Min ridklubb i bilder

Centro Hipico Quinta da Marinha. Så heter klubben där jag har hästarna uppstallade, och jag vill dela med mej av lite bilder. En gång i tiden fanns här en kapplöpningsbana och det är på resterna av den stora ovalen som jag brukar skritta fram. Ibland händer det att jag tappar fokus på hästen och ridningen för jag är så upptagen av att  njuta av omgivningen och utsikten. När jag ser molnen ligga och vila över bergstopparna i Sintra, bortom tävlingsbanan, så är det lätt att bli betagen.

Den här utsikten njuter jag av, när jag skrittar fram.

Till och med ogräset tycker jag är vackert. Här växer blommor i alla färger. Den här veckan tidigt i somras var det särskilt gott om blå och gula blommor, passande till Sveriges nationaldag. .

Stallplan. Observera pinjen som växer upp genom taket på foderkammaren

Stallplan. Observera pinjen som växer upp genom taket på foderkammaren

Dynghögen blir stor på en anläggning med så många hästar

Dynghögen blir stor på en anläggning med så många hästar

En av många ridskolor på anläggningen

En av många ridskolor på anläggningen

En häst väntar i en duschspilta. I det här klimatet behöver det ju inte vara inomhus

En häst väntar i en duschspilta. I det här klimatet behöver det ju inte vara inomhus

Stort ridhus, med en 60 och en 40 meters bana

Stort ridhus, med en 60 och en 40 meters bana

Dressyrbokstäverna är i det typiska kaklet

Dressyrbokstäverna är gjorda  i det typiska kaklet

Undrar om den här stora klockan används som startsignal vid dressyrtävlingar?

Undrar om den här stora klockan används som startsignal vid dressyrtävlingar?

Stor utebana för dressyr. Den mäter ca 40 x 100 m

Stor utebana för dressyr. Den mäter ca 40 x 100 m

En av klubbens minsta invånare

En av klubbens minsta invånare

Jag har tydligen gjort någon miss när jag laddade upp bilderna, så nu är alla så små att det knappt inte är roligt att titta på dom, i så litet format. Men jag ville i alla fall dela med mej lite av den miljö där jag tillbringar i stort sett varje förmiddag.

Det händer att Akleja följer med på ridturen. Det finns mycket att urforska för en terrier.

Det händer att Akleja följer med på ridturen. Det finns mycket att urforska för en terrier.

Ridturen kan gå genom snåren....

Ridturen kan gå genom snåren….

... på stigar som har pinjeträdens kronor som tak och skugga...

… på stigar som har pinjeträdens kronor som tak och skugga…

... eller längs resterna av det som en gång var kapplöpningsbanan.

… eller längs resterna av det som en gång var kapplöpningsbanan.

Klubben ligger utanför Cascais, ca 30 km från Lissabon, och är en av de få anläggningar i närheten där det faktiskt finns utrymme för lite ”uteridning”. Många fina anläggningar har bra banor, ridhus och annat, men saknar slingor att rida på. För mej är det värdefullt att kunna erbjuda hästarna den omväxlingen, då dom tillbringar all sin andra tid i stallet.

Klicka på länken nedan för att se bilderna lite större, och fler.

Quinta da Marinha

 

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Lola Bodin

     /  16 december, 2012

    Avundas ditt liv i värmen, Ser helt underbart ut 🙂

    Lola

    Svara
    • Det ÄR helt underbart. Och kyla har aldrig nånsin varit min grej ;). Nog för att det blir vinter här med, men inga minusgrader. När det regnar lite mer, så blir allt desto grönare istället.

      Svara

Jag uppskattar kommentarer