På Tisdagar är det foderleveranser på vår anläggning. Då kommer det en jämn ström av små lastbilar in på parkeringsplatserna och leverantörerna tillsammans med flitig stallpersonal lastar av en eller två veckors behov av hö, halm, spån, morötter och olika fodersäckar.

Vår ena stall-länga vetter mot parkeringen, så ponnystona har god utsikt över all mat som fraktas in.

Caprinelle blir hungrig när hon kan se ”gående bord” passera.

Så varje Måndag ringer man sina leverantörer och på Tisdagar kommer allt. För min del är det tre eller fyra olika som kommer. Det är hö-killen, halm-gubben och morots-nissen. Sen har vi en som kommer med kraftfoder och spån. Efter ett tag har alla koll på ungefär vad jag gör slut på, och dom kommer per automatik och lämnar av min veckoranson antingen på gårdsplan, eller i vissa fall inburet och staplat på sin plats i foderkammaren.

Stort lass…

Hö- och halmbalarna är supertunga. Inga sjukilos eller så. Det är runt 25 kilo styck. Och just balarna har en tendens att dyka upp när det är minst ont om handräckning. Pust, pust.

Just idag kom det 40 balar hö. Dom staplade Valerio, min stallskötare på plats. Och när jag vände ryggen till anlände tre säckar vanligt kraftfoder, en säck specialfoder (till Jimmy), en säck alfa-kuber, en säck betfor och 6 balar kutterspån. Senare dök det upp 20 balar halm från en leverantör, för den ordinarie hade tagit fel på vecka och kommer först nästa vecka. Då kommer det också ett par säckar morötter till.

Fin halm

Det är väldigt skönt att slippa åka och hämta, det ska jag villigt erkänna. Det är en stor lättnad att slippa lyfta och bära varenda säck. Men jag har ännu inte fått perfekt grepp om åtgången, så ibland har jag för lite av somligt och för mycket av annat, och det finns inget Granngården att åka och hämta på. Men blir det kris, så kan man i regel låna av något av de andra stallen tills nästa tisdag.

Dessutom håller vi på att försöka räkna ut vad hö och halm egentligen innehåller, för plötsligt har flera av ponnyerna gått upp väl mycket i vikt och blivit mer än lovligt spralliga. Höet ser kanske inte alltid ut som man är van från Sverige, men om dom blir tjocka och pigga, så måste det vara bra nog? Och drar man ner på höet, så äter dom halmen. Och den kan vara bedräglig. Vissa balar innehåller lite havre och en del ogräs, vars näringsvärde nog inte ska underskattas.

Rund, blank och pigg….

Jag börjar förstå det portugisiska sättet att bara fodra med halm och kraftfoder…. Det känns som om den kunskap i hästens utfodring jag skaffade mej numera är enbart en grov riktlinje. Jag har ju till och med högskolepoäng i ämnet, men inget jag lärt mej känns längre relevant. Jag har inga analyser på höet, för det är olika partier varje vecka. Och varje parti kan komma från olika vallar – eller ängar. Halmen kan variera från bruna pinnar och tistlar till fina havrestrån med kärnor kvar. Det enda jag vet säkert är innehållet i säckarna. Så jag får improvisera, och lita till ledtrådar i form av hästarnas hull, hårrem, avföring och temperament. Så gör alla andra, och det verkar fungera. En häst som är rund, blank, pigg och frisk får uppenbarligen i sig det den behöver.