Alla slags tävlingar

Första dagen hemma efter semestern, och jag gav mej av för att besöka en tävlingsplats. Bara som publik såklart, men ändå så roligt att se fina ritter, vackra hästar och duktiga ryttare. Några bekanta fanns i startlistorna och självklart ville jag titta och hålla tummarna. Samtal med saknade vänner hanns med, och det är alltid lika roligt. En av mina ”blänner” (=bloggvänner) Astrid, var där, men den här gången i shorts i stället för vita ridbyxor. Hon var supporter (och hästskötare?) till sin pojkvän som visade en mycket fin ung lusitanohingst.

Medans jag har varit på semester har alla hästarna här hemma fått ta det ganska lugnt. Jag tog en liten sväng på Regente, men han kändes dessvärre inte helt fräsch. Tror att det var dags för hovslagaren. Hoppas att det var så enkelt, för jag är rejält sugen på att träna, och besöket på tävlingen minskade inte alls den känslan.

Då har våra hästar i Sverige varit mycket mera upptagna. Med ”våra” menar jag alltså dom som varit våra, men numera finns i annan ägo. Men inte desto mindre gläds jag åt deras prestationer.

Cupid, som har en tänkt karriär som dressyrponny, omväxlar träningen med lite hoppning. Han har varit ute och visat upp sig, och sköter sig väl. Här är det Mimmi som rider honom på en Pay and Jump, där han förstås skötte sig så bra, att man börjar fundera över vilka begränsningar han har. Han kan ju göra allting!

Cupid och Mimmi

Däremellan tränar Sandra honom för sin framtid på dressyrens stora arenor. Hon har haft honom hos sig i två år nu, och gjort hela grundarbetet. Det ser verkligen lovande ut!Cupid och Sandra

B La Diva visar även hon, att hoppning finns i blodet, och att en bra ponny kan göra vad ryttaren än vill. Hon hoppar med talang och entusiasm.

Diva över hinder

Och dressyrträningen har gått så bra att hon kvalificerade sig till start i Svenska Mästerskapen för unga ponnyer. Hon har ju tappat ett års träning, på grund av dräktighet, men har ändå kommit ikapp årskullen och gjorde bra ifrån sig. Vår lilla Diva har en ambitiös ryttare och en stöttande ägare, och tillsammans med sin talang och ridbarhet, kan hon komma långt.

Diva med blå rosett

 

Vår speciella älskling B Capriole deltog i Svenska Mästerskapen med sin nya ryttare. Det är fjärde ryttaren som rider honom där. Han har tidigare två guld och ett brons, så jag kan tänka mej att Emma kände rätt mycket press. Utanför medalj i år, men inte desto mindre ett mycket gott resultat. Hon har inte haft honom så länge och det får ta tid att bli helt samstämmig med en ny partner.Capriole SM 2014

Särskilt omnämndade går till Taisan, som tillsammans med Mimmi hunnit ta placeringar i LA och starta  MSV:C. Känns gott att veta att han hamnat i rätta händer och att han kan skänka lite mycket glädje som till alla tidigare ryttare. Han är en sådan gentleman!

Taisan och Mimmi(Jag har lånat bilder från Stall Pooh och Marie Wickström)

 

Annonser

Tillbaka i stallet

Idag har jag varit och sniffat i mej lite hästdoft, efter två veckors frånvaro. Det har varit rätt mycket frånvaro, för innan dess var jag två veckor i USA för att besöka mina föräldrar, och nu senast var det en kort Sverigesemester. Kan nämnas att den i stort sett regnade bort. Så det kändes onekligen rätt skönt att komma hem till blå himmel och mildare temperaturer.

Caprice njuter av ledigheten.

Caprice njuter av ledigheten.

Hästarna har nog haft det gott under  Fridas och min frånvaro. Våra fuxdamer har haft semester, och Kakan likaså.

Kakan hälsade glatt. Hon får långtråkigt om hon har för lite att göra.

Kakan hälsade glatt. Hon får långtråkigt om hon har för lite att göra.

Hennes ryttarinna passade på att ta klivet upp på en storlek större, och har roat sig med att försöka göra Newton till westernhäst. Han verkar uppskatta omväxlingen. Han är en otrolig ponny, för han verkar kunna göra precis allting lika bra.

Newton goes Western

Newton goes Western

För några veckor sedan hjälpte han till att låta skolelever prova på ridning på friluftsdagar. Däremellan kan han gå både dressyr och hoppning med bravur. Han är den som imponerar mest när vi har våra regelbundna löshoppningar. Och allt gör han med glad uppsyn och spetsade öron, och verkar gilla all den uppskattning han får.

Newton är nybörjarhäst

Newton är nybörjarhäst

Diogo har tagit hand om Viking och Regente. Dom såg runda och välmående ut och verkade inte ha saknat mej ett dugg. Talento har fått rasta sig på egen hand i en paddock varje dag, och fått en liten paus i arbetet med inridning. Frida har funderat över om dessa här veckorna gör att han fått tid att lagra in sina nya kunskaper, eller helt enkelt glömt bort alltihop.

Talento under inridning

Talento under inridning

Storm var satt på vila sedan tidigare, och Amiral och William har blivit sporadiskt ridna. Dom går ute i en stor hage, så det bekymrar dom säkert inte så mycket. Jimmy är väl den som mest propsar på motion och uppmärksamhet, men han har sina ständiga medryttare som pysslar om honom.

Nu känns det som om jag behöver en semester för att återhämta mej från semestern! Men imorgon sätter jag foten i stigbygeln igen, för att se om jag minns hur man gör. Det känns som en evighet sedan jag hade ett riktigt ridpass, och jag har väl tappat varenda ridmuskel. Ser fram emot att komma in en riktig vardagslunk igen. En vardag som är förutsägbar och trygg som motvikt till alla de bekymmer som gnager mej nu.

Och om jag hinner, så tar jag en tur till en grannklubb som har dressyrtävlingar. Har några bekanta som ska starta, och en hållen tumme kan ju aldrig vara fel.

 

Inhopp som ridfröken

Jag har så smått klivit tillbaka in i rollen som ridinstruktör, efter ett uppehåll på ett par år. Jag hade nästan glömt hur inspirerande och upplyftande det kan vara. Men ibland också frustrerande och svårt. Mina elever är några flickor som får sin undervisning på engelska och mina arbetskamrater är några av skolans bussiga och duktiga hästar.

IMG_1360

 

 

Man skymtar lille William, som också får vara med en stund och vänja sig vid lektionsmiljön.
IMG_1355Det här stoet heter Quimera, lagom stor (ca 155 cm) och ser ut att vara en häst med hög andel arabiskt fullblod.

Utan att veta mycket om mina elevers bakgrund, så kan det vara svårt att hitta en bra bas. Kan dom ridbanans vägar? Har dom övat på halvhalter och övergångar? Vad kan dom om hästens fotflyttning? På svenska ridskolan ser ju de första åren ganska lika ut på olika ridskolor, och man vet på ett ungefär vad som finns i kunskapsbanken. Så egentligen var det lättare att bara hysta ut mina tänkta planer, improvisera och försöka se till att tjejerna hade roligt. Och det hade vi. Jag plockade fram några av mina gamla övningar ur hjärnförrådet, och till sist flöt allting på bra.

Det här var bara ett tillfälligt inhopp, så det återstår att se hur mycket det blir av den här varan i framtiden.

Jag noterar förstås likheter och skillnader mellan svensk och portugisisk ridskola och hoppas kunna plocka till mej det bästa av båda världarna. En fördel med nybörjarundervisningen här, är att man oftast börjar lära sig sitta på hästen med voltigegjord och en instruktör som har hästen på lina. Man väljer en häst som har bekväma gångarter, och gärna lite långsam, och som är lydig för linförarens kommando. De unga ryttarna får mycket träning i följsam sits och balans. Så när det är dags att rida på egen hand, med sadel och träns, så sitter ryttarna redan med större säkerhet och behöver inte använda tyglarna som stöd. Först då börjar man lära sig mer om inverkan. Det går fortare på det här sättet, jämfört med att vara många på en grupplektion, alla med varsin ledare som springer med. Det är mer personalkrävande, möjligen. Men å andra sidan blir 20 minuters träning på lina mer givande än 45-50 minuter längs fyrkanten, om man är helt grön.

 

%d bloggare gillar detta: