Jimmy är såld

Jimmy porträtt

Vår store (174 cm), ståtlige och mycket personlige Jimmy har idag åkt till sina nya ägare. Även om jag länge velat sälja honom, är det en häst som lämnar stora spår i hjärtat hos alla som känner honom, och det känns onekligen lite vemodigt att han flyttat, och tomheten kommer att vara mycket påtaglig närmaste veckan. (Sedan kommer Regente hem igen och fyller upp den tomma boxen)

Peter med Jimmy

Peter med Jimmy

Jimmy, som är renrasig lusitano, och i själva verket är döpt till Amador, köptes för att vara Peters egen ridhäst. Nu var ju inte Peter den mest flitige av ryttare (av olika skäl) och många andra har haft tillfälle att rida honom. Han är en filur, och om han tyckte att han blev ombedd att göra saker som han betraktade som tråkiga eller jobbiga, så kunde han antingen dra benen efter sig, eller bjuda på en imponerande spansk skritt, då i förhoppningen att ryttaren snabbt skulle glömma vad dom egentligen bett om. Men om han hade en ryttare som tyckte om att susa omkring lite planlöst i omgivningarna, så var han helt med på noterna och var kvickare i benen än någonsin.

Spansk skritt med Mimmi i sadeln

Spansk skritt med Mimmi i sadeln

Efter arbetet brukar hästarna bli avspolade. I alla fall om benen och hovarna. Det tycker han inte om. Trots att han är van, så som skimlar ju får bli,  så trampade han alltid omkring i spolspiltan. Vattenkaret däremot, det älskar han. Missar inte ett tillfälle att doppa hela huvudet och skvätta ut vatten över hela gårdsplanen.Jimmy i vattenkaret

Han har blivit fotograferad många gånger, för han är genuint fotogenisk, bra på att posera, uppskattar uppmärksamheten och har ett mycket rastypiskt huvud och fina färger. Här är några av hans ”modelljobb”.

Jimmy är en sån där häst, som ingen som haft med honom att göra, någonsin kommer att glömma. Alla vi som känner honom önskar att han får det bra i framtiden, och att han blir älskad och uppskattad för den han är: en stor (i alla avseenden) personlighet med mycket charm.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns naturligtvis massor av bilder på Jimmy. Jag har valt en handfull, som visar olika delar ur hans liv, och hans charm!

Det var ovanligt tyst på stallet ikväll, när det fodrades kvällsmat. Jimmy brukade banka i dörren med sin stora framhov, om det inte gick fort nog. Idag var det nästan knäpptyst…

Annonser

Sörby’s Amiral får åka till Holland!

amiral-helVår underbara  Amiral är verkligen allt man påstår att en New Forest-ponny ska vara: han är trevlig att hantera i alla situationer, rör sig bra, hoppar med god förmåga, går ibland nybörjar-lektioner på lina, stabil på uteritter = en riktig allround-häst! Han är vänlig att hantera och tycker om folk. Och så är han väldigt söt! Den sortens ponny man önskar att alla barn kan få ha som sin första ponny. Den där ponnyn man kan rida barbacka på stranden ena dagen, tävla hoppning nästa dag, åka vagn efter, tävla dressyr följande helg, och trivas ihop i stallet.

Amiral på hoppbanan

Amiral på hoppbanan, med Teresa i sadeln

För en tid sedan kom en kvinna från  Holland och ville rida dressyrlektioner på Lusitano. Visst, det ordnar jag. Och så undrade hon om hennes son kunde få rida också. Han hade inte så mycket vana, men desto mer entusiasm, så vi bokade in lektioner på just Amiral. Och det blev nog kärlek vid första ögonkastet.  En vecka och ett antal lektioner senare (för både mor och son) fick jag frågan om jag kunde tänka mej att sälja honom. Och jo, han var ju till salu, så då började den omfattande proceduren att ordna med alla detaljer.

amiral o hector

Amiral och Hector på en tur runt anläggningen.

Först skulle Amiral självklart besiktigas, för att försäkra både säljare och köpare att ponnyn är i det skicket den borde. Vilket han var. Min veterinär är rätt petig och omständlig. Vilket i och för sig är bra under de här omständigheterna. Han tyckte att det var en ren fröjd att få undersöka en så sund och stark ponny. Ett gott betyg till främst uppfödaren, och till hans ägare efter det.

Sedan skulle det ordnas med transport. Här blev det trassel. Jag ska inte gå in på turerna, men det var några dagar som jag inte behövde bekymra mej för mitt annars låga blodtryck…. Till sist löste det sig, och om allt går enligt planerna ska han resa på Onsdag. Så det var bara att ordna med ett nytt veterinärbesök för exportintyg, och för att ge mej ett preparat mot parasiter och fästingar, som han ska badas i före resan. Dessutom måste transportören tillhandahålla kopior på alla sina dokument: det är tillstånd för fordonet, för chauffören och en rese-plan. Alla dessa papper måste jag nu åka till distriktskontoret för livsmedels- och djurfrågor för att erhålla ett slutligt dokument som ger Amiral tillstånd att resa inom EU. Pust, det är rätt omständligt.

Jag inser då hur enkelt vi har det i Sverige: man kontaktar distriktsveterinären som kommer ut och kollar hästen, fyller i blanketter, och allt är klart. Mot en ersättning såklart, men det är liksom bara ett steg, istället för tre nu, som omfattar en halv dags väntan på byråkratins kvarnar, kostnader för resa och vägtullar…  Men nåväl, jag ska inte klaga. Jag tycker att det är så roligt att Amiral ska få komma till en bra familj, där han blir uppskattad för precis den han är!

Amiral myser med sin nya husse.

Amiral myser med sin nya husse.

Grabben har otåligt räknat ner dagar och timmar tills han ska få återse sin vän från semestern. Och hans mamma gör som alla andra tjejer i samma situation: hon har ordnat en bra stallplats, tränare, sadelprovare, hovslagare, handlat tillbehör och är säkert minst lika förväntansfull som sonen. Och när familjen åker på semester längre fram i sommar ska Amiral skickas på inkörning, och jag hyser inte minsta tvivel om att det kommer att fungera utmärkt.  En annan ung grabb kommer att vara medryttare på Amiral, och han har hoppning som främsta intresse. Så jag är övertygad om att den här ponnyn kommer att få all den kärlek och omtanke han förtjänar, och ett varierat och roligt liv.

Nu får vi hålla tummarna för att pappersarbetet och själva resan går friktionsfritt, så att jag kan uppdatera bloggen nästa vecka med lite bilder på Amiral i sitt nya hem.

Vad hände med Newton och William?

Både Newton och William såldes för en tid sedan. Och det ser ut som om  båda hamnade i rätta händer.

Newton med rosett på dressyrtävling

Newton med rosett på dressyrtävling

Newton såldes till en liten flicka som ville ha en ponny för framför allt hoppning. Dom verkar trivas utmärkt tillsammans och har redan hunnit med en del tävlingar. Newton är ju inte jätterutinerad på banorna, och flickan är inte mycket erfarenhet heller, men båda tycker det är roligt och flera felfria rundor har det blivit. Till och med i större sammanhang.

Newton & Matilde

Newton & Matilde

William hamnade hos en vännina som har en liten ridskola. Han skulle vara sonens ponny, men får också hjälpa till lite som skolponny. En av de yngsta dressyrryttarna har nu tävlat några gånger, och senast igår lyckades ekipaget ta hem en andraplats!

William ser ut att trivas med att vara en av stallets mesta favoriter. Han blir mycket ompysslad, och får träna både hoppning och dressyr. Familjens dotter, som rider mest dressyr tog faktiskt ut honom på en klubbhoppning, och dom hade verkligen roligt. Fast William tyckte nog att hindren var alldeles för små!

Det är alltid lite vemodigt att sälja sina kära hästar, men när man ser att dom har det bra, är väl omskötta och älskade, då är det faktiskt helt okej!

Talento är såld

Det var ju ett tag sedan jag skickade några hästar till Sverige. Talento fick åka till familjen Wickström, för att ridas och säljas. Frida hjälpte till att göra en annons på HästNet, och vips var det flera som hörde av sig och var väldigt intresserade.Talento porträtt

Vem kan motstå en sådan här chokladpudding??

Först på plats var Anette från Skåne, som ville ha en tävlingsponny till sin dotter. Tösen är bara 8 år, men rider jättebra, och dom verkar passa varandra perfekt. Jag har fått lov att visa lite bilder på ekipaget.

Jag är så himla glad att Talento har hittat rätt hem! För det verkar ju som om de här två kommer att ha hur kul som helst tillsammans. Både i hopp, dressyr, terräng och barbackaritter. En riktig allroundponny. Förvisso är han ju hingst, och har en liten räv bakom örat, men han har ett hjärta av guld, och uppskattar verkligen uppmärksamhet och varierade aktiviteter.

Jag håller tummarna för att dom får många framgångsrika år tillsammans.

Och så kunde jag kanske också önska att det fanns ett större intresse för att använda honom i avel. Men det är gott om hingstar på marknaden, och konkurrensen är hård.

Ett stort tack till hela familjen Wickström, som alltid ställer upp: tar hand så väl hand om mina hästar och är så goda vänner.

%d bloggare gillar detta: