Prinsen har flyttat

regente

Regente och jag (2013)

Det har varit väldigt blandade känslor kring det här med att sälja hästar. Men man härdar sig, och gör det man måste göra, när livet tar oväntade vändningar. En efter en har jag sagt farväl till mina fyrbenta vänner, och det har inte varit alltför jobbigt, för jag vet att dom kommer till goda hem, till bra människor, där dom får möjlighet att utvecklas och göra allt det jag önskade för deras del.

kingen-o-jag

King’s Bonus och jag (1989)

Men när det kom till Regente, så var det faktiskt rätt känslosamt. Han är ju trots allt min prins. Omsorgsfullt utvald, handplockad för att vara min glädjekälla. Min första Lusitano. Peters gåva till mej efter att vi flyttade hit. Han var den där hästen som kom in i mitt liv av så väldigt många anledningar. Vi har haft en väldigt speciell resa tillsammans, och han har lärt mej mycket. Plus att jag tror att han på något vis var en slags reinkarnation av King’s Bonus**, som också är en av dessa hästar som för alltid har en särskild plats i mitt hjärta.

Som livet nu ser ut, fanns det inga möjligheter att ha honom kvar. Den senskada som ursprungligen gjorde att jag valde att låna ut honom till sin uppfödare som avelshingst hade läkt ut. Men alla de andra problem han istället fick med sig hem tog lång tid att lösa. Till sist var han i god form igen. Bortsett från en skada i ett senfäste på ett bakben. Det lyckades vi inte kurera. Han drogs med en rörelsestörning som gjorde att jag med gott samvete inte kunde rida honom annat än i skritt. Även om han själv tyckte att repertoaren gick att utöka till alla möjliga sorters övningar, inklusive sådana ovan mark. Sinne för humor, har han, den rackaren.

Tack vare att han är godkänd för avel med höga poäng, har bra stam, tävlingsmeriter och ”rätt” färg, så fanns det en uppfödare som var intresserad av att köpa honom till sin avel. Det tog lite tid innan jag kunde ta in erbjudandet, och inse att detta var den enda möjliga lösningen. Regente kommer att få det bra. Det vet jag med all säkerhet. Han kommer att bli omskött som den prins han är, och få det liv han förtjänar.

Nu blev det lite ändringar i tidsplanen, av olika skäl, så just den dagen han skulle hämtas, så var jag utomlands. Men kanske var det lika bra. Det hade varit extremt jobbigt att ställa honom på transporten. När jag kom hem från min resa, så fanns det redan en annan häst i hans box, och namnskylten var nedtagen.

Nu får jag se fram emot att se hans avkommor växa upp. Det finns redan ett dussin hos hans uppfödare, och ytterligare några ston är dräktiga, sedan ett stuteribesök i våras. Så kanske en gång i framtiden kan jag ha en avkomma till min prins. En kronprins. Om jag fortfarande är ryttare, när den dagen kommer….

I en hästmänniskas liv, så är det många hästar som kommer och går. Vissa glömmer man fort, andra kommer för alltid att vara förknippade med varma minnen. Regente är en sådan häst. Min prins.

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Chris

     /  29 november, 2016

    Ja ibland tar det olika vändningar, bra att han kan fortsätta komma till användning. Det är ibland så att det skall ”rulla iväg scenarios” en stund före det går att ta det egentligen bästa beslutet. Klokt val. kram

    Svara

Jag uppskattar kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: