Nu var det sju veckor sedan och dags för Marco att komma tillbaka. Jag har upplevt att båda hästarna rört sig så bra dom kan senaste veckorna, så uppenbarligen har nya skoningen passat dom bra. Viking tyckte ju att det var lite otäckt att bli varmskodd, så jag hoppades att han skulle vara mindre ängslig den här gången, nu när han visste vad det handlade om, plus att Marco har så bra handlag med hästarna.
Regente är ju en cool kille som inte hetsar upp sig över annat än tjusiga ston, så jag hoppades att hans närvaro skulle ha en lugnande effekt på Vikingen.
Klubben tillhandahåller särskilta spiltor för hovslagare att arbeta i, så dagen innan hade Monika (vars hästar också skulle skos) hämtat ut nyckeln, så man kan öppna låsen på kedjorna som sitter för, och slå på eluttag och belysning. Tyvärr är det inte en gratis service, utan man får betala 29 € varje gång man hämtar nyckeln. Men det spelar ingen roll om det är en eller tio hästar som ska skos.
Det ser mer dramatiskt ut än det är, när hästarna blir varmskodda och Regente har inget att invända. Men jag tror att Viking reagerar lika mycket på röken som på lukten, för han är inte förtjust i att få framskorna tillpassade. Bakhovarna gick lättare. Tvärtom vad jag trodde, så verkar dom inte alls bry sig om ljud eller lukter från varken den mobila ässjan eller slipmaskinen, som båda dånar precis bakom hästarna.
Hundarna brukar gilla när hovslagaren kommer, för då bjuds det tillfälle att äta hov-bitar och hästbajs. Cintias gula labbe är inget undantag:
Medan hovslagaren jobbar med alla de fem hästar han hade på schemat idag, står vi hästägare och skvallrar och umgås.
Båda hästarna nyskodda alltså. Nu ska jag inte upprepa misstaget från förra gången, utan låta dom ta det lite lugnt ett par dagar.