Det här är min definition på ”fredagsmys”:
Fredagslunch med Diogo, Carlota, Maria, Luis och Sara.
Bilden ovan togs när Sara var på besök. Men det ser ungefär likadant ut varje fredag. Vi ryttare träffas på ett mysigt ställe ”Ataska N’Areia”, och äter lunch tillsammans. I regel är det Maria, Diogo, Peter och jag, och sen dom av vännerna som har möjlighet. Så antalet kan variera. Men det är givet att det blir mycket hästprat. Det handlar om våra hästar, veckan som gått, helgen som kommer, skvaller och en massa annat. Samtidigt som vi njuter av den sällsynt goda och prisvärda maten.
Just idag var det särskilt välkommet, för jag behövde muntras upp ordentligt. Diogo red Viking på morgonen och jag hade tänkt att rida Regente det lättaste av lätta pass i övervägande skritt. Om regnet bara höll upp, fanns även en runda med i planeringen. På väg bort till ridhuset börjar Regente trippa och dansa och talar om att idag kan han göra vadsomhelst! Han är på det där särskilt strålande humöret, med lätta fötter, glimten i ögat och massor av power. Man blir bara helt smittad av hans glädje! Väl inne i ridhuset börjar han flirta med märrar och kastar med manen. Svårt att tänka sig en ”pensionärspromenad” i det läget 😉 . Så jag börjar strax trava omkring, på volter och bågar, för att värma upp. Men efter bara 15 minuter, några busiga småskutt och galoppinslag så slår ryggen till en tvärnit. Det gör bara alltför ont att försöka sitta i sadeln. Som tur är kan Diogo ta över ridningen och jag hasar bort till läktaren.
Där sitter jag som ett surt våp och får se min tränare ha allt det roliga. För Diogo skiner som en sol och Regente dansar fram med spänst i steget och öronen rätt upp. Det är härligt att se hur fin Regente är, när han är som bäst, men det är bra surt att inte vara den som sitter på hans rygg då. Så lite deppig blev jag allt.
Det var då jag konstaterade att våra fredagsluncher är en särskilt bra sak om man behöver piggas upp lite. Goda vänner, god mat och lite vin, så är mungiporna på rätt köl igen.
