. Efter några försök till slängtrav (som inte är önskvärt alltså) så gjorde hon några riktigt fina fattningar både till höger och vänster, och orkade bära sig i kort galopp fler och fler steg. Såg riktigt, riktigt trevligt ut. Vi hade lyckats leta fram en kortkort sadelgjord, så Sandra slapp att rida i den lilla barnsadeln, och kunde istället sitta i en riktig ponnydressyrsadel. Klar fördel.

Mimmi tränade mera hoppning med Newton. Hindren fick dessvärre ställas på utebanan, så både häst, ryttare och tränare blev lite blöta. Men inte desto mindre blev det ett riktigt bra pass. Newton hoppade hinder på medellinjen på åttvolt, och efter ett par uppvärmnings-hopp så gick han med god balans och bjudning och landade i rätt galopp varje gång.

Diogo var jättelycklig för flickornas framsteg med båda ponnyerna på så kort tid och föreslog att jag borde gömma deras pass och biljetter och behålla dom ytterligare ett par veckor, så vi hinner få alla nyheter riktigt befästa. En bra idé tyckte jag, men tror att mamma Marie kanske inte längre vill vara min vän, om jag hittade på något sånt…..

Efter ponnyerna var det dags för Jimmy och Regente. Nu regnade det ganska mycket, så flickorna fick rida i manegen. Det är inte det roligaste , för underlaget är lite gropigt eftersom den används till longering i stor utsträckning. Det blev träning på att öka och minska steglängd, halvhalter och rakriktning. Enkla men nyttiga övningar.

Efter detta var vi alla rätt våta och kalla. Vi åkte hem för att ta en varm dusch och ta på torra kläder. Och hänga allt annat på tork. ‘When it’s raining, it’s pouring” som engelsmännen säger.

Jag ville visa tjejerna lite mer av Cascais, havet, och matupplevelserna, så vi åkte till fiskrestaurangen Mar do Inferno för att äta lunch. Jag tyckte att vi behövde prova ortens specialiteter. Till efterrätt valde Sandra chokladmousse (igen!!) och Mimmi och jag delade en mogen, skivad mango. Lyxlunch!!

Efteråt gick vi ut i duggregnet för att titta på ‘Boca de Inferno’. Det är en upplevelse att se havet som pressas in i ‘Helvetesgapet’. Det har varit så stormigt med höga vågor, senaste tiden, så den yttersta delen har spärrats av. Det var nog tur, för nog kittlar det lite i magen när stora vågor slår över klipporna med stora kaskader.

Boca do Inferno - Helvetsgapet

Boca do Inferno – Helvetsgapet

Vi körde vidare genom stan, och genom bilrutorna tittade vi som hastigast på några av de lokala sevärdheterna. Med detta ihärdiga regn var ingen av oss så sugen på att strosa runt på gator och torg. Plus att vi nog var för mätta för att orka röra oss…

Det fick bli ett besök på en stormarknad, för jag behövde handla. Och även en sån sak kan faktiskt vara en upplevelse för turisten. Att se långa rader av exotiska fiskar och skaldjur i fiskdisken, högar med torkad fisk (bacalhau), alla ostar, lufttorkad skinka, nybakade bröd och bakverk och inte minst vinavdelningen är faktiskt en upplevelse det med. Portugal är ett land som tar mat och dryck på allvar. Jag tycker att det är så roligt att se deras reaktioner. För det var precis samma som när jag var ny här. Detta är verkligen ett land för den som njuter av sina måltider och sitt vin. Vinet kommer förutom i vitt och rött, även grönt och rosé. Och många buteljer har fina etiketter, somliga har ju faktiskt lusitanohästar som symbol.

Senare tog flickorna en promenad runt ridklubben här bredvid och lyckades hitta hästaffären (lycka!). Akleja släpades med på promenaden, för att hon i alla fall skulle få möjlighet att uträtta sina behov. (Annars hade hon varit kvar i soffan fortfarande)

På kvällen fick Peter och jag fick besök av en god vän, och det tog lite tid, för vi hade en del att prata om. Flickorna har ännu inte riktigt vant sig vid så sena middagar som vi har. Och idag blev det ännu senare, för besöket var oplanerat, och det slutade med att tjejerna själva fick mikra resterna från gårdagens kinamat till kvällsmat. Jag är en dålig värdinna, märker jag, och hoppas att jag kan kompensera mina husliga brister med mera ridning i morgon. Vädret ska bli bättre, så kamerorna kan komma till användning igen. Vi har blivit inbjudna till en väninna att prova hennes ponnyer, och även besöka min Storm, som flyttat till hennes stall. Klart att även han måste provridas. En fulltecknad Onsdag med andra ord. Jag hoppas att vi även hinner besöka stona på deras bete. Håll tummarna för fint väder!

Måndag och solsken

Vädret här har ju inte varit det roligaste i vinter, men måndagen bjöd på klarblå himmel och solsken.  Vi åkte upp till stallet inställda på att få lite roliga ridpass. Måndagar är den dag i veckan som många har stängt: affärer, restauranger och även ridskolor, så vi visste att det inte skulle vara så många andra ryttare på ridbanan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi började med att titta när Diogo tränade Viking. Hans galopp är nu så stark att han kan göra piruetter! Vi satt och njöt av uppvisningen en stund, innan Mimmi fick sitta upp och rida honom lite under Diogos ledning.

Sen var det dags att ta ut Kakan, för vi skulle ju träna lite på galoppfattningarna. Hon är ju så duktig att galoppera lugnt och bärigt på linan, men visade tendenser att bli lite sprallig under ryttare, så planen var att träna fattningarna med hjälp av longerlinan. Kakan var pigg och glad, och var väldigt lydig i övergångar skritt-halt och trav-skritt. När det kom till galoppen tyckte hon att det var jobbigt så åter slängde hon upp bakdelen i en bakutspark samtidigt som hon bromsade och vips så åkte Sandra i backen. Som tur var så slog hon sig inte, fast hon fick grus i munnen. Strax kunde hon sitta upp igen, och sen gick det riktigt bra. Kakan gjorde några riktigt fina fattningar. Kanske hade hon begripit vad den här övningen gick ut på.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min väninna Maria kom för att motionera sina två hästar, och frågade Mimmi om hon inte ville prova att rida hennes stora svarta Xeique, och självklart ville hon det! Ytterligare en härlig lusitanohingst. Hon fick även prova att hoppa honom ett par språng, för det tycker han är roligt. Under tiden tränade Sandra att styra runt Kakan litegrand på stora ridbanan.

Mimmi fick rida Newton igen, och träna mera hoppning. Han ska bli bekväm över de enkla hinder vi har att tillgå. Lite larvig kunde han vara och vika undan på ett av hindren, trots att alla tre är exakt lika dana. Det är inte lätt att träna en unghäst över hinder, med de här begränsade resurserna, men Mimmi gjorde ett bra jobb. Vi det här laget var det så varmt och soligt att hon valt att rida i kortärmad tröja.

Det var tydligen att utmana vädergudarna, för plötsligt blev himlen mörk och det började småregna, och sen kom en liten hagelskur!! Snabba växlingar, minsann. Som tur var gick det ganska fort över. Men ovädret kom precis när Sandra skulle rida Regente, så hennes ridpass blev lite kort. Det blev också trångt inne i ridhuset, för vid det här laget hade några fler ryttare kommit och alla ville ju vara under tak.

Vi hade lite kort om tid helt plötsligt, för Peter och jag hade ett möte vi behövde åka till. Men Maria hann med att locka upp Mimmi på sin grå Bali också. Bara några minuter, medan Sandra avslutade dagens ridpass med Regente.

Sandra och Regente

Sandra och Regente

Vi åkte hem och fixade lite lunch. Under tiden vi var iväg tog tjejerna Akleja på en promenad i omgivningarna för att titta på den anläggningen som ligger bredvid där vi bor, och försöka hitta den hästaffär som finns på området. Dom fick en trevlig promenad, men hittade inte affären, så vi får gå dit igen.

Akleja tycker det är toppen med tjejernas sällskap

Akleja tycker det är toppen med tjejernas sällskap

På eftermiddagen fick jag ta en liten vilopaus, för jag var trött. Och lat. Orkade inte varken hitta på eller laga middag, så vi åt hämtmat från kinesrestaurang. Det var inte så dumt. Min dator hade bestämt sig för att samarbeta igen, så jag kunde redigera klart några filmklipp från de senaste dagarna, så jag kan dela med mej lite till.

Se upp: Ponnytjejer på banan!

Sedan några dagar tillbaks har jag finbesök från Sverige: två tjejer som är här för att rida, rida och ja, se lite mer hästar…. Det är Sandra (som äger B Cupid) och hennes syster Mimmi som är här på sportlov. Om vitsen med sportlovet är att barn och ungdomar ska röra på sig lite mer, ja, då är det helt rätt. Jag har fullt sjå med att hålla jämna steg med de här två energiknippena!

Första dagen bestämde jag att vi skulle vara helt häst-fria. Dels beroende på att tjejerna säkert var trötta efter sin resa. Dom fick ju trots allt gå upp nästan mittinatten för att komma med ett tidigt flyg från Landvetter. Och dels var vädret rätt regnigt och en roligare start på lovet borde man ju kunna få. Plus att dom nästan aldrig har varit hästlediga, så det blev nästan en exotisk upplevelse att vara helt onyttig en hel dag.

Fredag morgon bar det iväg till stallet. Tjejerna fulla av förväntan, hunden förpassad till bagageutrymmet, och kamerorna till hands. Först ut var förstås vårt speciella sportlovsprojekt: lilla Kakan. Nu skulle det visa sig om mina förberedelser hade gjort nytta. Och visst var Kakan förberedd. Efter en kvart eller så, kunde Sandra styra runt henne på ridbanan för egen maskin. Visserligen hade vi Newton med Mimmi i sadeln som draghjälp, men det kändes nästan överflödigt efter bara en liten stund. Kakan förstår inte skänklarna, men med Sandras uppmuntrande tillrop, smackningar och beröm, så gick det att både skritta och trava kors och tvärs över banan.

Mimmi red Newton och veckans uppdrag är att göra honom stabil över hinder.  Efter uppvärmning blev det trav över bommar och till sist lite hoppning med. Jätteduktiga, båda två!

Sen var det förstås dags att prova rida Lusitano-hingstarna. En av höjdpunkterna med en resa just till Portugal. Mimmi började med Peters store Jimmy, och det tog inte så lång tid innan hon hittade alla knapparna. Trots att han är stor och ibland lite klumpig, passade Mimmis ridning honom bra och bitvis var det riktigt, riktigt fint.

Sandra fick äran att rida min egen kung, Regente, men hon såg faktiskt ganska liten ut på honom.  Han bestämde sig dock för att vara den gentleman han kan vara, och det blev ett trevligt ridpass. Så här första gången handlar det ju mest om att lära känna varandra, men båda verkade mycket nöjda och glada.

Sandra får prova piaff med Regente

Sandra får prova piaff med Regente

På lördagen upprepades hela ”startordningen”, och nu hade jag filmkameran med. Diogo var nyfiken på att se flickorna rida ponnyerna, så han kom för att titta och hjälpa till. Både Kakan och Newton reds med ökat självförtroende och Kakan kändes redan mer stabil och säker. Newton fick hoppa lite igen, och oj, vad han kan hoppa stort. Först lite tveksamt, men sen med glädje!

Sedan blev det hingstarnas tur igen, och idag var ju tjejerna mer förberedda på hur det skulle kännas och vågade ta ut svängarna lite mer. Första dagen kändes det kanske lite ovant att rida med kandar, på okända hingstar. Men nu fanns tryggheten i att veta att dom uppför sig och Sandra kunde roa sig med galoppombyten i språnget, samlad trav, ökad trav, och på slutet t o m lite piaff.

Mimmi och Viking

Mimmi och Viking

Till sist fick Mimmi rida kronprinsen Viking. Hon var nog lite nervös, för han är ju så full av power. Men när hon kom på hur han fungerade kunde hon leka med alla växlarna. Och han har verkligen ett register att leka med. Hon, liksom alla andra som provat honom, blev imponerad över hans rörelser och arbetsglädje. Han var lite trött efter en lång arbetsvecka, så det fick ändå bli ett ganska lugnt ridpass.

Idag, söndag, var det riktigt busväder. Det regnade rejält på förmiddagen, så vi åkte istället till stora shoppingcentret för att handla. Och leta efter lite souvenirer att ta  med hem.

Vilken passande souvenir! Producerat på vingård som även har lusitano-uppfödning.

Vilken passande souvenir! Producerat på vingård som även har lusitano-uppfödning.

När vi kom ut från varuhuset hade det slutat regna, så vi åkte hem och bytte om och körde upp till stallet. Samma körschema som förut. Varför överge ett vinnande koncept? Kakan börjar nu bli varm i kläderna, så idag blev det lite mer trav, med lite mer ‘form’. Sen blev det faktiskt också lite galopp! Här går det undan i utbildningsplanen. Kakan tyckte galoppfattningar var jobbigt och gjorde ett par bakutsparkar. Inte så mycket att Sandra satt löst, men tillräckligt för att hon skulle utbrista ”Oj, vad högt hon slår bakut, fastän hon är så liten!”

Newton fick öva galoppfattningar utan att öka farten, och sedan några små språng över hinder. Mimmi har kommit på hur han fungerar, och han såg riktigt fin ut i både vänster och höger galopp. Han var pigg, och då är det lättare. Vindbyarna gjorde att hästarna var extra mycket på hugget.

Regente tyckte att de kraftiga vindbyarna som for genom träd och buskar var en utmärkt anledning att busa, och han visade Sandra hur det känns när han är laddad. Lite sidkast och jämfotagalopp, så där som han gör. Han rör sig så mjukt att han är lätt att sitta kvar på, men jag är rädd att hon kanske kände sig lite liten just då. Men han fattade att blåsväder inte var någon ursäkt för att slippa jobba, och sen blev det lite riktig ridning av, även om han var spänd och okoncentrerad.

Till och med Jimmy blev lite busig av vädret och ruskade på sitt stora huvud så manen yrde. Men Mimmi är inte den som blir orolig när vår vänlige jätte blir på tårna. Istället använde vi energin och tillfället till att lära Mimmi rida spansk skritt, som Jimmy kan. Det tyckte båda var rätt kul.

Mimmi & Jimmy övar spansk skritt

Mimmi & Jimmy övar spansk skritt

Till sist friskade vinden i så  mycket att jag blev orolig att lösa föremål skulle komma farandes in på ridbanan, och jag blåste av matchen. Viking får vänta tills imorgon. Förhoppningsvis är vädret lite lugnare med, så jag kan filma lite mera.

Nu har jag haft fyra långa och intensiva dagar som vikarierande ponnymamma. Jag är helt slut. Jag hade glömt hur det kändes med full fart med hästar och aktiviteter. Det är tur att tjejerna är så rara, hänsynsfulla och hjälpsamma. Dom gör allting oombedda; laddar diskmaskinen, tar hand om Akleja, bär matkassar och hjälper till. Artiga, vänliga och trevliga.  Så goa gäster är lätt att ha.

Mera bilder från flickornas äventyr finns på Sandras blogg, som faktiskt uppdateras fastän hon är här.

Newton är i form

Newton drabbades av en släng av snuva härom veckan, och fick träffa veterinären. Han blev ordinerad medicin i några dagar, men tyckte att vi skulle jobba honom lite lätt, så att han provoceras att hosta upp eventuellt slem. Snuvan gav med sig kvickt, och han hostade nästan ingenting. Vi bestämde att vi gradvis skulle trappa upp hans träning igen.

För Newtons del har de senaste två månaderna varit ganska tuffa, för vi har kämpat mot hans övervikt samtidigt som vi försöker bygga upp hans styrka. Så han har verkligen fått lägga manken till. Det har gett resultat. Nu är han fin i hullet och är smidigare och har mycket mera ork.

Dessutom passade vi på att klippa honom. Han var utrustad med päls för en isbjörn, både lång och tjock, och såg mer ut som en nallebjörn än en sportponny. Han hade inte så mycket emot oljudet från klippmaskinen, men tyckte inte om att det kittlade och luggades på sina ställen. Skären hade behövt slipas innan, för det blev faktiskt lite ojämnt. Inte bara på grund av att han inte ville stå helt still.

Självklart blev det mycket lättare för honom att arbeta utan all tjock päls. Det måste ha varit jättejobbigt att träna med så varma ytterkläder. Trots att det är vinter så ligger temperaturerna runt 15 grader, och han var ju klädd för många minusgrader. Det märktes med en gång att han fick mycket mera ork, blev piggare och spänstigare i steget.

Lite bilder från longeringen. Han är jätteduktig. Går i kort, balanserad vänstergalopp, travar med fin rymt och spänst. Uppmärksam och glad. Akleja fick lov att sitta vid ringside och titta på. Jag brukar numera binda fast henne när jag longerar, eftersom jag inte litar på att hon inte rycker in som ordningspolis om hästarna busar, och hon satte ju nästan livet till förra gången hon ”hjälpte till”.

Nu kan vi snart se fram mot lite mera ridbilder (och filmer) eftersom jag får proffsig ridhjälp hela sportlovet! Det kommer att visa sig om vi har förberett ponnyerna för lite seriös ridning.

Tömkörning

Idag skulle jag vara på gott humör och förbereda ett roligt besök. Men på morgonen fick jag veta att en kär vän förlorat kampen mot cancer och gick bort igår. Det blev istället en tung dag. Men hästarna har ju ingen uppfattning om detta, utan ska ge mej glädje så jag begav mej upp till stallet. Jag hade redan bett en väninna, tillfälligt hästlös att rasta min prins, och en annan vän hade tid över och missar inte ett tillfälle att få rida på Newton, så programmet blev kortare än vanligt.

Jag ägnade tid åt lilla Kakan, som ofta kommer längst ner på listan. Det är lite synd om henne, eftersom jag inte har någon ryttare till henne, och den motion jag kan erbjuda lätt blir lite enformig. Men det ska ju bli ändring på detta, och hon är väl förberedd för arbete under ryttare.

Dagens utsikt.

Dagens utsikt.

Tömkörning är en del i denna förberedelse, för hon har blivit så van att följa linförarens kroppsspråk så att när hon ska gå först fram och lyda instruktion från töm har det blivit svårare. Vi har longerat, gått promenader, arbetat vid hand och helt fritt. Men tömkörningen har andra utmaningar. Hon måste lyssna enbart på tömmen, rösten och anvisningar från körpisken. Hon får inte läsa mitt kroppsspråk utan lära sig ett annat sätt att ta instruktioner. Hon har blivit väldigt duktig på att läsa kroppsspråk, så om hon kan se mej, behövs knappt inga anvisningar alls, utan det blir nästan som telepati. Kakan är både klok, lättlärd och arbetsvillig. Plus att hon är den sötaste, möjligen med undantag av sin mor B Sweet.

Nu har Kakan blivit väldigt duktig på tömmen, efter bara ett fåtal träningar, kan hon trava i åttvolt, serpentiner, fatta galopp och göra halt. Enbart med töm, röst och piska. Hon har ju alltid öronen bakåt, för att höra mina signaler, och med hästars vidare synfält, kan hon säkert läsa mitt kroppsspråk bättre än jag tror. Men hon verkar gilla utmaningarna och det ska bli väldigt roligt att få ta henne vidare till utbildning under ryttare. Hon är stark nog. Hon arbetar på lina som en vältränad dressyrhäst; kan gå i kortare och längre trav, kort och välbalanserad galopp på en liten volt med god balans.

Det var skönt att få ägna tid och fokus med en rar liten ponny. Precis vad jag behövde idag. Imorgon händer det nya spännande saker och en annan dag ska jag berätta om min kära vän som betytt så mycket för mej. Men just idag kunde jag inte finna orden.

%d bloggare gillar detta: