Många vänner till både Beridaren och mej, undrar så klart hur det går.  Att jag inte uppdaterat bloggen är ju en ledtråd… Det är liksom full rulle på alla plan. Inte nog med att Beridaren själv måste gradvis bekanta sig med sina arbetskamrater (både två och fyrbenta), hon måste också ordna sitt nya liv, för sig och fästmannen,  i ett nytt land. Det innebär tusentals detaljer som berör boende, mat, transport, kommunikationer, språk, geografi osv…. Det är inte en enkel uppgift som man löser på en eftermiddag. Inte ens om man flyttar inom landet.

Inflyttning! Flyttlasset anländer.

Vad gäller hästarna, har Frida fått bekanta sig med sina adepter, en eller ett par i taget. Ett par är trevliga och enkla att förstå sig på, och andra lite mer av en utmaning. Som vanligt har man ju som ryttare och tränare sina bättre eller sämre dagar. Ena dagen går den ena hästen som på räls och den andra visar sig vara lite lurigare. Nästa dag kan det vara tvärtom. Man måste vara kreativ och flexibel. Som tur är, så har Frida alla de egenskaper man behöver för att jobba med hästar.  När tålamodet tryter, så går det aldrig ut över hästen, utan jag får höra om frustrationen i bilen på väg hem, och vi försöker göra nya planer för de kommande dagarna.

Uteritt med Newton i de vackra omgivningarna.

Och när man flyttar till ett nytt ställe, antingen det är en ny klubb, nytt stall eller en helt ny plats, så måste man lära känna alla människor som fyller olika platser i ens vardag. Här har vi Michele och Sandra som driver anläggningen vi är på, och instruktörerna Pedro och Teresa, och flera olika beridare. Sen är det Oscar, Eddie och Ruben som sköter stall och hästar. Inte minst har vi Marisa på kontoret, är som spindeln i nätet, som håller reda på precis alla detaljer. Alla ungdomar som hjälper till (både med verksamheten och ridningen) som Brenda, Pacheca, Bernardo, Sofia och många fler. Det är hovslagare, veterinärer, equiterapeuter och lektionsryttare. Vi får heller inte glömma alla hundar som finns på plats dagligen, som möjligen ser likadana ut, men är helt olika, och sedan alla privatryttare som är där varje dag och rider sina egna hästar.

Vakthunden Caetano, och hans flickvän Akleja

Det är många, många nya namn att lägga på minnet. Och jag är ju själv rätt ny på stället, och är således inte alltid till någon större hjälp. Det finns folk som vi hälsar på dagligen, som jag ännu inte lärt mej namnet på, fastän jag känner igen deras häst. (Yrkesskada?)

Ridlektion!

Så under tiden, som Frida och Olof försöker hitta rätt i sina yrkesroller, håller dom på att flytta in i sitt lilla hus. Undra på att dom är trötta när kvällen kommer. Huset håller i alla fall på att förvandlas från en tom lägenhet, till ett hem. Vi behöver göra en utflykt till Ikea, innan allt är klart. Men läget är perfekt, hyran rimlig, och förutsättningarna för en trivsam vardag finns.

Men redan har Frida hunnit prova på att ha ridlektion (friluftsdag för ett gäng ungdomar från en internationell skola), tvåtimmars långritt i de vackra omgivningarna, trassla ut hästsvansar, och träna små bångstyriga ponnyer. Vardagen är i alla fall rätt omväxlande, och vädret är behagligt. Det är verkligen rätt årstid att flytta hit. Återstår att se hur tonerna går om ett halvår eller så….