Så här inför tävlingssäsongen ställs många hästägare inför problemet att lasta sin häst. Många annars trevliga och väluppfostrade hästar kan i samband med lastning visa upp helt nya sidor av sin personlighet, och din muntra springare kan snabbt förvandlas till ” Den Motvilliga Hästen”. Det gäller att bemöta detta genom att vara väl förberedd.
Den Motvilliga Hästen (DMH) har en negativ inställning till trailern redan från början. Så undvik att låta honom se på när du kopplar den till bilen, för det väcker hans misstänksamhet. Om han är ute i hagen kan det leda till att han blir mycket svårfångad, så länge trailern står framkörd inom synhåll.
Din utrustning. Man bör ha bekväma skor (det kan bli många kilometer att gå om du tappar taget om grimskaftet), handskar (för att undvika brännskador i händerna när DMH drar till skogs), hjälm (ifall din partner tappar självbehärskningen och klipper till dej), en ängels tålamod, ett stort ordförråd och väldigt gott om tid. Man behöver också en förstående och förlåtande partner, för just lastning är en situation som annars lätt kan leda till separation. En mild dos lugnande medel i partnerns morgonkaffe kan fungera i förebyggande syfte.
Hästens utrustning. En enkel grimma med grimskaft är det normala. En häst kan gå hur långt som helst med sin ägare släpandes efter, så nos- och nackludd av fårskinn skonar din ömtåliga häst i det läget. Rejäla transportskydd kan dämpa sparkarna från hans bakben om du driver på alltför energiskt. Dom brukar också kunna förmå hästen att lyfta sina ben högre när han trampar på stället nedanför lämmen.
De naturliga instinkterna. Att locka med mat är en vanlig metod. DMH är oftast svår att muta med en skopa havre, då han fortfarande är mätt efter en rejäl frukost, och står med alla fyra fötterna på en frodig gräsmatta. Morötter kan möjligen förmå djuret att sätta upp en fot i taget på lämmen – ta en tugga, och sedan lugnt kliva ner igen. Enda sättet att få den här metoden att fungera är alltså att svälta honom några dagar, varvid prestationsförmågan på tävlingen dock riskerar att bli nedsatt.
Att utnyttja flyktinstinkterna genom att skrämma honom med piska, paraply eller vifta med en överrock slutar i regel med att hästen drar till skogs, och håller sig undan resten av veckoslutet.
Den mest naturliga instinkten, om detta skulle inträffa, är att gå in och lägga sig igen.
Kommandon. I hästvärlden är det alltid viktigt att använda rätt ord och uttryck i olika sammanhang. I det här sammanhanget börjar man i regel med med att peka in i trailern och med vänlig men bestämd röst säga ”Gå IN!”. Efter ca 20 minuter kan man lägga till ”annars blir jag förbannad”, och olika tillmälen som handlar om hamburgare. Efter ytterligare ca 60 minuter brukar fantasin flöda, och en mängd ord och uttryck, som du vanligen aldrig använder, kommer till bruks. (Din förvånade partner bleknar) Många sådana ord återfinns i amerikanska actionfilmer, men inga är lämpade att återge här. Någon timme senare är du troligen tillbaka till korta uttryck i stil med ”Snälla”, ”Söta rara” eller enbart förtvivlade snyftingar.
Metoder. Att putta på bakifrån med en kvast rekommenderas ofta. DMH kan tyvärr uppfatta detta som ett tillfälle att klia rumpan, och kan stå kvar länge och njuta, i lätt bakåtlutad position. Då frestas man att prova med andra redskap från stallet: en skyffel, en kratta eller att helt sonika drämma till kräket med en vanlig två-fyra. Allt har samma effekt: DMH står kvar nedanför trailern. Undvik att använda högaffeln. Den hittills helt fastvuxna hästen kan plötsligt bli mycket kvick i benen, och kan få högaffeln att flyga genom luften och råka genomborra en oskyldig åskådare.
Hjälpmedel: Den finns en mängd olika varianter som involverar linor och selar, som syftar till att dra eller styra in hästen. Dessa bygger på att du med enbart armkraft kan förflytta mer än ett halvt ton motsträvig häst. Vanligt resultat är att du blir intrasslad i linorna och DMH står kvar utanför trailern och äter gräs.
Inlärning. Hästar har mycket lätt för att lära in nya saker. DMH lär sig förvånansvärt snabbt hur han ska bemöta alla dina knep, och hur han ska göra för att få mesta möjliga morötter utan att gå för långt in i trailern, och ungefär hur lång tid det tar för dej att bryta ihop och ställa tillbaks honom i stallet. Forskning visar att en häst, redan kvällen innan (när han badas, flätas och utrustningen putsas), mentalt kan förbereda sig på både aktivt och passivt motstånd.
Resultat. Man pratar idag om Natural Horsemanship, det vill säga att göra allt så naturligt som möjligt. Hästen är av naturen ett djur som ska vandra över präriens vida vidder i sökandet efter föda. Evolutionen har inskränkt den här förmågan, eftersom vi serverar hästarna mat i stallet. Så det allra mest naturliga borde alltså vara att helt enkelt låta hästen få gå till tävlingsplatsen. Tips: du rider dit, och ni kommer båda fram uppvärmda och avspända. Och det tar ungefär lika lång tid som vilken som helst av de ovan nämnda metoderna. Vid tävlingar utomlands krävs förstås mer omfattande planering. (läs om Linde von Rosen)
Sammanfattning. Efter mycket planering, införskaffande av utrusning, många timmars svettiga övertalningsförsök, skilsmässa och tårar, så slutar det oftast med att DMH står i sin nyhalmade box och tuggar på sitt hö, medan du sitter hemma i soffan, tröstäter choklad och försöker återfå de sista spillrorna av din självkänsla. Efter att först ha letat efter telefonnmret till Scan, inser du så småningom att DMH i själva verket är världens bästa häst och att rosetter inte är allt här i världen.
först publicerat 19 oktober 2011 på ”Livet på landet” (favorit i repris)Användbara länkar: (dags att ta ämnet på allvar)
Stallbabbel 
1 kommentar