Proffsiga och praktiska skyltar

Det har tagit lite tid, men nu är dom på plats: våra nya urtjusiga och praktiska namnskyltar.

Det började med att jag hade väldigt hemmagjorda lappar (typ Excel bara) med hästarnas namn och fodergivor, i plastfickor som satt på boxarna med häftstift. Bara för att utfodringarna skulle fungera  med olika personer som fodrar olika tider. Det fungerade ju, men var ju kanske inte så tjusigt.

Amirals

Amirals ”lapp” i sin fina plasthållare

Sedan kom en vän, som har ett företag som tillverkar bland annat skyltar till hyllor i mataffärer och sånt. En plastexpert! Och han erbjöd sig att göra genomskinliga hållare till mina lappar. För jag talade om att jag hade en plan för hur lapparna skulle se ut. Men först kom i alla fall hållarna på plats. Häftpistol och klart!

Lappar är ju inte så snygga...

Lappar är ju inte så snygga…

Fortfarande såg ju lapparna rätt fjuttiga ut. Men med Fridas och Olofs hjälp blev det så småning om precis som jag ville. Duktiga fotografen Olof tog fina bilder på alla hästarna, och Frida ryktade, flätade och gjorde i ordning varenda häst till 100% inför fotograferingen. Sedan designade hon själva namnskylten efter mina önskemål. Sedan laminerade jag varje skylt, så jag kan skriva allt foder med whiteboard-penna. Och sen bara skjuter man in den i hållaren. Supersmidigt, och så snyggt! (Bilderna ger inte full rättvisa)

Och om det är något speciellt man vill låta resten av teamet veta, så kan man peta in en post-it lapp innanför plasten. T.ex. om en häst har en lös sko, om nattbandage ska på, eller hästen inte ska släppas ut i paddocken nästa morgon.

Och det är superenkelt att ändra fodergivorna, lätt att se att rätt häst kommer in i rätt box. Och byter man plats på hästarna, så tar det ca 30 sekunder att flytta namnskylten. Jag är mer än nöjd. Supernöjd! Ska man ta patent på det här kanske?

Bilderna är så fina. Det är tacksamt om man har en häst som inte visar samma uppsyn när man ser huvudet över boxkanten. Vi har en som oftast bara visar sina långa, gula tänder och det är ju inte så smickrande.

Annonser

Bara att haka på

"Titta, där hänger min grimma!"

”Titta, där hänger min grimma!”

Vi har fått upp krokar i stallet, äntligen. En krok bredvid varje box att hänga grimman på. Eller tränset, eller ryktpåsen, eller vad man nu kan tänkas vilja ha lätt till hands.
Det finns ju massor av tjusiga krokar på marknaden. Men jag ville ha något som också svarade mot mina krav på säkerhet, men ändå ser snyggt ut.IMG_2142

För en massa år sedan, tryckte en häst upp mej mot en boxvägg, och den mycket vackra kroken (ett hästhuvud i mässing) orsakade sprickor på mina revben och jag var mörbultad i veckor. Inte en händelse jag vill återuppleva. Eller att en häst fastnar med träns eller grimma och antingen gör sig illa eller drar sönder sin utrustning. De här nya krokarna i plast, som ger med sig, verkade vara en lysande idé. Dom är stabila, men inte veka. Via Katarina Dolck kunde jag beställa dessa krokarna. Jag fick prover i alla regnbågens färger, men ”tråkig” eller traditionell, som jag är valde jag enbart svarta till vårt stall.IMG_2147

Nu är både jag och alla andra i stallet mer än nöjda. Det finns en krok till hands, på rätt ställe, varje gång. Och snyggt blev det också. Tack Katarina, för all hjälp!! Uppenbarligen är jag en sådan som hänger upp mej  på detaljer 😉

Jag kan verkligen rekommendera att ha en rejäl krok utanför boxen, men går man till deras sida, så hittar man massor med andra användningsområden: hänga upp hönät, hundkoppel, kläder etc.  Jag vet att det finns liknande krokar på marknaden som är aningens billigare. Men dom är tyvärr alltför mjuka och viker sig om man hänger något tyngre, och blir slappa med tiden. Plus att just dessa levereras (snabbt) med passande skruvar som går i både trä och betong. Så då slapp man leta efter rätt skruv! Det underlättar ju jobbet.IMG_2139

Vår ständige alltiallo: Senhor Alves, rycker ut med sin borrmaskin, och vips hade varje box sin egen krok! Och att det finns en grimma med grimskaft till hands utanför varje box underlättar det dagliga arbetet en hel del.

Lägg ”Softhook” på minnet, och kolla deras Facebook-sida:

Softhook  https://www.facebook.com/softhook?fref=ts

 

IMG_2145

Det känns lite ”skandinaviskt” att alltid leta efter den ultimata kombinationen av funktionalitet och estetik, men det är ju så man vill ha det.

Inreda sadelkammare. Igen.

Nu är det dags igen. Att inreda sadelkammare, förvaringsutrymmen och stallkontor. Det ska bli väldigt kul att få allting i ordning, men det har tagit lång tid. Min företrädare har till sist hämtat sina sista saker, och vi har börjat tvätta, reparera och måla, så hela stallet blir snyggt och fint igen.

Till stallets 14 boxar, finns ett stort rum som varit förråd, en ganska stor sadelkammare, ett foderförråd, och ett ytterligare rum med tillhörande toalett. Vi har i stort sett räknat ut hur vi vill ha allting, men samtidigt kan man inte göra om hur som helst, eftersom vi hyr.

Högtryckstvätten på plats i lortig box.

Högtryckstvätten på plats i lortig box.

Boxarna har vi nu börjat att högtryckstvätta och laga. Några av boxarna hade hål i väggarna efter sparkar. Sedan ska väggar, dörrar och galler målas.

Foderförrådet var mest dammigt men efter en grundlig storstädning kunde vi lägga in lastpallar att förvara alla fodersäckar, hinkar och tillskott på.

Foderkammare

Foderkammare

Detta är en spännande projekt. Det är ett ganska stort rum, som är tänkt att innehålla den dagligen använda utrustningen till 12-15 hästar och deras ryttare. Det finns redan 24 sadel- och tränshängare. Nu vill jag ordna snygg och praktisk förvaring för benskydd, ryktsaker, spön, longerlinor och alla de andra sakerna man använder för jämnan.

Det andra rummet ska få innehålla skåp till ryttarna, att förvara sina stövlar, hjälmar, jackor och annat. Sen blir det hyllor för täcken och schabrak och boxar för förvaring av mer sällan använd utrustning, som tävlingsutrustning, extra stigläder, bett, nosgrimmor plus medicinskåp. Det blir även en tvättmaskin och varmvattenberedare där.

"Förrådet"

”Förrådet”

Till stor hjälp har jag två olika grupper på Facebook, som enbart ägnar sig åt sadelkammare och deras inredning. Där hittar man en massa praktiska, snygga och fiffiga lösningar på mycket av detta. Jag tror att jag har räknat ut hur jag bäst ska ordna det mesta, men är det någon som har förslag, så är jag mer än tacksam och väldigt öppen för idéer.

Det före detta stallkontoret kommer att delas av med en vägg, och den ena delen (med öppen spis!) kommer Peter att lägga vantarna på, och i resten kommer det att finnas ett skrivbord, med kalender, hästpapper och sådant som hör till det löpande. Badrummet kommer också att byggas om, så det blir en liten toalett och ett litet kitchenette.

Stallkontoret.

Stallkontoret.

En av de viktigaste sakerna har i alla fall redan fått en plats: Kaffebryggaren! Den står tillfälligt uppriggad i kontoret i väntan på att det lilla köksutrymmet blir klart, så den kan få sällskap av en mikrovågsugn, ett litet kylskåp och en skåp för några muggar, glas och liknande.

Visst är det kul, att få göra allt i ordning precis som man vill ha det. Men samtidigt är jag lite otålig, för jag vill ju att allt ska bli klart genast!!

Jakten på det ouppnåeliga

Nej, jag tänker inte skriva om hur man gör en perfekt piruett. Det är långt mer komplicerat än så. Jag behöver skaffa en skottkärra….

Drömmkärran!

Drömmkärran!

Det låter ju inte så avancerat, kan man tycka. Man åker till närmsta Lantmanna-butik (eller motsvarande) och antingen hämtar eller beställer. Fixat. Enkelt. Jovars, om det bara vore så …

Jag hade ju redan lyckats lägga vantarna på en jättefin och sprillans ny skottkärra för ett par månader sedan. Den här kärran är förvisso tjusig, men väldigt tung att köra, för att inte tala om hur otymplig den är att tippa. Och när jag fick en ny hästskötare, som inte är lika stor och stark som den tillfällige, blev problemet uppenbart. Särskilt de dagar jag själv skulle hjälpa till att köra dynga. Den är verkligen supertung! Den är lite felbalanserad, så tyngden ligger inte mest över axeln, utan mellan skaklarna, och när man tippar den måste man alltså lyfta hela lasset med armkraft. EN ynka kärra var allt jag pallade!

Den nuvarande kärran

Den nuvarande kärran

Min hästskötare klagar, och jag har full förståelse för hennes problem. Och jag vill gärna behålla henne (och vara henne till lags), så vi gav oss ut på jakt efter en till kärra, och låter den andra få tjänstgöra till att köra hö med. Vi kollade med grannstallen, kollade nätet, olika butiker för jordbruksprodukter och  frågade runt. Det märkliga är alltså, att alla stall har minst en sådan här:

Kärra med tipp

Kärra med tipp

precis den modellen vi letar efter. Men ingen kan säga precis var dom köpt den, eller hur mycket den kostar.

Den enda vi hittar som säljer precis den modellen är lokala ridsportsbutiken, som beställer hem den. Då kostar den 600€, vilket jag tycker är ganska dyrt. Faktiskt. Liknande, men inte exakt likadana, finns på olika ställen i England, Frankrike och Tyskland för ungefär halva priset. Hur kommer det sig??

Att dom är eftertraktade förstår man, då det händer att dom blir stulna. Min företrädare har senaste året blivit av med två, båda gångerna i samband med tävlingar på anläggningen. Någon har alltså lastat in skottkärran i sin lastbil och kört iväg. Är det så man lägger vantarna på en bra skottkärra? Man ger sig ut och stjäl en?

Inte min stil. Så vi gav oss av till en mycket välsorterad butik för att inhandla den eftertraktade skottkärran. Vi visste att den skulle kosta över 500€, men jag tänkte att det får det väl vara värt, för att lösa problemet någon gång. Men väl framme på plats, så visade det sig att dimensionerna var i minsta laget. Det är ju bra om den rymmer mer än dyngan från en enda box. Helena ville ha en som är stor nog att lägga två höbalar i, och den här rymde nog bara en. I övrigt var det rätt modell, som har inbyggd tipp, så man slipper lyfta. Vi suckade, inhandlade hovsmörja och en stallbetjänt, och åkte hem.

En annan modell...

En annan modell…

Det känns lite som att försöka hitta skatten vid regnbågens slut, eller den heliga graalen, det här med att hitta den optimala skottkärran. Frågan är om jag inte helt enkelt får ge upp, anse slaget förlorat och köpa den dyraste skottkärran jag sett.

Att en sån skitsak ska vara så komplicerad!?

Magic Brush – budget

Alla som provat Magic Brush är nöjda. En superbra borste med många användningsområden. Jag fick en sådan i present av Marita, och har använt den flitigt. Så flitigt att den börjar bli sliten. Dags att se sig om efter en ny?!

Av en händelse hittade jag den här i mitt snabbköp (av alla ställen).

Klädborste?

Klädborste?

Den är avsedd för kläder, men i övrigt verkar den vara helt identisk. Formen är lite annorlunda, men materialet känns precis likadant. Piggarna har samma styvhet och längd, och den finns i flera glada färger. Priset var det facila 1€/st. Jämfört med originalet som är ca 145 SEK för tre.

Orginalet

Orginalet

Det är en superbra borste för att rykta bort svettmärken, lera, eller lösa hår så här i fällningstider. Funkar även bra till schabraket. Och hästarna verkar inte tycka att den river för hårt. Så det får nog bli ett par till såna här i ryktlådan framöver.

Äntligen nya stövlar

Det kom ett paket. Äntligen!!

Efterlängtat paket.

Efterlängtat paket.

Jag beställde stövlar efter mått vid Lusitano-feiran i juni 2013. När dom inte kommit inom den utsatta tiden, hörde jag av mej och bad att dom inte skulle skicka dom under augusti månad, för vi skulle vara bortresta. Fram i november dök dom upp. Men helt fel storlek! Alldeles för korta och vida. Vilken besvikelse. Så jag skickade tillbaka dom, med korrigerade mått.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Under tiden har jag ridit i mina ”finstövlar”, men jag vill ju helst hålla dom fina, och inte använda dom att gå omkring i. Särskilt inte under vintern när det blir kladdigt. Så istället har det blivit ridskor och leggins, som inte är min favoritkombo.

Tiden gick, och företaget som tillverkade stövlarna svarade inte på mina anrop. Och till sist drog det ihop sig till 2014 års Lusitano-Feira, och jag kontaktade firman igen, för att höra om dom tänkte vara på plats även i år, och om vi då kunde lösa problemet med mina stövlar. Jodå, svarade dom, det skulle vi kunna göra.

Med förväntningar om att kunna hämta ut justerade stövlar besökte jag deras monter i juni. Och stövlarna hade dom tagit med. Men inte var dom ändrade! Personalen tog nya mått. Som faktiskt helt stämde med de mått jag själv skrivit ner på beställningssedeln. Sen var det dags att vänta igen. Åter skickade jag ett meddelande att jag skulle åka på semester, och att det vore bra om dom kunde posta dom i slutet på augusti. Halvvägs in i september, fortfarande inga stövlar och jag stöter på igen. Och då kom dom äntligen!! Hurra!

Nya stövlar!!

Nya stövlar!!

Nu har jag inte ens kunnat provrida med dom, för min prins är ju sjukskriven, jag har varit bortrest igen, och kom tillbaka utan någon ridlust. Men nu står dom i alla fall i sadelkammaren och väntar. Jag har provat dom, och dom känns aningen stora i foten, med bara en tunn strumpa på, och är så höga att jag går omkring som en rysk brigadgeneral. Och så smala att jag får klämma ihop benet lite när jag drar upp dragkedjan. Men så måste dom ju vara när dom är helt nya, för dom sätter ju sig lite och formar sig med användning. Det är inget kul att rida in ny utrustning, men det kommer att bli bra. Lagom tills att mina goaste Jacson-skor helt gett upp. Lädret har spruckit längs med sulan, så grus och vatten kommer in. Så nu måste jag dessutom leta upp sköna stall- och ridskor. Men det får nog bli från en annan firma.

Sadelkammaren är klar

Den ser inte alls ut som i inspirerande reportage ur glassiga magasin, men alla prylar är någorlunda på plats och det är lätt att hålla ordning och hålla rent.

Tränsen på plats.

Tränsen på plats.

En av killarna på stallet gjorde tränshängare år mej, med hjälp av en stängselstolpe och klädhängare, och hjälpte mej sedan att borra i betongväggarna för att få upp resten av mina hängare.

Nu hänger sadlar och träns på sina platser. I hyllorna finns det mesta ordnat, och alla hästarna har en egen liten plastkorg till sina benskydd.

Hyllan "Gorm" rymmer det mesta. Tygfacken rymmer alla småsaker: pådragare, sockerbitar och annat smått.

Hyllan ”Gorm” rymmer det mesta. Tygfacken rymmer alla småsaker: pådragare, sockerbitar och annat smått.

Jag har demonstrativt lämnat en burk sadeltvål, en svamp och en trasa framme, men än så länge verkar det bara vara jag som är road av att använda det.

Jag är inte alls någon pedant (det vet alla som känner mej) men jag tycker att det ökar trivseln att ta ut en häst för arbete som är ren och snygg, med hel och ren utrustning. Och de minuter det tar att torka av prylarna efteråt, är den stund jag behöver för att reflektera över passet och ladda om för nästa sak på schemat.

Ett räcke med krokar (badrumsinredning) är mycket användbart.

Ett räcke med krokar (badrumsinredning) är mycket användbart.

Det finns ytterligare en del att göra, för att det ska bli snyggare, men redan nu är det i alla fall funktionellt och jag trivs.

Två skruvar lösa!

Jag skulle inreda ett ganska tomt rum till en fungerande sadelkammare, var det tänkt. Det finns 9 sadelhängare på ena väggen, men det var i stort sett allt. En utflykt till Ikea och alla problem lösta. Så var det tänkt.

Sadelhängare på väggen, och resten i en salig röra på golvet. Suck!

Sadelhängare på väggen, och resten i en salig röra på golvet. Suck!

Som svensk anser jag mej vara medfött van att hantera en insexnyckel, och kan följa de ordlösa instruktionerna som följer med i de platta paketen. Utrustad med en skruvdragare, en vanlig mejsel och en stor portion entusiasm, tog jag mej an projektet att ordna förvaring för de tusentals prylar som en hästägare betraktar som oumbärliga.

Tyvärr hade jag surfat lite på nätet innan för att hitta idéer, och de tjusigaste varianterna innehöll träpaneler, läderfåtölj, handfat, och mängder med skåp.

(Tjusigt, eller hur? Men jag kan ändå inte låta bli att undra vart svettiga schabrak, leriga benskydd och lortiga täcken tar vägen…)

Varken utrymmet (9 kvadrat) eller budgeten passade till dessa varianterna, så jag bestämde mej för lagerhyllan ‘Gorm’ och en trave plastbackar och väggkrokar. Mindre elegant, men förhoppningsvis funktionellt.

Påbörjar uppdrag "bygga hylla"

Påbörjar uppdrag ”bygga hylla”

Jag började med att skruva ihop själva hyllan för att bli av med lite av bråten på golvet. Allt gick som det skulle, även om det tog längre tid än jag tänkt. Det blev varmt också, så min tunna jacka åkte av halvvägs genom projektet. Kände mej rätt händig när jag hanterade både batteridriven skruvdragare och momentnyckel (lånad) med hylsa som passade bultskallarna till hyllan, utan att med min vanliga klantighet lyckas få blod överallt på det obehandlade träet.

Ända till sista hyllan skulle på plats. Då fattades två skruvar. Och jag som kontrollräknat när jag öppnade förpackningarna! Och varit noga med att inte sprida omkring sakerna. Aldrig har det hänt att jag fått saker från Ikea som saknat någon del. Även fast jag hört andra påstå att dom alltid råkar ut för det, så har det aldrig hänt mej. Snopet. Jag letade precis överallt. Gav upp och åkte hem och åt lite lunch, och letade upp några andra skruvar i verktygslådan, som borde fungera istället. Åker tillbaka, skruvar i reservskruvarna, ställer hyllan på plats, plockar in prylarna och känner mej rätt nöjd.

Sedan är det dags för hästarna. Regente blev riden, Viking longerad och spolad i grenen (fortfarande svullen efter kastrationen), Dinelli och Kakan reds av ett par av mina hjälpredor medan jag tittade på. Och till sist var det dags att plocka undan alla saker, packa ihop och åka hem. När jag tog bilnycklarna från sin plats på en hylla, lyckades jag riva ner min telefon som landade på golvet och glaset sprack! F-n och h****te också! Jag har aldrig haft sönder en mobiltelefon förut, och har just för att undvika detta letat länge efter ett passande fodral men inte hittat ett till den här modellen. Jag har fått ärva Saras iPhone 3, så den är ju inte ny (ingen garanti) har hängt med jättelänge, och så lyckas jag spräcka glaset. Så surt. Suck! (Morgondagens uppdrag redan klart, alltså)

Sliter åt mej jackan för att åka hem, stoppar handen i fickan… och:  där var de två saknade skruvarna! Jaha, det finns visst en lösning på många mysterier.

IMG_1131

Omstart

Äntligen har jag börjat rida igen! Har haft lite abstinens, men inte så farligt, för jag har helt enkelt varit för trött och svag efter influensan. Men nu är det skönt att vara tillbaka i sadeln.

Prinsen verkade glad att se mej igen.

Prinsen verkade glad att se mej igen.

Det är otroligt vad man kan tappa mycket kraft efter ett par veckors sjukdom. Jag började med bara fem minuters ridning första dagen. Sen blev min prins lite busig och skuttig, och jag valde att kliva av. Lite yrsel och lågt blodtryck gjorde att jag inte kände mej ett dugg sadelfast. Några dagar senare kunde jag rida i hela 30 minuter och i lördags red jag  45 minuter  minsann. Ganska mycket skritt förvisso, men man måste ju börja någonstans.

Nya ridbyxor

Solen värmer – tröjan åkte av.

Solen och värmen har äntligen hittat hit igen, efter en lång, regnig vinter, och att kunna rida i kortärmad tröja igen var härligt.  Jag köpte nya ridbyxor på Hööks i Stockholm, och det kändes helt rätt att inviga dom i fina vårvädret.

Att besöka dressyrtävlingarna i helgen gjorde ju också att man får lite inspiration till mera träning. Nu är det bara orken som ska komma tillbaka, för ambitionen är det inget fel på.

Vi hästägare är ofta petnoga med vad hästen äter, och kommer med allehanda tillsatser och vitaminer om inte kusen verkar vara på topp. Nu gör jag likadant! Vitaminer, proteiner och energi i tillräckliga mängder för att snabbt bli pigg och stark igen. Min egen foderstat har fått en översyn. Nästa vecka ska jag lägga till ytterligare träning, för att få tillbaka några tappade muskler.

Alldeles ensam i stallet

Om man inte räknar de fyrbenta vännerna förstås. Men idag var jag alldeles själv på stallbacken. Inga flickor som pratar, borstar, rider och fixar. Det kändes riktigt tomt och tyst. Till och med Akleja vankade omkring och undrade var underhållningen höll hus.

Men typiskt för mina sportlovsfirare ( som reste hem i förrgår), så har vädret vänt och det var strålande solsken hela dagen. Blå himmel, en mild bris och mellan 15 och 17 grader. Varmt nog att rida i tunn tröja. Och självklart kommer vädret att vara bättre än på länge, för jag ska resa till Sverige (där det är kallt och mörkt) i en vecka.

Jag passade på att göra rent en massa utrustning. Normalt är jag väldigt petig med mina grejer och vill bara hänga in rengjorda saker i sadelkammaren. Rena och torra schabrak och benskydd. Sadel och träns rena och avtorkade, och betten helt rena. Men under senaste månadens konstanta regnande har det blivit en hel del ‘fusk’. Allting som är vått eller fuktigt torkar bara inte. Och de saker som inte används dagligen täcks av en grön hinna. Äckligt!! Och helt otillfredsställande. Tycker inte att det är roligt alls att hänga in halv-lortiga saker efter användning, men när klimatet är som det är får man vänja sig vid att  kompromissa.

Lortig utrustning på rad...

Lortig utrustning på rad…

I normala fall kan jag spola av alla strykkappor och boots efter ridning, och låta dom torka i  solen. Det går inte när luftfuktigheten är närmare 100%. Jo, spola av kan man ju, men det torkar ju aldrig. Så jag har nöjt mej med att bara borsta rent dom, så dom åtminstone inte är våta tills nästa dag. Träns och sadelgjordar torkas bara av med en mirakeltrasa. Betten med en fuktig scotch-brite. Men det blir ju inte precis som man vill ha det.

Idag kunde jag äntligen pyssla lite efter ridningen, medan solen värmde och torkade. Det var skönt att kunna hänga in utrustningen rengjord igen. Och så mycket roligare att ta fram nästa gång.

Lektion med två unga ryttarinnor

Lektion med två unga ryttarinnor

Newton gick lektion idag! Han var jätteduktig! Tror att han tycker att det är roligt att gå lektion, för småflickorna har inte så starka ben och höga krav, så han kommer ju undan lite lindrigare. Men han var en perfekt gentleman, och instruktören Monica hade lektion för två unga flickor samtidigt, så dom fick göra lite roligare saker, som att vända upp på medellinjen från varsitt håll och lägga volter åt varsitt håll osv. Det är säkert roligare än privatlektion om man är 9-10 år, som de här tjejerna är.

Newton är duktig läromästare!

Newton är duktig läromästare!

Han verkar tycka att det är jätteroligt! Spetsade öron hela tiden.

Han verkar tycka att det är jätteroligt! Spetsade öron hela tiden.

En skön dag i stallet alltså. Som avslutades med en sen lunch när maken Peter kom för att göra mej sällskap. Tyvärr har min rygg varit lite besvärlig igen, trots att jag inte ridit på en hel vecka. Och redan på måndag börjar en ny semestervecka, när jag reser till Stockholm. Men det finns visst planer på lite ridning där med. Man vet aldrig…

Om hästfolk och märkeskläder

Hittar numera många diskussioner på nätet som handlar om allt från ”dagens outfit” till huruvida man är värd att sitta i en dyr sadel med mjukisbyxor. Detta är teman som väcker stort intresse och orsakar långa trådar av åsikter. För och emot. Och visst är det lätt att göra förenklade jämförelser: Det är bättre med superdyra märkesridbyxor som håller för 8 års användning än med Ullaredsfyndet för 159:- som håller i en vecka.  Det låter som det gamla talesättet: Pengar är inte allt. (Men det är trevligare att gråta i en Mercedes än på en cykel.)

Handlar det verkligen bara om utseendet, eller har somliga ett behov av att hävda sig genom att visa att dom har råd att köpa ”märken”?
Följaktligen måste då plagget ha en stor logga, så det syns på 400  m håll vad det är för prisklass. Blir kläder snyggare av en logga? De mest exklusiva modehusen nöjer  sig med sitt namn på etiketten inuti, eller ett litet, mycket diskret märke. Deras dyraste kollektioner har ingen logga, den sätter dom på sin massproduktion, som förvisso också kostar en slant. (Se bilder på Charlotte Casiraghi iförd Gucci HÄR)

Somliga personer som envist vågar vägra märken, drar det hela till den andra ytterligheten: man rider i mjukisbyxor, gympadojor och en riktigt gammal, urtvättad tröja, full med hö och hästhår. Och hävdar stolt att ridningen inte sitter i kläderna, och att dom hellre lägger sina pengar på hästen, eller ridlektioner.  Och det är ju en poäng…wintertrailride

Finns det en medelväg? Kan man vara snygg utan att ruinera sig på märken? Kläder som sitter bra, anpassade till ändamålet och allmänt hel och ren, räcker inte det?The Hunting Stud 1845 by John Frederick Herring 1795-1865

Handlar det om STIL? Något som somliga har, och som inte går att köpa för pengar. Jag minns ett tillfälle, under tiden jag gick instruktörsutbildningen, när de flesta av oss elever vid dagens slut var svettiga, rufsiga och smutsiga. Det var hästdregel på jackan, hästhår på byxorna och lera på stövlarna. En kall och blåsig höstdag. Då kommer en av våra lärare, som följt oss hela dagen, med fläckfria, ljusa ridbyxor, blanka stövlar, håret i ordning och en lätt make-up på plats. Hur bar sig mänskan åt? Vi kände oss som en hög lortiga snorvalpar, och undrade om kursen kunde tänkas innehålla några tips om hur man håller sig så tjusig under såna omständigheter. Den här damen hade, och har, stil. Hon är alltid lika snygg. Oavsett märke på kläderna.

Hur definierar man ”snygg”? Är det viktigt? Rider man bättre i dyrare kläder?  Jag tror att till viss del så rider man bättre om man känner sig fin. Man klär upp sig till tävling, fixar hår och smink, för man vill vara fin.  Om man känner sig tjusigare, så får man bättre självförtroende, och då kanske man faktiskt kan  rida bättre. Om man känner sig allmänt ful och avig så inte hjälper det prestationen, oavsett om man rider ensam hemma eller på en tävlingsbana. Kan man då vara fin, utan att lägga en förmögenhet på kläder och utrustning?

Festklädd?

Festklädd?

En del tycker att det är roligt att ha hästen fin. Matchande schabrak och lindor, glittrig pannrem och så vidare. Och visst är det en glädje att ha en blank och välskött häst, med utrustning i välsmort läder. Och jag ser inget fel i det. Om man har råd, så köper man träns för 3000 kr, och annars nöjer man sig med ett för 300. Om det är snyggt, rent och funktionellt så är det ju ingen som ser skillnad. Och hästen bryr sig knappast om vilket.

Ändamålsenlig?

Ändamålsenlig?

Personligen tycker jag att ”hel & ren”, med kläder som sitter snyggt och är funktionella räcker.  Sedan är det bara att konstatera att somliga människor är snygga i nästan vad som helst, medan andra får anstränga sig lite till. Jag tillhör själv den senare kategorin. Fläckar och hästhår, tassavtryck och lera dras magnetiskt till mina ridbyxor. Håret står alltid åt alla håll och skjortan kryper ur byxlinningen. OK, så jag får tvätta ofta. Och måste anstränga mej mycket, när jag vill vara fin. Och vill jag imponera på omgivningen, ja, då får jag helt enkelt rida jäkligt bra!

Ny utrustning

När jag var i Stockholm skulle jag handla lite utrustning till Jimmy, så han också skulle få ett fint huvudlag och egna skydd. Det var lättare sagt än gjort. På den första butiken så fanns det enda kandaret jag ville ha enbart i brunt. På den andra (Hööks) så fanns det inte i hans storlek. Och på den tredje (Börjes) hade dom inget som lockade alls.  Det slutade med att jag handlade ett fint huvudlag på Hööks, en storlek för litet, för att kunna sätta det på Viking och sedan ge Jimmy hans gamla. Men nej, funkade inte alls. Jimmy har två storlekar större än Viking, så det var inte att tänka på. Och det nya som var ”cob” visade sig i verkligheten vara ”ponny”. Så det blev till att pussla bitar från de olika tränsen för att Jimmy till slut skulle få ett eget huvudlag.

Slutresultatet: Vikings träns (med lackläder på nosgrimman) med ett lånat nackstycke för bridongen, och tyglarna från det nya kanderat. Hmmm, inte vad jag tänkt mej, men det får duga tills vidare.IMG_0026 IMG_0031Han fick nya boots, eftersom även hans fötter är för stora för att kunna låna från de andra. Hittade fina och prisvärda på Börjes…. Fast det var två höger, och plasten sprack längs en söm efter fem dagar. Fyller ju fortfarande sin funktion, men ser lika billigt ut som det var. Synd. Strykkapporna är Regentes gamla. Bakbens-skydden av samma märke ramlade ju i bitar efter kort tag, så nu har han en omaka uppsättning av allting. Men allt är i svart, och efter några varv på ridbanan, så syns det faktiskt inte vad som är nytt och vad som är gammalt.

Inte precis vad jag hade planerat, när jag var och shoppade loss i alla hästaffärerna. Men det funkar ju i alla fall…..

Sadelkoll

Vad är det som gör att en sadel kan kännas så annorlunda från en häst till en annan? Känns det likadant för hästen? Jag menar, att självklart känns sadlar olika, men upplever hästen sin ryttare annorlunda i en annan sadel?

Jag minns den tiden när man avgjorde huruvida en sadel passade, enbart  genom att man skulle kunna köra in minst två fingrar under framvalvet. Om det gick bra, ja, då passade den. Enkelt.  Numera är det annorlunda och ”sadelprovare” är ett nytt yrke. En hel vetenskap. Och så vet man att hästar ändrar sig. Och ryttare med. Ska man då behöva byta sadel, typ var fjärde månad? Eller behöver man hålla sig med en hel uppsättning att byta med? Jag vrider och vänder på problemet och tror lite då och då att jag hittat en lösning.  Den lösningen kan kännas rätt en dag, en vecka eller flera månader.

Regente med min gamla Wellington

Regente med min gamla Wellington

Med mej från Sverige hade jag min kära Wellington, som sätter mej i absolut lodrät sits. Den passade inte Regente från början, då den var lite vid, men numera verkar den ligga helt OK, och det känns bra när jag rider. Med ytterligare en häst, köpte jag sedan en County.  Tanken var att jag skulle kunna ha den på Regente och lägga min Wellington på Viking.  För hästarnas del fungerar det. Men inte för mej. När Wellingtonsadeln ligger på Viking så får jag ont i ryggen, och i Countyn hamnar jag i lite stolsits. Bekvämt visserligen, men inte ändamålsenligt.

Viking med min County Connection

Viking med min County Connection

Sedan fick jag låna Marias Artur Kottas-sadel. Den ligger bra på båda hästarna, och på Viking får jag inte ont i ryggen. Lite risk för stolsits här med. Eller beror det på att jag är för svag och obalanserad, så att jag klämmer mej ur sitsen? Så nu har jag två hästar, tre sadlar och ändrar och byter för att hitta den bästa lösningen för både hästar och ryttare.

Artur Kottas-sadeln, som jag fått låna av Maria

Artur Kottas-sadeln, som jag fått låna av Maria

Sen återstår det ju helt enkelt massor av träning för att kunna rida bra, det är jag medveten om. Men utrustning som passar är ju en förutsättning. Det går inte att rida bra om man antingen får ont, skav, eller sitter helt fel.  Och att sadeln ligger så bra på hästen att han känner sig bekväm är ju också ett villkor. Fy, så snårigt det här var.

Minns ridlektioner på 70-talet när man alltsom oftast fick rida i en urgammal och stenhård manskapssadel med jättestora stigbyglar. Det var då uttrycket ”som en smörklick i en het stekpanna” uppfanns….

Julaftonskänsla

Idag kom lådan med prylar som jag beställt från Hööks.  Hade inte tid att slita upp den med detsamma, för jag hade lite annat på schemat just då, så den fick stå och ”mogna” lite i köket. Jag vet ju precis vad  det ska vara i, och ändå är det lika roligt att öppna och titta på sakerna jag köpt.

 

Ett oöppnat paket!

Ett oöppnat paket!

Plusfaktor: Jag kan handla precis dom saker jag vill ha via internet, och när dom kommer så ser dom ut som jag förväntar  mig.

Minusfaktor: Det tar alltid dubbelt så lång tid att leverera mot vad som anges på hemsidan, och det fattas i regel alltid minst en sak, och oftast den sak som var huvudanledningen till beställningen.

Jag har köpt två transportkrubbor, för det måste man ha med sig när man åker på tävling, för att ge hästarna vatten i. Det är inte alltid det finns varken vattenkoppar eller hinkar i tävlingsboxarna. Hittills har jag haft tur och fått låna, men det kan man ju inte alltid lita på.

Sen har jag köpt ett par bakstrykkappor. Minns mitt tidigare inlägg om sämsta benskydden? Dom där Catago-skydden var så kassa, men fick tjänstgöra som extrapar vid söligt underlag. Men häromdagen kröp själva skalet ut ur fodret och skar upp ett sår under kotan på Viking. Inte bra. Nu blir det ett par mjuka neoprenskydd istället.

Akleja inspekterar innehållet.

Akleja inspekterar innehållet.

Mera: ett extra schabrak, ett sadelöverdrag, läderbalsam, gummisnoddar, och inte minst en longeringsgjord med lina och kapson, så jag har mina egna prylar. Det verkar som om varje gång jag ska longera så är det någon annan som tänkt göra det också, men som finkänsligt menar att jag kan låna stallets utrustning och låtsas som om dom bara tänkt att promenera med hästen. Folk är lite för snälla ibland.

En förvaringsväska för benlindor slank med i beställningen och två par svarta boots också. Dom gamla börjar ramla i bitar, plus att dom en gång var vita….  Efter övningar i lervälling kommer dom aldrig mer att bli annat än ”terracotta”.

Sen hade jag beställt vitaminer till hästarna med. Tillfälligt slut, var det noterat på packsedeln. Det var inte bra, för den sorten jag ville ha var slut även hos min vanliga hästaffär. Vem gör åt på alla vitaminer???

Nu är jag sugen på att åka till stallet och leka med alla mina nya saker, men det blåser mer än friska vindar just nu, så jag tror att jag ändrar i schemat och gör lite annan nytta ett tag.

Blogguppdateringar och rumpvärmare

Nu ska jag iväg till stallet, och har funderat halva natten på hur jag ska hitta lösningar som gör att jag ska kunna rida trots att det gör ont i ryggslutet.
Jag ska prova en ”rumpvärmare”, och så ska jag lägga en pad under framdelen på sadeln för att se om jag kan ändra min sitt-vinkel en liten aning. Alltså, jag kan sitta någorlunda bekvämt i sadeln, men övergångar neråt känns, likadant med halvhalter. Jag rider som en nybörjare, med överlivet lite för mycket framåt hela tiden.
Och allt är tack vare vurpan jag gjorde med Sambo förra veckan….. Det går åt skogen med min träningsplanering om jag inte hittar en fiffig lösning? Någon som har tips?rumpvärmare

Sen vill jag gärna veta vad mina läsare helst vill att jag skriver om. Vad är mest intressant? Jag har en lista med halvfärdiga bloggutkast, och vet inte säkert vad som har mest läsvärde. Tacksam för feed-back…

%d bloggare gillar detta: