Makeover

Det är full fart med målning och fix i stallet. Olof och jag har målat för glatta livet. Men Fridas jobb är ju framför allt att ägna sig åt hästarna. Särskilt som jag inte alls hjälper till med detta, nu när jag lägger tiden på att måla istället.

Nu kan jag alltså presentera bilder över våra samlade insatser. Inte bara boxväggarna får sig en makeover, utan även liten ponny med burrigt hår. William har varit hos frisören. Det var Frida som med starka nypor och en ängels tålamod, som fick förmå lille Wille att utstå en frisering. Han har synpunkter på detta, och är inte alltid hundra procent samarbetsvillig.  Men fint blev det!

Före: långhårig ponny i sliten box.

 

Efter: nyfriserad Wille i nymålad box

Efter: nyfriserad Wille i nymålad box

 

Annonser

Jobbat på egen hand

”Jag behöver inte plasthandskar, jag ska bara måla lite.” Eller: ”Orka plocka fram en massa, när jag bara ska hålla på en liten stund”. Fler än jag som tänkt likadant?

Det blir ju så fint!

Det blir ju så fint!

Naturligtvis är det inte vattenlöslig färg, och inte har jag någon lacknafta heller. Så jag får väl vara lite prickig tills det här projektet är klart. Bekymrar mej inte, bara komiskt att man gör samma misstag varje gång.Gröna fingrar

Stallet börjar äntligen komma i ordning. Allting tar mycket mer tid än vad jag optimistiskt beräknat, vilket är frustrerande. Den senaste bromsklossen i systemet var att jag fått vänta i två veckor på en liten spann med grön träfärg som ska vara till boxdörrarna och trädetaljerna. Den här gröna träfärgen måste vara den mest dyrbara och sällsynta i landet. Så verkar det, i alla fall.

Nog behövs det lite färg

Nog behövs det lite färg

Det är meningen att klubben ska hålla med färgen och vi gör jobbet själva. Men trots att vårt stall inte fått någon riktig ansiktslyftning på de senaste 15-20 åren, så har det blivit ifrågasatt om det verkligen skulle behövas. Va??!!!

Men resultatet blir lysande! Vi har en gubbe som kommer och högtryckstvättar. Han har gjort halva stallet, d.v.s. 7 boxar, plus förrådet. Nu väntar han på att få göra resten, som inte kan tvättas förräns de tomma boxarna är målade så att hästarna kan flytta in där. Sedan får han tvätta resten, så att även alla dessa boxarna kan målas. Och då, men först då, kommer vi att kunna flytta in alla hästarna i stallet. Just nu står fem hästar (eller ponnyer, rättare sagt) runt hörnet, i en annan länga. Vilket är tidskrävande och krångligt. Vi vill ju allihop inne på vår gård.

Box före målning

Box före målning

Olof har varit igång med att måla mest blått. Alla boxarna är blå nertill. Och nu har han målat allt som är tvättat och lagat. Sedan satte han igång med ‘trädgården’, alltså de stora rabatterna som är utanför grinden, men som också tillhör vårt stall. Vi vill ju att utsidan ska se välskött och inbjudande ut också.

Olof är målarmästaren! Kolla väggarna: före och efter versionen.

Olof är målarmästaren! Kolla väggarna: före och efter versionen.

Box efter målning

Box efter målning

Det blir verkligen stor skillnad. Jag har målat alla box-galler med vit rostskyddsfärg. Jag valde vitt för att dom varit vitmålade förut. Somliga stall har sina galler i original (metall-rent) och somliga har målat vitt eller svart. Det är nog bara en fråga om tycke och smak.

Boxgallren delvis målade. Visst är det skillnad?

Boxgallren delvis målade. Visst är det skillnad?

Alla dörrar och alla andra trädetaljer är målade i buteljgrönt, vilket jag tycker är snyggt. En del stall har dörrarna trävita också. Men det är både snyggt och lättskött med alla detaljer i grönt.

Även fönstergallren har fått ett lager grön rostskyddsfärg. Min vän Monika, som är inackorderad med sin häst hos oss, lät sin make arbeta en dag hos oss som målare. Dom tycker båda att det är roligt att stallet blir så fint, och ställer upp med hjälp på alla sätt och vis. Det är tacksamt med sådana vänner! Maken målade både fönstergaller och hela förrådet under sin s.k. lediga dag. Blir kul att flytta in i förrådet nu.

Delvis målat fönstergaller

Delvis målat fönstergaller

Medans allt detta pågår i själva stallet, så har vi två hantverkare som håller på att fixa till pentry, toalett och kontorsutrymme. Det blir väldigt snyggt, rent och praktiskt på alla sätt och vis. Dom jobbar fort och är duktiga. Den tidigare toaletten, var stor nog för att  ha både en duschkabin och en bidé. Men med tanke på att det bara finns kallvatten, så har ingen använt någon av dessa moderna finesser på de senaste 20 åren. Istället bygger vi om, så att det blir en liten toa, och ett litet pentry. Jag tror att ett kylskåp, mikrovågsugn och kaffebryggare blir mycket mer användbart än både dusch och bidé.

Foderkammaren är invändigt målad

Foderkammaren är invändigt målad

Jag har lagt en del tid på att skura det stora vattenkaret som finns mitt på stallplan. Hästarna älskar att dricka ‘utevatten’, både före och efter ridning. Men insidan var täckt av ett lager gröna alger, så jag har börjat att försöka få rent, så vi kan få riktigt färskt och rent vatten att bjuda våra hästar.

Jimmy njuter av stallets stora vattenkar.

Jimmy njuter av stallets stora vattenkar.

Ett j***la skurande...

Ett j***la skurande… Det finns tydligen blå färg någonstans under algerna.

Det är spännande att se allting växa fram och bli fint. Jag måste komma ihåg att ta mera bilder, för snart kommer vi väl alla att ha glömt hur det såg ut förut. Idag har jag tagit riktiga mått på både förrådet och sadelkammaren inför ett besök på Ikea. Jag har planer….

Fifty shades of Grey

Så heter filmen som har premiär inom kort. Den handlar inte alls, som man kanske tror, om alla dessa vackra skimlar, utan påstås vara mer ‘tant-snusk’. Vad vet jag? Jag har inte ens läst boken än.

Som sagt, det finns många nyanser av skimmel!

Dock finns det någon, som gjort en helt annan tolkning och den var mycket underhållande på alla sätt. Här är det tantsnusk med en oväntad vändning! 🙂

no stirrups

 

(Klicka på bilden för mer av samma vara. Jag fnissar fortfarande!)

Alla hästarna i mitt hjärta

 

På andra språk heter den här dagen inte alls nåt med ‘hjärtan’: på engelska heter det ”Valentine’s Day” och på portugisiska ”Dia dos Namorados”. Men jag tänker ju på svenska,  och funderade lite på det här  med hur hästar tar en särskild plats i våra hjärtan. En del mer än andra, men var och en på sitt speciella vis.a horses  job

Det finns en handfull hästar som för alltid har en alldeles särskild vrå i mitt hjärta. För att dom betytt extra mycket, lärt mej något unikt, eller bara för att dom dök upp i mitt liv vid en speciell tidpunkt. Men nästan alla hästar jag har haft i stallet har förr eller senare letat sig in i mitt hjärta. Ibland låter man dom inte göra det, för man vill inte bli allt för fäst vid en individ som man vet att man inte kan behålla dom så länge. Men på nåt sätt verkar det som om just dom ansträngt sig extra mycket för att jag ska trilla dit i alla fall. Det är märkligt.

Som nu, när jag har en del hästar, som jag vet att jag ska sälja. Som jag inte skulle knyta några starkare band till. Dom har alla blivit så kära. Jag känner dom väl, retar mej på deras brister (inte många) och gläds åt deras personligheter, deras utveckling, och deras varma mular och stora, mörka ögon. På ett sätt kommer jag nog alltid innerst inne att vara en liten, liten ponnyflicka som tycker att det är gulligt när en tofs i manen står rätt upp, eller när jag får varmluft blåst innanför kragen eller en liten mule som letar godis vid min ficka.

Bara den nyaste i gänget, Alentejo, har ännu inte helt tagit sin plats i hjärtat. Inte för att inte förtjänar det, utan helt enkelt för att vi inte känner varandra så bra ännu. Han vet inte att jag är hans matte, utan ser mej bara som ännu en ryttare i mängden. Jag känner inte igen de  minsta nyanserna i hans uttryck och kan inte läsa hans ögon. Men det kommer, det vet jag.

Häromdagen mutade jag honom med socker före ridningen. Efteråt tittade han på mej lite bedjande med en klar fråga: ”Har du mera godis?”. Han tiggde inte, det var en ren fråga. Då kände jag faktiskt att vi börjar bli bekanta. Sedan ville han inte gå in i spolspiltan utan växlade med att stå som fastvuxen eller backa. Jag frågade snällt om han inte kunde omvärdera sitt beslut, men utan resultat. Då morrade jag åt honom och kallade honom för mindre smickrande saker (på svenska) och då gick han in. Och jag lovar; han flinade åt mej! Så, jag tror nog att han är på god väg att ta upp en stor bit av mitt hjärta.

 

 

Dåliga nyheter och bättre

Viking är gladast på ridbanan

Viking är gladast på ridbanan

Viking som hade svarat så bra på behandlingen var plötsligt halt igen. Och han som bara älskar att jobba, och blir nästan lite grinig (ja, inte riktigt, för det är inte hans stil) om han inte får komma ut och röra på sig ordentligt. På Torsdagen såg vi en lätt hälta, och på Fredagen var det samma sak. Min beridare, Diogo, bad att jag skulle ringa till veterinären omgående och reklamera behandlingen. Nåt måste ju vara fel om man bara har effekt i två veckor!

Jag ringde inte, för jag ville avvakta lite för att se om det tänkte bli bättre eller sämre. På lördagen fick han bara skritta lite vid hand och min plan för söndagen var ungefär samma. Det var tävlingar på anläggningen, och med ljud av högtalare, massor av främmande hästar, trailers, folk och spänd atmosfär, så var alla hästarna lite laddade. Viking inte minst, Han hade inte minsta lust att stillsamt promenera och äta gräs.

Istället tog jag honom till en av longeringsvolterna för att han skulle kunna släppa av en och annan brall, utan att jag skulle tappa honom. Och det gjorde han med besked, minsann! Han seglade runt med svansen rakt upp medan han frustade, fnös och fjärtade och av hältan syntes inte ett spår. Varje ljud resulterade i en serie bockar, som om han inte varit utanför boxen på fyra veckor. Nog att han kan bli lite pigg om han inte får jobba, men det här var i mesta laget.

Busig!

Busig!

Efter ungefär 20 minuters sprallande, kunde jag äntligen få honom att jogga fint med svansen nere, och faktiskt så var hältan knappt märkbar. Vilken skillnad. Jag fick honom att skritta lugnt och bytte varv. Då ser jag ett par droppar blod på hans vänstra hov. Tusan också, nu har han dragit i kronranden med högerskon, tänkte jag,

Tillbaka i stallet så ställer jag honom i spolspiltan för att närmare undersöka hans skador. Då upptäcker jag en hårfin spricka på hoven, vänster fram och det var därifrån det kommit ett par droppar blod och även lite var. En hovböld! Det kunde ju förklara ett och annat. Jag tvättar, ställer in en mycket nöjd Viking i sin box, och åker hem och kontaktar både veterinär och hovslagare.

Den tunnaste hovspricka man kan tänka sig. Inte ens synbar, om man inte står på alla fyra och granskar noga.

Den tunnaste hovspricka man kan tänka sig. Inte ens synbar, om man inte står på alla fyra och granskar noga.

Vi enas om att det nog är ett ärende för hovslagaren, som ändå hade ett besök schemalagt för måndag förmiddag. Han kommer, gör sitt jobb, och nu är Viking åter ohalt, tillbaka i arbete och mycket nöjd.

Resultatet efter hovslagarens besök. Sprickan uppskuren och bärranden avlastad.

Resultatet efter hovslagarens besök. Sprickan uppskuren och bärranden avlastad.

Så de goda nyheterna är att hältan inte var på grund av att behandlingen i kronleden inte fungerat. De dåliga nyheterna är att vi har ytterligare ett problem måste noga måste skötas, övervakas och behandlas. Och det kommer också att ta en del tid innan hoven har läkt ut och återtagit sin naturliga form.

Skönt ändå att vi kan hålla honom i arbete, för annars är han inte en glad häst. Han är en arbetsnarkoman, som trivs bäst om han får glänsa på banan, helst inför publik.  En underbar personlighet på alla vis, och den bästa häst jag någonsin haft. Ingen häst kan röra sig som han, och med sådan lätthet utföra de svåraste övningarna. Och så otursförföljd.  Så nu måste det vända.

IMG_1016

Kvällsövningar

Jimmy har varit bokad för ridlektioner ett par dagar i veckan. Det är en elev hos en av våra kollegor, som behövde ”rätt” häst till en elev, och Jimmy har passat henne bra. Men häromdagen ringde hon återbud på grund av sjukdom, och vår store skimmel behövde ju komma ut och lufta sig.

Frida, som normalt tränar och rider alla våra ponnyer, tog på sig att ta ut Jimmy på ett lätt motionspass.

Frida & Jimmy

Frida & Jimmy

Det är sällan hon sitter så högt över marken. Jimmy är en bit över 1,70 i mankhöjd, och jag undrar om det är kallt däruppe….

Han fick en dos av Fridas vanliga medicin: lösgörande övningar med fokus på att han ska ge efter för lätta hjälper och spåra på volterna. Inte det som roar honom mest, men efter en stunds arbete i stora ridhuset, så hade hon faktiskt lyckats få honom bättre och mjukare.

Idag tillbringade jag ganska lång tid med att vänta på en veterinär, som inte kom på utsatt tid. Alentejo har varit lite vinglig och snubblig, vilket oroade mej, och dessvärre har Viking visat hälta två dagar i rad. Med hästar, så verkar det alltid vara ett steg fram och två tillbaka. Storms svullna bak-knä har blivit mycket bättre, och han ska få börja jobba igen. När han hämtat sig från sitt party, vill säga. Han hade lyckats ta sig ut ur boxen härom natten och tydligen haft väldigt kul. Han hade dragit runt en massa hö och snackat med alla de hästar han inte fått umgås med närmare förut. Hingstarna alltså. Så Storm var en väldigt trött och lugn ponny nästa dag, men visade inga tecken till kolik eller annat. Bara lite lagom bakis…

Inreda sadelkammare. Igen.

Nu är det dags igen. Att inreda sadelkammare, förvaringsutrymmen och stallkontor. Det ska bli väldigt kul att få allting i ordning, men det har tagit lång tid. Min företrädare har till sist hämtat sina sista saker, och vi har börjat tvätta, reparera och måla, så hela stallet blir snyggt och fint igen.

Till stallets 14 boxar, finns ett stort rum som varit förråd, en ganska stor sadelkammare, ett foderförråd, och ett ytterligare rum med tillhörande toalett. Vi har i stort sett räknat ut hur vi vill ha allting, men samtidigt kan man inte göra om hur som helst, eftersom vi hyr.

Högtryckstvätten på plats i lortig box.

Högtryckstvätten på plats i lortig box.

Boxarna har vi nu börjat att högtryckstvätta och laga. Några av boxarna hade hål i väggarna efter sparkar. Sedan ska väggar, dörrar och galler målas.

Foderförrådet var mest dammigt men efter en grundlig storstädning kunde vi lägga in lastpallar att förvara alla fodersäckar, hinkar och tillskott på.

Foderkammare

Foderkammare

Detta är en spännande projekt. Det är ett ganska stort rum, som är tänkt att innehålla den dagligen använda utrustningen till 12-15 hästar och deras ryttare. Det finns redan 24 sadel- och tränshängare. Nu vill jag ordna snygg och praktisk förvaring för benskydd, ryktsaker, spön, longerlinor och alla de andra sakerna man använder för jämnan.

Det andra rummet ska få innehålla skåp till ryttarna, att förvara sina stövlar, hjälmar, jackor och annat. Sen blir det hyllor för täcken och schabrak och boxar för förvaring av mer sällan använd utrustning, som tävlingsutrustning, extra stigläder, bett, nosgrimmor plus medicinskåp. Det blir även en tvättmaskin och varmvattenberedare där.

"Förrådet"

”Förrådet”

Till stor hjälp har jag två olika grupper på Facebook, som enbart ägnar sig åt sadelkammare och deras inredning. Där hittar man en massa praktiska, snygga och fiffiga lösningar på mycket av detta. Jag tror att jag har räknat ut hur jag bäst ska ordna det mesta, men är det någon som har förslag, så är jag mer än tacksam och väldigt öppen för idéer.

Det före detta stallkontoret kommer att delas av med en vägg, och den ena delen (med öppen spis!) kommer Peter att lägga vantarna på, och i resten kommer det att finnas ett skrivbord, med kalender, hästpapper och sådant som hör till det löpande. Badrummet kommer också att byggas om, så det blir en liten toalett och ett litet kitchenette.

Stallkontoret.

Stallkontoret.

En av de viktigaste sakerna har i alla fall redan fått en plats: Kaffebryggaren! Den står tillfälligt uppriggad i kontoret i väntan på att det lilla köksutrymmet blir klart, så den kan få sällskap av en mikrovågsugn, ett litet kylskåp och en skåp för några muggar, glas och liknande.

Visst är det kul, att få göra allt i ordning precis som man vill ha det. Men samtidigt är jag lite otålig, för jag vill ju att allt ska bli klart genast!!

Omväxlande sysslor

Det har varit en minst sagt omväxlande helg. Igår, lördag, var vi flitiga och lyckades lösa alla sysslor fort och lätt och motionera 10 hästar på ett bra sätt. En enda slapp, och kanske behövde hon vara ifred, för hårdare arbete väntar runt hörnet.

Frida tränade Newton i lilla manegen som fått nytt underlag. Samtidigt tränade vår granne, Goncalo Carvalho (OS-ryttaren) sitt nya stjärnskott Batuta. Visst är det inspirerande att rida i gott sällskap, i bra miljö?!

Newton tränar i gott sällskap

Newton tränar i gott sällskap

Häromdagen kommenterade Goncalo, att Newton ser ut att vara en så trevlig och bra ponny. Frida svarade att visst är han toppen, och kommer att göra sin nästa unga ryttare mycket lycklig och framgångsrik. Dagen efter svarade den lille rackaren med att visa upp sin repertoar av skolor ovan mark, när Frida tog honom på vad hon tänkt vara en avkopplande uteritt. Jag säger bara : Ponnyer! Dom tar man inte där man ställer dom. Inte nog med att den unga ponnyryttaren får träna sin teknik, men man måste också vara väldigt listig för att hänga med i deras mentala svängningar.

Idag söndag, blev det tänkta schemat utslängt redan i gryningen, när vår hästskötare Helena, ringde och talade om att hennes bil vägrade starta och att hon skulle komma så snart hon ordnat med buss och pendeltåg. Frida var först på plats och morgonfodrade, och sedan kom jag, och strax därefter Helena. Så istället för att träna hästar, så hjälpte Frida och jag till att sköta om hästarna, så att Helena kunde mocka och göra i ordning foder, och komma ikapp i tidsschemat.

När Frida ställde in Jimmy i boxen, märkte hon att han hade foder kvar i krubban. Det är inte hans stil, så vi började detektivarbetet med att försöka hitta anledningen till att en normalt hungrig häst lämnar foder. Det visade sig att något mikrogram av Vikings tillskott hamnat på Jimmys mat och uppenbarligen gillade han inte smaken, utan lämnade största delen av den ransonen . Så Frida tog itu med att tvätta krubbor. Först Jimmys, såklart, men sedan flera andra. Krubborna är gjutna i betong, och har ingen bottenplugg. Däremot är dom rätt skrovliga i strukturen, så en riktig rengöring är inget tvåminutersprojekt.

Jag smittades av rengöringsbacillen och började skura väggarna i dusch-spiltan. Inte blev jag klar, men det som var gjort blev skinande vitt och blankt.

Vips så var det lunchdags och vi smet iväg för en lång och avkopplande söndagslunch. För grabbarnas del inleds en sådan med ett stort glas Guiness.Guinness

I morgon är det Måndag, ny vecka och nya tag.

%d bloggare gillar detta: