Juldagsmorgon i stallet

Man kan inte låta bli att tänka på Staffan Stalledräng, när man går till hästarna på juldagsmorgonen. Fast miljön är lite annorlunda mot mina svenska julkort, med just det motivet.

Min väg till stallet, på juldagsmorgonen.

Min väg till stallet, på juldagsmorgonen.

Jag hade tagit med ett par påsar extra fina äpplen att bjuda de fyrbenta vännerna på, och det var verkligen uppskattat.

Amiral försöker gulla till sig fler äpplen

Amiral försöker gulla till sig fler äpplen

Jimmy hör prasslet från påsen

Jimmy hör prasslet från påsen

Näää, inte kan dom redan vara slut??

Näää, inte kan dom redan vara slut??

Alla ville ha fler förstås. Eftersom juldagen fick vara vilodag, utan motion, så snålades det in på kraftfoder-ransonerna, så äpplena fick vara lite kompensation.

Talento är inte stor nog att sätta huvudet över dörren, men den söta mulen kräver absolut ett äpple

Talento är inte stor nog att sätta huvudet över dörren, men den söta mulen kräver absolut ett äpple

Annonser

Ponnyns jul-önskning

”All I want for Christmas is……

Storm o morötter

… a truckload of carrots!!!”

 

Eller vad tror ni annars en ponny drömmer om att tomten ska komma med?

 

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

Nu är det klippt!

Ja, inte riktigt än, men nu finns i alla fall förutsättningarna. Idag (äntligen!!) anlände till sist det efterlängtade paketet jag beställt från Hööks (hookseurope).

Dagens överraskning!

Dagens överraskning!

Alla våra ponnyer är mer än lovligt lurviga och fluffiga. Och nej, det är inte riktigt så gulligt som det låter. Inte alls som på den här bilden.fluffy pony

Dom ser ut som Basjkir-hästar om dom blir varma och svettiga (vilket dom såklart blir om dom ska arbeta med full vinterskrud på), och de som inte är renliga i boxen har klistrigt kiss under magen och på baken varje morgon, vilket då undertecknad har det tvivelaktiga nöjet att försöka borsta/skrapa bort. Dom har inte förstått att det inte blir några minusgrader här, men dom är förberedda för minst -35°. Och att visa upp dom för folk, som är nyfikna på mina hästar, är inte alls lockande. Istället för tjusiga ”show-ponies” ser dom mer ut som en korsning mellan får och isbjörnar.

Lånad bild, men samma fenomen.

Lånad bild, men samma fenomen.

Alltså skickade jag efter en klippmaskin. Den 2:e december närmare bestämt. Enligt Hööks internationella hemsida skickar dom inom 1-3 dagar, om varan finns i lager (vilket den gjorde) och enligt samma källa skulle det ta 5-6 dagar för paketet att nå fram till destination Portugal. Med den tidslinjen klar, tänkte jag att det kunde bli lagom att börja klippa före Lucia, och kunna visa, fotografera och filma ponnyerna samma vecka. Det är ju viktigt att kunna presentera dom lite stiliga när man har kunder.

För att kunna följa paketets väg kan man gå till en internet-sida där man kan spåra sitt paket. Jag är lika förväntansfull som ett barn på julafton varje dag när jag loggar in för att se klippmaskinens väg. Men lika besviken varje gång.  Först den 8:e anlände paketet i Jönköping. Sex dagar från Borås till Jönköping?? Fyra dagar senare fanns det i Holland. Och först idag, den 19:e kom det. Jätteglad att det är framme. Men inte glad att det tog så lång tid. Och går jag in på Hooks hemsida idag, så erbjuder dom gratis frakt under några veckor! Det är inte rättvist. Jag betalade för frakten, och då tog det alltså 17 dagar. Ja, ja, bara 10 dagar mer än jag trodde. Dom tänker kanske att vi här nere i Sydeuropa är vana vid sånt? Jo, det är vi, men inte när vi har med svenska företag att göra. Det brukar gå med rekordfart annars.

Den efterlängtade klippmaskinen!

Den efterlängtade klippmaskinen!

Hursomhelst, nu blir det klippa av, för det är bråttom att få alla lurvtussarna presentabla. I morgon börjar spektaklet, och jag får utrusta mej med bomullstussar, skor med tåhätta, morötter och stort tålamod. Komma ihåg att inte ha på mej några kläder av fleece….

Hoppas kunna återkomma med lite fina bilder på resultatet inom kort.

Mitt i vintern

Jag måste medge att jag nu troligen helt har anpassat mej till klimatet i mitt nya hemland. För jag tycker att det blåser kallt, och vill knappt gå utanför dörren när det är grått och regnigt. Till och med hunden backar in bakom möblerna de regniga mornar jag tar fram kopplet och ska gå till stallet. Burr! Det är vinter och jag tar på mej min varmaste svenska jacka och har faktiskt haft både halsduk, mössa och vantar vid ett par tillfällen. Javisst, det är midvinter om ett par dagar…

IMG_1834Men just idag, efter att ha läst svenska vänners Facebook-inlägg om snö, mörker, ishalka och liknande elände, insåg jag att det nog inte är så illa här i södern trots allt. Solen sken från klarblå himmel, och temperaturen låg runt 17° mitt på dagen. Men vinden var lite vass och jag drog dragkedjan på jackan hela vägen upp till hakan, innan vi ledde stona bort till paddocken på morgonen. Utanför paddockarna blommade ett gult ogräs (jag är inte så hemmastadd på min flora) och tankarna gick till kyliga majdagar i norden, när maskrosorna börjar invadera betesmarkerna.IMG_1833

Apelsin- och citronträden som växer bredvid stonas hage är fulla av frukt som lyser gult i solskenet. Det är kanske inte så tokigt ändå, med vinter på sydligare breddgrader. Jag ska inte klaga på vädret. Jag har min varma jacka och stövlar, och behöver inte skrapa bilrutor, sanda och salta, eller brodda hästarna före ridning. Jag har det rätt så bra, faktiskt.

Alan och jag

Idag har jag ridit vår nya häst för fjärde gången. Och sken som en sol. Igen.

Fnissigt glad efter dagens ridpass.

Fnissigt glad efter dagens ridpass.

Ja, ny häst…. Man kan kanske tycka att jag behövde en till häst lika mycket som man behöver ett askfat på en motorcykel. Men ja, han har anlänt. Och jag har roligt när jag rider. Punkt.

Svarta hingsten busar i frihet.

Svarta hingsten busar i frihet.

Den svarta skönheten heter Alentejo och är 9 år, ca 164 cm hög och godkänd hingst. Och i den här skepnaden presenterades min kära makes julklapp till mej (lite i förskott). Han behövde inte ens omslagspapper! Och vad annat kan en flicka önska sig till jul?? Säg en enda sak du hellre vill ha, än en vacker häst….

Alan har glimten i ögat och är busig på ett snällt sätt. Han är arbetsvillig och glad. Och så har han en blanksvart hårrem som är en fröjd att klappa och borsta….

Sen finns det kanske vissa saker vi behöver jobba lite med, men det blir mitt projekt och utmaning.  För det är verkligen roligt att ha en häst att rida igen, nu när Regente (min prins) är sjukskriven, och jag vågar börja drömma om att komma ut på tävlingar igen.  Jag är trots allt för gammal för ponnytävlingar (med råge).

Tisdagar med foderfunderingar

På Tisdagar är det foderleveranser på vår anläggning. Då kommer det en jämn ström av små lastbilar in på parkeringsplatserna och leverantörerna tillsammans med flitig stallpersonal lastar av en eller två veckors behov av hö, halm, spån, morötter och olika fodersäckar.

Vår ena stall-länga vetter mot parkeringen, så ponnystona har god utsikt över all mat som fraktas in.

Caprinelle blir hungrig när hon kan se "gående bord" passera.

Caprinelle blir hungrig när hon kan se ”gående bord” passera.

Så varje Måndag ringer man sina leverantörer och på Tisdagar kommer allt. För min del är det tre eller fyra olika som kommer. Det är hö-killen, halm-gubben och morots-nissen. Sen har vi en som kommer med kraftfoder och spån. Efter ett tag har alla koll på ungefär vad jag gör slut på, och dom kommer per automatik och lämnar av min veckoranson antingen på gårdsplan, eller i vissa fall inburet och staplat på sin plats i foderkammaren.

Stort lass...

Stort lass…

Hö- och halmbalarna är supertunga. Inga sjukilos eller så. Det är runt 25 kilo styck. Och just balarna har en tendens att dyka upp när det är minst ont om handräckning. Pust, pust.

Just idag kom det 40 balar hö. Dom staplade Valerio, min stallskötare på plats. Och när jag vände ryggen till anlände tre säckar vanligt kraftfoder, en säck specialfoder (till Jimmy), en säck alfa-kuber, en säck betfor och 6 balar kutterspån. Senare dök det upp 20 balar halm från en leverantör, för den ordinarie hade tagit fel på vecka och kommer först nästa vecka. Då kommer det också ett par säckar morötter till.

Fin halm

Fin halm

Det är väldigt skönt att slippa åka och hämta, det ska jag villigt erkänna. Det är en stor lättnad att slippa lyfta och bära varenda säck. Men jag har ännu inte fått perfekt grepp om åtgången, så ibland har jag för lite av somligt och för mycket av annat, och det finns inget Granngården att åka och hämta på. Men blir det kris, så kan man i regel låna av något av de andra stallen tills nästa tisdag.

Dessutom håller vi på att försöka räkna ut vad hö och halm egentligen innehåller, för plötsligt har flera av ponnyerna gått upp väl mycket i vikt och blivit mer än lovligt spralliga. Höet ser kanske inte alltid ut som man är van från Sverige, men om dom blir tjocka och pigga, så måste det vara bra nog? Och drar man ner på höet, så äter dom halmen. Och den kan vara bedräglig. Vissa balar innehåller lite havre och en del ogräs, vars näringsvärde nog inte ska underskattas.

Rund, blank och pigg….

Rund, blank och pigg….

Jag börjar förstå det portugisiska sättet att bara fodra med halm och kraftfoder…. Det känns som om den kunskap i hästens utfodring jag skaffade mej numera är enbart en grov riktlinje. Jag har ju till och med högskolepoäng i ämnet, men inget jag lärt mej känns längre relevant. Jag har inga analyser på höet, för det är olika partier varje vecka. Och varje parti kan komma från olika vallar – eller ängar. Halmen kan variera från bruna pinnar och tistlar till fina havrestrån med kärnor kvar. Det enda jag vet säkert är innehållet i säckarna. Så jag får improvisera, och lita till ledtrådar i form av hästarnas hull, hårrem, avföring och temperament. Så gör alla andra, och det verkar fungera. En häst som är rund, blank, pigg och frisk får uppenbarligen i sig det den behöver.

Cupfinal i dressyr

I helgen åkte Frida och jag för att titta på finalerna i Portugisiska dressyrcupen. Främst ville vi ju se ponnyklasserna (spana in konkurrensen till nästa år, hihi) och se de bästa 4-, 5- och 6-åringarna.  Riktigt så blev det inte. För vårt schema stämde dåligt med startlistorna, så det fick liksom bli det som bjöds på medan vi var där.

Vi såg några av ponnyekipagen i klassen för ryttare 13-15 år. Svårighetsgraden var som gamla LB, med mellangångarter och skänkelvikning i trav, men ingen ryggning, eller galoppfattning från skritt. Några av ponnyerna var nog runt 155 eller så, men jag ska inte säga att det påverkade resultatet. Det var helt hur skolad och bussig ponnyn var och hur erfaren och nervkall ryttaren höll sig, som avgjorde resultatlistan den här gången. Banan var utomhus, i väldigt blåsigt väder och lerig bana.

Vi passade istället på att se ekipagen som red motsvarande MSV:B och St Georg. En hel del väldigt duktiga ryttare och fina hästar, fick vi se.  Roligt att se en del hästar, som kanske inte hade supergång, med reds väldigt väl. Inte helt förvånande vanns flera av klasserna av ett stall, vars hästar och ryttare tränar under tysk tränare. Samma ryttare vann tre klasser! (Resultatlistan HÄR).

Och självklart tillbringade vi lite tid vid framridningen. Det är alltid kul att titta på. Men när jag ska sammanfatta dagens upplevelser så är det den här hästen jag minns bäst:

GuldhästenJag tror aldrig jag har sett en häst med sådan färg. Fotot ger inte full rättvisa. Han var en gulbrun lusitanohingst,  med en metallic-glans som gjorde att han såg ut att vara gjuten i guld. Att han dessutom rörde sig underbart och hade en otrolig utstrålning gjorde inte saken sämre. Så vacker!!

 

Femihalvelva-kaffe

Man kan också kalla det ”fika” om man ska göra det lätt för sig. (Just Femihalvelvakaffet är Olofs eget patent.) Hur som helst, så är ”fika” ett ovärderligt svenskt begrepp, man gärna tar med sig vart än i världen man beger sig. Fika är sannerligen viktigt!

Häromdagen tyckte både Frida och jag att vi hade jobbat undan bra på morgonen och hade gjort oss förtjänta av mer än bara en kopp kaffe (eller te, för hennes del) och gick upp till klubbens restaurang för en riktig go-fika. Där har man fin utsikt över ridhuset och olika ryttare medans man tar sin välbehövda paus. Men hundar är inte välkomna inne på själva restaurangen, så Akleja fick vänta på  läktaren.

IMG_1794Det framgår väl rätt tydligt vad hon tycker om det arrangemanget, eller? Men finns det någon som kan hitta på en riktigt bra bildtext (eller pratbubbla)?

En TÄVLING alltså. En jury bestående av Frida, Peter och mej väljer vinnaren som får en hemlig present. Skriv ditt förslag i en kommentar nedan.

Utsikt med hästar och ryttare

Utsikt med hästar och ryttare

Den svarta hingsten

Det har blivit tillökning i vår fyrbenta samling. Peters drömhäst, en kolsvart Lusitano-hingst har just gått igenom besiktning och röntgen med högsta betyg, och kommer att bli ett trevligt tillskott i verksamheten.

Svarta hingsten busar i frihet.

Svarta hingsten busar i frihet.

Inte bara kommer han att kunna fungera som skolhäst åt besökande ryttare, men han kommer att vara en välkommen vikarie för min prins Regente, under hans sjukskrivning.

”Black Beauty” heter egentligen Alentejo, och är 9 år gammal, godkänd för avel, välutbildad och mycket trevlig på all sätt. Att han är otroligt vacker med en härlig utstrålning är grädden på moset.

Vi letade inte direkt efter en ny häst, men han fanns i ett grannstall på samma anläggning som vi står, och vi har sett honom på ridbanan lite då och då. Ägaren, som blivit en god vän, har ibland skojat med Peter om att den där svarta drömhästen han pratar om, den har han i stallet. Och rätt som det var hade dom kommit överens om pris och villkor och lagom såhär till jul, så var saken klar.

Alentejo riden av sin ägare, Nuno

Alentejo riden av sin ägare, Nuno

Summan av lasterna är konstant, sägs det. Jag kommer att njuta av mina laster….

Sjöhäst – flodhäst?

Jimmy älskar att plaska i vatten. Om man rider genom en stor pöl vill han sparka och plaska med framhovarna, och om jag binder upp honom vid det stora vattenkaret på vårt stall, så dricker han först en liten skvätt, sen doppar han hela huvudet, upp över ögonen, och skyfflar ut så mycket vatten han kan. Vispar runt med hela huvudet under vattenytan, och verkar ha hur kul som helst.

 

Innan jag band upp honom här, så var alltså hela gårdsplanen helt torr. Han gjorde sitt bästa för att skvätta ut så mycket som möjligt.

Det är inte lika populärt att bli spolad med slangen och schamponerad. Det är dock något han måste stå ut med ganska ofta, eftersom han är skimmel och inte precis renlig i boxen. Ibland, när han står i spolspiltan så börjar han skrapa energiskt med ena framhoven. Jag tolkade det först som att han var otålig och ville gå därifrån. Nu har jag lärt mej att det betyder att jag ska hålla upp slangen så han kommer åt att dricka från strålen, och leka lite. Sen står han snällt igen.

Han har en märklig förtjusning för vatten. Jag tror inte att vi skulle våga rida på stranden med honom. Troligen skulle han kasta sig handlöst ut i böljorna och sätta kurs mot Azorerna…

%d bloggare gillar detta: