Äntligen sadel på Regente

IMG_3155Efter drygt tre månaders rehabilitering har Regente äntligen kunnat gå med ryttare igen. Det var en lång period med enbart promenader vid hand, behandling av hovarna, och allmän hälsokur. (Läs om när han kom hem HÄR) Det är inte en livsstil som passar en häst som trivs bäst när han får jobba. Till sist gav veterinären klartecken att vi kunde utöka hans skrittpromenader till att omfatta ryttare.

Teresa fick uppdraget att börja projektet. Genast hade vi en gladare häst. Med sadel på, kan dessutom promenaderna bli lite mer omväxlande. Han kunde komma ut på naturstigarna, små backar och omväxlande underlag. Efter några veckor talade han en dag tydligt om att det var dags för lite riktigt jobb. Från att ha lunkat omkring i sin egen takt, så var en som en vild unghingst en måndagsmorgon. Hoppade, skuttade, frustade och bockade. Det var det vi hade väntat på: att han själv skulle tala om när han kände sig mogen för att börja trava och galoppera.

Så nu kompletteras promenaderna med korta träningspass på den banan som har bästa underlaget. Han är stel, och ibland lite ojämn, men man ser tydligt förbättringar. Nu kan vi även öka fodergivan lite till, när han kan röra sig mer.

Om ytterligare ett par månader tror jag att han kan jobba närapå normalt. En lång väg tillbaka från den senskada som hände för lite över ett år sedan.

Gammal bild, då i full kondition

Gammal bild, då i full kondition

Tävlingsdags för Jimmy

Vår Jimmy har en medryttare som heter Sofia, och för att göra träningen mer målmedveten bestämde hon sig för att starta i en dressyrtävling.

Sofia, Jimmy & Kakan

Sofia, Jimmy & Kakan

Sofia har tidigare varit en mycket aktiv ryttare och tävlat en hel del i hoppning, men en allvarlig olycka satte stopp för den karriären. Dessutom har hon ett krävande jobb, så att vara medryttare några dagar i veckan passar henne utmärkt. För Jimmys del är lösningen idealisk; han får så mycket tid, uppmärksamhet och kärlek när hon tar hand om honom. Dessutom får han omväxlande träning. Varje häst förtjänar att vara någons nummer ett.

Första tävlingen gick riktigt bra, så ett par veckor senare gavs tillfälle att prova på det igen. Jimmy blev lite spänd på grund av något som hände utanför banan, men sedan gick det bättre och totalsumman slutade på nästan 68%!

Här finns en film, för den som är nyfiken. Filmen visar inte bara ritten, utan man får se en hel del av hela tävlingplatsen. Kul! Tack till Sofias svåger Tiago, som gillar att filma.

Man skymtar lite av lille William, som också var med på tävlingen, och sist på filmen syns Kakan, som med Fridas hjälp ska lära Sofias systerdotter Joana lite mer om ridning och hästar.

Ponnyerna har börjat träna

Eftersom resan gick så bra, och alla ponnyerna kom fram i gott skick, kunde jag påbörja själva träningen lite tidigare än planerat. Caprice och Caprinelle slapp, eftersom dom ändå skulle åka vidare till sin nya vistelse på lösdrift, så dom rastades bara lösa i lilla manegen.

Lilla Kakan ska ju bli barnponny på riktigt, så hon longeras varje dag, med fokus på att vara lugn och lydig vid all hantering och fungera bra på röstkommando. Hon är så arbetsvillig och uppmärksam, att man aldrig behöver tjata eller bli sträng. Hon är mest bara söt och det finns ingen som inte blir förtjust i henne. Nu har hon också fått en liten sadel, och trots att jag ännu inte har hittat en lagom ryttare till henne, så underlättar det vid longeringen, att jag har något passande att fästa inspänningarna i.IMG_0359

Storm fick en början med ganska mycket longering.  Han är ju yngst, och behöver bygga mera muskler, så vi tar det lite lugnt med honom. Men även han visar ett toppen-temperament, och ridningen går bra. Vi gör inga svåra saker, för ridningen handlar fortfarande mest om att bygga styrka, även om han har visat bitar av riktigt bra gångarter! Han har en superskritt och bitvis har han en härlig schwung i traven.

Newton började vi rida ganska tidigt. Han är pigg och arbetsvillig, men har dålig kondis och blir trött fort. Det är lättare att göra stimulerande övningar i skritt och trav under ryttare. Min kompis Maria blev sugen på att rida ponny, så hon fick sitta upp och prova. Inte bekom det Newton ett dugg att få en helt ny människa på ryggen.  Dom verkade ha riktigt roligt tillsammans. Galoppen och särskilt fattningarna är hans svagaste sida, och det tränas just nu bäst på linan. Men han lär sig fort, och gör redan framsteg.IMG_0353

För alla tre i träning handlar det mest om att bli acklimatiserade, vänja sig vid rutinerna här och känna sig bekväma under ryttare. Det är ju meningen att barn och ungdomar ska kunna rida på ett okomplicerat sätt. Själva dressyrträningen är mera sekundär just nu.

Men alla är lika roliga att jobba med, för dom har så bra temperament, och det är ju den viktigaste egenskapen hos en ponny. Att dom sedan är snygga och rör sig bra är en bonus.

Min ofrivilliga avsittning i lördags kom ju lite olägligt (eller sånt kommer väl aldrig lägligt för den delen) och den här veckan kan jag varken rida eller longera på egen hand. Trist som tusan, men det får ju gå. Men jag har det sällsynt väl förspänt, med både min tränare Diogo och min väninna som tar över motionerandet och tränandet åt mej. Jag behöver inte vara orolig ett dugg. Jag behöver inte ens vara där och vara ivägen för dom. Högerarmen är fungerar dåligt, så jag kan ju inte ens hjälpa till att tränsa eller sätta på skydd och sånt. Jag är nog mer en belastning för folk som vet vad dom sysslar med.

Hela gänget blev vaccinerat i lördags, och på måndagen var hovslagaren där, så de här dagarna skulle det ju inte råtränas i alla fall. Jag biter ihop och låtsas att jag tycker det är skönt med lite ”hästledigt”. Ska baka en ”avramlingstårta” så snart högern fungerar bättre….

Nya ryggbilder

Nu har jag tagit lite nya bilder på Regentes rygg, och nu syns skillnaden i sadelläget tydligt även på foto. Äntligen, får jag väl säga. För det har tagit tid att hitta rätt sadel, rätt träning, foder ocoh osteopat. Det är alla de faktorer som sammantaget bidragit till att bygga upp honom över ryggen, manken och faktiskt hela överlinjen. Tog avsiktligt bilderna när han fortfarande hade svettmärken kvar efter sadeln, bara för att det ska synas bättre att hålrummen bakom bogarna är borta.

Sadelläget februari 2013

Sadelläget februari 2013

Det är min kompis Maria, som står och tittar på. Hon var lite deppig idag för hennes ena häst är halt, och har inte svarat på behandling.

Bilden ovan kan då jämföras med nästa bild som är ett år gammal:

Sadelläget januari 2012

Sadelläget januari 2012

Inte exakt samma vinkel och inte samma ljusförhållanden, men jag är så glad att skillnaden nu är så uppenbar. Så jag måste lägga till ett par bilder i helfigur som också visar lite på förändringen.

Februari 2013. Överlinjen har blivit "längre"

Februari 2013. Överlinjen har blivit ”längre”

Sommaren 2012

Sommaren 2012

Januari 2012

Januari 2012

Jag kommer att skriva lite mer om det här med att bygga muskler, för det är ett stort och intressant ämne.  Troligen något som många andra också jobbar med.  Men jag kan inte minnas att jag tidigare haft en sån lång resa med en häst i just det här avseendet. Kan det bero på hans historia? Han var ju 14 år när jag köpte honom, och jag vet inte vilka sadlar han haft, hur länge respektive ryttare har ridit honom, eller på vilket sätt. Såna faktorer måste ju också påverka sammanhanget.

Två månaders träning

Bilder på Regentes rygg.

Så här såg min häst ut över rygg och kors när jag köpte honom i februari. Min plan var ju att bygga så mycket ryggmuskler att han kan arbeta i rätt form utan ansträngning. Han är ju  väldigt välutbildad och kan i princip allting, men jag vill att han ska  kunna göra det med mer lätthet och kvalitet. Han har bra gångarter, och när ryggen är ”inkopplad” så är han verkligen flott!

Han har lätt för att spänna sig, höja nacken och sänka ryggen. En del av de spänningarna sitter ju mellan öronen, men det är egentligen inte så svårt att få honom att fokusera på arbetet. Min uppgift har alltså varit att hitta övningar som stärker och bygger, samtidigt som jag hittar de rätta övningarna just för honom, så han blir lösgjord både fysiskt och psykiskt.

Det här är ju lite av en utmaning, eftersom jag själv är mer än lovligt rostig som ryttare. Det är ingen hemlighet att jag inte ridit ”på riktigt” på många år. Och efter min stora nackskada lider jag ju fortfarande av en del begränsningar. Men ridningen är ju min sjukgymnastik, för bålstyrka, kroppskontroll och en stark djup bukmuskulatur kommer ju på köpet. Men visst har jag halkat omkring som den berömda smörklicken i stekpannan. Så frustrerande att i huvudet veta hur något ska utföras, men inte ha den fysiska förmågan att kunna klara av det. Aaarrrrgghhh!

Så, med hjälp av mina läroböcker och inte minst min tränare JP, har jag tagit itu med den stora uppgiften. Det är ju heller inte gjort på en kafferast, att ”bygga om” en häst……

Det verkar kanske konstigt att ha den här uppfattningen, när hästen tävlat och varit med på uppvisningar (senast i december 2011), men tidigare ryttare och jag har nog bara olika uppfattning om hur vi vill att det ska vara, och hur det ska göras.

Vi har tragglat (suck, se alla tidigare inlägg i ämnet) och tjatat om samma grundövningar i ett par månader nu. Och äntligen kommer resultatet! Gradvis har det gått framåt, med små men tydliga steg. Och jag gläds över varje liten framgång. Har faktiskt roligt varje pass. Även om det ibland varit frustrerande. Det handlar ju så  mycket om att lära känna min häst också. Hur han fungerar i olika lägen, vad han trivs med, vad som gör honom glad, vilka övningar som ger mest resultat och så vidare. Vi börjar bli både ”arbetskamrater” och ”vänner”.

Och när Regente är framför mina ben, på bettet, rakriktad och lösgjord, kan vi göra nästan allting! Då kan vi leka lite med svårare rörelser, samling, längning, sidvärts i alla gångarter. Och det känns som om vi har lika roligt båda två. Han spetsar öronen och frustar medan jag flinar som en tok. Och när jag berömmer eller ger honom en godbit, så märks det hur nöjd han är.  Plus att han blir lite busig och taggad ibland. Det blev han aldrig i början.

Så det är väl först nu som jag kan förvänta mej att det ska börja hända saker med hans muskler. De första sex veckornas träning var för mycket av en ”kamp”, och han tränade väl fel muskler lika mycket som de rätta. Och jag var fortfarande för okoordinerad för att kunna göra detta snabbare. Nu börjar min ryttarkänsla komma tillbaka, och jag kan korrigera honom mycket lättare. Nu när han arbetar rätt redan från början av ridpassen, så tränar han inte fel i samma utsträckning.

Det syns små skillnader (måste ta nya bilder). Det finns mer massa runt bogarna, runt manken och i ländpartiet. Nu vill jag hitta sätt att att bygga på mer muskler i sadelläget och i hela korset. Foderstaten verkar vara rätt, och han har lagt på några kilon på rätt ställen. Tänderna är åtgärdade, och hovarna är fina.

Någon som har bra tips?

Förutom den här användbara listan från Emlie Faurie.

Välkomsthälsning

Jag har varit bortrest i en vecka och trodde väl inte att min häst skulle visa några tecken till att ha saknat mej. Men när jag kliver in på stallplan och ropar på honom, så svarar han med den där djupa mullrande gnäggning som mest kommer genom hans vibrerande nosborrar. Det tysta ”hö-hö-hö”. Han har brukat låta så, om han vet att jag har en morot i fickan. Men nu pratade han med mej hela tiden, medan jag gick fram till boxen och under tiden som jag klappade hans huvud och kliade honom under hakan. Han ville dessutom kela och tryckte hela huvudet mot min axel medan han fortsatte ”mullra”. Åh, vad det värmde hjärtat. Det var en så tydlig uppvisning i ”välkommen hem”, som man kan tänka sig.

Han hade redan blivit riden på morgonen, men jag tyckte att vi kunde ta en liten skrittrunda i alla fall. Både jag och hunden behövde motionen, och Regente har inget emot att komma ut en stund igen.

Medan jag var borta så har Gonçalo haft uppdraget att rida honom. Och det hade han verkligen gjort bra! Regente var mjukare och rakare än innan. Jag tror att jag verkligen har vunnit på det här arrangemanget. Gonçalo är João Pedros beridare och elev, så jag vet att han är en skicklig ryttare, som rider precis enligt de rätta principerna. Och han har gjort på en vecka, vad det troligen skulle tagit mej ytterligare kanske tre veckor. Stort tack är jag skyldig.

Dagen efter red jag ett vanligt träningspass, och det känns som om en vecka utan ridning faktiskt har gjort mej gott också. En del spänningar har försvunnit och vissa bitar i kroppsmedvetenheten har kommit på plats. Så det blev ett jätteroligt ridpass, som slutade med att jag inte kunde låta bli att leka lite med samling och svårare rörelser. Nu när han är mjukare och rakare, går det att rida in och ut ur samling med kontroll. Härligt! När han spänner och höjer nacken, kan jag direkt få ner den igen, rida fram och få tillbaka ryggen. Han har blivit mycket lättare att lösgjöra, helt enkelt. Nu börjar det likna nåt.

João Pedro är återigen bortrest. Holland den här gången. Han flyger runt i Europa och har träningar för jämnan, verkar det som. Nyligen var det Tyskland och Frankrike. Han är otrolig. Så snart han är tillbaka är det dags att boka en ny ridlektion och få bekräftelse på vad som hänt sedan sist, och få nya läxor att jobba med.

Rostig tant

Träning på ridbanan

Nu har jag ridit lektion på min nya häst! Två gånger dessutom. Däremellan tränar jag flitigt på alla svårigheterna. Och konstaterar att kärringen hunnit bli duktigt rostig senaste året….

Jag klarar att sitta någorlunda rak och i lod (tackolov för den ynnesten) men sittbenen halkar omkring som smörklickar i den berömda heta stekpannan. ”Än slank hon hit, och än slank hon dit….”. Så den stackars hästen får ibland gissa sig fram bland signalerna. Skänklarna är oftast i närheten av utgångsläget, även om jag har en tendens att dra upp knän lite och klämma med vaden. Varpå min strängaste lärare – Regente själv – tydligt talar om vad han tycker om klämmande skänklar: Inte alls!

Mina händer börjar lydigt i rätt position, sedan vet inte högerhanden vad vänsterhanden gör…. Bokstavligen och bildligen. Och när dom är tillbaka på rätt plats, så håller jag antingen för hårt i tygeln, eller låter den glida mellan fingrarna.  Axlarna åker fram och näsan pekar ner. Suck och stön.

Att det var så svårt??? Jag minns att det fanns en tid när jag kände mej hemma i sadeln och kunde fokusera på hur hästen kändes. Och jag söker förtvivlat efter den där känslan igen. Åtminstone ett enda ögonblick av harmoni, så jag kan sitta av nöjd. Men inte idag.

Igår red jag lektion för Pedro, som är den som har utbildat Regente. Dom känner varandra utan och innan, så det räckte i princip att Pedro stod på banan för att hästen skulle vara mera uppmärksam. Han gav mej användbara instruktioner och bra verktyg. Så idag var jag sugen på att pröva på egen hand.

Hade en dålig natt och väcktes tidigt av värk, och tydligen satte det sina spår i ridningen, för jag kände mej som en rostig och krokig gammal järnspik i 50 minuter. Stel och okänslig och sned. Då är hästen bussig och travar omkring och låter sig inte bekymras så mycket. Absolut att jag har hittat rätt häst. Han går som en dröm när jag klarar att rida bra, och är lagom nonchalant när fysiken inte samarbetar. Pust. Tur att det blir en ny dag i morgon….

Filmen

Det har ju efterfrågats film på min vackra häst, och jag kan nu lämna två bidrag.

Här är en Film på Regente  som är filmad för ca två år sedan, där han rids av Pedro Torres, femfaldig världsmästare i Working Equitation samt även framstående dressyrryttare.

Sen har vi lite film från första gången jag red honom, finns HÄR >>>>> , kanske ingen direkt njutning att se, men det var roligt att rida honom! Vi börjar lära känna varandra så smått, så jag hoppas kunna lägga ut filmer framöver, så man ser utvecklingen.

På film nummer två syns det att han inte är i riktigt samma träningsstatus som på den första filmen, och det kan ju ha många förklaringar. Nu är han omskodd (lite ändringar och anpassningar), har fått tänderna fixade och min sadel visade sig passa honom perfekt. Så med god tränarhjälp och lite målmedvetenhet hoppas jag kunna närma mej det som syns på första filmen.

Jag har också fått veta att Regente är utbildad att gå med damsadel och har varit med på uppvisningar. Nu får jag kanske också möjlighet att lära mej det. Det har varit en gammal dröm, som inte hanns med innan jag flyttade. Jag fick en sadel av en kär vän, men det saknades gjord, så ett enda ridtillfälle blev det. 15 minuter under handledning av Sara, på en snöig gårdsplan. Charlie var som vanligt samarbetsvillig (men pigg) men jag vill inte direkt påstå att jag ens har grundläggande kunskaper. Men nu vet jag vem som kan ge mej lektioner här,  (bilden nedan) så det kanske kommer upp på schemat så småningom.

Regente på uppvisning med damsadel

Regente på uppvisning med damsadel

%d bloggare gillar detta: