Kakan har funnit sin maka

Eftersom jag fick så mycket respons på inlägget om Kakan, så är det säkert en och annan som undrar vad som hände sen. Och jag har tagit lång tid på mej att uppdatera, för det har hänt så mycket annat i mitt liv. Men nu kommer i alla fall hälsningar från Kakan och en ”Del 2”,  på förra inlägget.

Kakan och Hilma efter första ridpasset tillsammans.

Det var inte utan vånda som jag på distans fick räkna ut vem av alla kandidaterna som skulle få ta emot Kakan, när hon slutligen anlände med lastbil till krokarna av Helsingborg. Till sist föll valet på en familj i Västergötland, där det fanns en liten tös som verkade kunna passa. Den här lilla flickan har en hästkunnig mamma och aptit på precis samma saker som Kakan: pyssel & mys, uteritter, hoppning och dressyrträning. Och kanske lite tävlingar framöver. (Och så fanns det goda rekommendationer). Plus att dom klarade det ultimata testet: att ta emot en ponny man aldrig sett i verkligheten, utan att ha träffat ägaren samt viljan att åka ner till Skåne och möta upp lastbilen vars ankomsttid var diffus in i det sista.

Precis klivit av lastbilen, med adresslapp på grimman.

Men nu verkar det som om Kakan har hittat hem. Hon har en liten matte som verkligen älskar henne, och är hästtokig på riktigt. Hon har skickat mej bästa hälsningar, bilder och kommentarer som visar att känslan var rätt. Och blev så lycklig över att det fanns en liten dressyrsadel i packningen, att hon tillbringade extra tid att polera upp den, innan ens första ridturen blev av.

Nu får jag se bilder och uppdateringar lite då och då via Facebook (en underbar uppfinning, enligt mig). Och det verkar som om våra förhoppningar blivit besannade. Flicka och Ponny verkar glada och nöjda med allt dom hittar på. Kakan har det bra, och lilla ryttarinnan har en fin ponny att utvecklas med. Min tacksamhet är enorm!

Dressyrträning

Kakan har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Likt som alla som fått förmånen att vara med henne, så vi önskar ju hennes bästa. Men nu känns det bra, och jag kan våga släppa taget. Lite grand, i alla fall.

Hoppträning

Trots sin ringa storlek, så har den här lilla ponnyn riktigt bra hoppförmåga, väldigt bra rörelser och en tuff attityd. Jag tror att hon är precis en sån häst jag skulle vilja ha, om det gick att beställa en likadan i vuxenstorlek.

Puss, söta Kakan!

Nu bor Kakan inte alls långt från platsen där hon tillbringade sina allra första levnadsdagar. Kanske kommer familjen Silberg att möta henne på något lokalt evenemang framöver?

 

(Alla bilder är tagna av Jenny, och delas med hennes tillstånd)

Se tidigare inlägg, som har en video med massor av bilder på Kakan

Annonser

Får det lov att vara en Kaka?

Nu blev det lite oväntat dags att fundera över nya planer för Kakan, för nu har jag bara en liten ryttare kvar som passar henne.  Nu, under sommarlovet ser lektionsschemat lite annorlunda ut, och när höstterminen börjar, så har ett par av hennes ryttare vuxit till sig lite, och behöver en större ponny. Det fanns ett par intresserade fodervärdar som kunde passa, och nu har hon varit utlånad en tid. Men så visar det sig att vi hade lite olika uppfattning om en del saker, så nu måste jag hitta en bättre varaktig lösning.

Mina alternativ är då att sälja eller hitta en annan fodervärd. Finns det kanske någon i Sverige som behöver en Kaka? För jag tror inte att jag hittar det bästa hemmet till henne här i Portugal.  För en ponny som Kakan skulle det innebära att behöva gå med nybörjare på longeringslina för det mesta. Det tycker hon inte är kul. Hon vill ha omväxling med uteritter, långa galopper, lite hoppning och dressyr och hagvistelse med kompisar. I det här landet tycker man att en liten ponny bara är för väldigt små barn och nybörjare. Som en cykel med stödhjul ungefär. Så snart barnen klarar att styra och trava anses dom mogna för stora hästar, och tycker att det är pinsamt att bli sedd på en liten ponny.

Kakan var ju egentligen tänkt till barnbarnen. Men ingen av dom har varken stallplats eller tid till egen ponny. Nu måste jag alltså aktivera ”Plan B”, vad det nu kan vara. Är det någon som har några förslag eller ideer?

Titta på filmen, så ser ni varför man inte kan låta bli att vilja ha en Kaka till:

 

Här en LÄNK till Blå Basen, där hela stamtavlan och härstamningsmeriter visas. Hon har verkligen en intressant stam!

Gulligaste ponnyprojektet

När jag var i Golega handlade jag en sadel till Kakan, och lovade återkomma med bilder. Nu är det inte så himla lätt att ordna bilder, när jag samtidigt håller i snöret. Och glömmer också alla planer på fotografering, när jag håller på och longerar, promenerar eller tömkör. För Kakan är så himla rolig att jobba med. Hon är alert och ambitiös och vill gärna lära sig saker och bara göra merKakan med sadel

Det är bara att beklaga att man är för lång, för tung och för gammal för att rida en Welsh Mountain, för det måste vara det roligaste som finns! En så glad och positiv häst måste ju helt enkelt smitta sin ryttare med samma känsla.

För första gången sedan Kakan kom hit, gjorde hon ett litet bocksprång. Bara ett, och väldigt litet. Jag tror inte att hon har övat så mycket på just sånt, och det är ju en fördel om man ska  bli barnponny. Det var rätt gulligt. Sen var det som om hon kom på att hon nog inte borde göra sånt, och gick i fin galopp varvet runt som det var tänkt.

Igår kom en av stallskötarna, Pedro, förbi just som jag höll på, och då kom jag äntligen ihåg att jag skulle ta ett kort och bad honom hålla i linan. Men Kakan är visst en riktig linslus och ville bara att jag skulle ta närbilder på mulen. Alltså blev bilderna av samma usla kvalitet som alltid när jag leker fotograf. Men hursomhelst, bildbevis på att Kakan numera jobbar under sadel, om än inte med ryttare.Kakan longeras med sadel

%d bloggare gillar detta: