Ponnyfinalen

Helgen som gick var det dags för final i dressyrcupen för ponnyer. Det är den enda riktiga ponnytävling som finns här i Portugal, eftersom deras förbund ännu inte har tagit till sig det här med ”ponnyer”….Storm o Filipa flätning

Av våra två ekipage som ridit lyckats kvala in, var det Filipa och Storm kvar. För en ung tjej, som bara precis börjat tävla, så är ett tvådagars-meeting med final en ganska stor händelse. Hennes förberedelser har varit, två kvaltävlingar med Storm, en klubbtävling och en clear-round start med en annan ridskolehäst. Så det är ju inte jättemycket rutin. Men hon är målmedveten och har tränat så mycket det bara varit möjligt. Hennes tävlingspartner Storm, är en ganska grön ponny på endast 6 år, och han har startat två gånger tidigare (förra året, med annan ryttare). Men nu var det Final, och dags att försöka lyfta resultaten så mycket det går.Arruda3

Storm är lite speciell. Normalt är han rätt så tittig, och hoppar till både höger och vänster om det finns minsta lilla anledning. Slänger sig och fnyser. Men på tävling – ja då är han supercool!!! Ingenting rubbar hans cirklar. En högtalare som drar igång hög musik rakt ovanför hans känsliga öron, eller främmande hästar som nästan krockar på framridningen, eller vilda vindar runt knutarna så det prasslar i buskar och träd. Bekommer honom inte ett dugg.Han viker inte på ett öra ens, utan uppför sig som om det var just det här han var född till att göra.

Storm fick resa upp redan på fredagen, tillsammans med ett gäng ponnyer på grannkklubben, för att ryttarna skulle få tillfälle att rida i stora arenan. Filipa kämpade med en förkylning, men var ändå rätt laddad, och insåg vikten av att känna in miljön. Vi lämnade av all utrustning och foder, och fjäskade för en av hästskötarna så han skulle ta hand om vår kämpe tills nästa dag.Klar för avfärd

På lördagen körde Filipas mycket tappra föräldrar upp henne till tävlingsplatsen (läs om den resan HÄR) så att hon skulle hinna tvätta hans strumpor och fläta manen. När Sofie och jag kom upp lagom till mätning (nytt moment, eftersom det, ännu inte finns ett ponny-reglemente) så var Storm mer som en bris. Lugn, utvilad och glad.

Efter lunch, så red Filipa fram och allt verkade vara helt i topp. Själva programmet var utan direkta misstag, men väldigt försiktigt, så tempoväxlingarna och skänkelvikningarna var inte av deras normala kvalitet. Men inga felfattningar, inga avbrott (vilket ibland varit problem) och ett slutresultat på helt godkända 61.9%. (Snitt på tre domare) Framridning på

På söndagen hade hon koll på vikten av att visa tydligare temposkillnader och att våga fånga upp Storm i sidvärtsrörelserna. Det blev överlag bättre, men istället en kostsam felridning. Söndagens program hade högre svårighetsgrad.

Sofie och jag åkte hem lite i förväg, för vi har ju fler hästar och andra åtaganden som kräver vår närvaro, så Filipa och hennes föräldrar fick stanna kvar själva till prisutdelningen. Alla deltagare får pris. Hon skickade ett SMS, lite besviket att hon var på 12:e plats. Jag kollade nätet: det stämde, hon var totalt 12 av 23 deltagande i cupen i sin åldersgrupp. I klassen var hon på 9:e plats av 13 som kom till start i finalen. Det tycker jag är mer än hedrande. De som hade bättre resultat hade antingen betydligt fler starter innanför rocken, eller mycket mer erfarna ponnyer. Jag är väldigt stolt över hennes framgångar!

Till nästa år hoppas jag kunna ragga upp fler ryttare till våra ponnyer, så vi kan ha ett fullt lag med till finalerna. Samt ge ryttarna möjlighet till fler starter under själva kvaltävlingarna. Spännande projekt!

Och så vill jag bjuda på en film från framridningen. Några riktigt söta ponnyer och deras duktiga små ryttare!

Annonser

Caprice debuterar

I går var det dags för tävlingar igen. Det var en inofficiell lokaltävling, så inget större sammanhang, men ett perfekt tillfälle för våra unga ryttare att träna inför sista etappen av Ponny-cupen, och för Ann-Sofie att vädra debutanten Caprice.

Det började först på eftermiddagen, så både Ann-Sofie, Catia och jag hade lektioner med våra elever på förmiddagen, och samtidigt skulle både ponnyer badas och flätas, och utrustningen skulle förberedas. Så det var verkligen mycket att stå i fram tills det var dags att ge sig av. Vi hade beslutat att låta ponnyerna promenera till grannklubben, där tävlingarna skulle vara, för att slippa kostnaderna för bil, trailer och chaufför för tre ponnyer. Och det är bara 40  minuters skrittväg, vilket kan vara bra uppvärmning och avspänning både för ponnyer och ryttare. En av våra unga supportrar och undertecknad följde med på cykel, och en av ryttarinnornas mamma fick ta diverse tillbehör med sig i sin bil. Lite pyssligt att komma iväg, men det löste sig (som alltid).

Hela gänget från "B Equestrian" anländer till tävlingsplatsen

Hela gänget från ”B Equestrian” anländer till tävlingsplatsen

Först ut var Filipa och Storm. Filipa red sin tredje tävling, och verkade ha läget under kontroll. Mycket fokuserad och med programmet ordentligt inlärt. Efter inledningen av programmet blir hon avblåst för fel väg. Det visade sig att domarna hade fått ett protokoll med ett annat program! Filipa är inte den som låter sig stressas av en sån sak, utan fortsätter där hon skulle och skötte uppgiften lysande på en ung och oerfaren ponny. Bitvis över tygeln och ett avbrott i galoppen drog ner poängen, samt det faktum att han rättar alla halter två steg till höger. Men slutsiffrorna var högre än förra gången, trots en högre svårighetsgrad, så det kändes trots allt som om vi är på rätt väg. Många bitar av programmet var riktigt bra, och vi vet precis vad som ska till för att lyfta uppvisningen till nästa tävling.

Sedan var det dags för Sophia och Newton. Båda är rätt gröna och lilla ryttarinnan är bara 12 år och gjorde sin andra start. Men trots att hon verkar rätt stressad och bara kan rida på halva sin förmåga på framridningen, så visar hon sin kapacitet inne på banan. Där skärper hon till sig och klarar att verkligen rida sig genom hela programmet. En tabbe blev det: hon startade innan startsignalen, men domaren gav henne en tillrättavisning och lät henne starta om. Tack för det. Newton var ganska mycket över tygeln, och Sophia lite spänd, jämfört med hemma på träning. Men hela programmet reds med fullt fokus och jättefina övergångar. Momentet där man ska låta ponnyn länga ut halsen i trav med lättridning var ett skolexempel på hur det ska vara. Och även detta ekipaget höjde sin procent från förra starten, trots högre svårighetsgrad. Nu är dom på gång!!

Sist ut var Ann-Sofie och B Caprice. Dom skulle rida samma program som Sophia och Newton (ungdomar 9-13 år), vilket vi tyckte kunde vara ett lagom program för en ung ponny på sin första tävling. Då började det krångla. Organisationen hade inte förstått vilket program vi hade valt, trots upprepade kontakter via e-post och telefon. Allt bottnade i att programmen bytt namn nyligen, och domaren hade andra protokoll med de gamla namnen. Hela två gånger blev Ann-Sofie blåst för felridning, utan att det var hennes fel. Vilken tur att Ann-Sofie har rutin och nerver att klara den villervallan. Trots allt var det inte till deras nackdel, för Caprice fick några minuter extra att bekanta sig med ”farligheter” runt banan, och klarade resten med bravur. Hon var avspänd, men på hugget, så Ann-Sofie kunde med ett leende på läpparna styra runt henne, och plockade hem flera 8:or. Det blev tyvärr en ”äkta” felridning, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på alla förvecklingar, men trots det avdraget, så slutade dom på närmare 71%! (Det var dessutom dagens högsta poäng!) Det tycker jag känns godkänt för en debutant. Caprice verkade stormtrivas i miljön. Både i gästboxen, på framridningen och inne på banan så var hon glad och framåt, men inte stressad. Hon drog verkligen blickarna till sig med sina fina rörelser.

Tävlingen som helhet var fint ordnad. Man känner sig välkommen och får hjälp med detaljer. Domaren var bra och nyanserad i sin bedömning, vilket kändes bra. Flickorna fick värdefulla protokoll med sig hem.

På framridningen kunde man dock se saker som inte händer hemma i Sverige: liten ponny med kandar och sadeln uppe på manken, ännu mindre ponny betslad på pelham med bara en tygel – fäst i nedre ringen, ponny med trekantstygel (tillåtet i barnklasserna) och en ponny med kandar, vars mankhöjd nog är ca 155. Sedan dyker det upp en Bönniger-ponny, helt oväntat. Ägarinnan är ung och ambitiös, och han är hennes läromästare. Inte oväntat vinner dom sin klass.

När tävlingarna var över hölls det samlad prisutdelning för alla deltagare. Alla får sina protoll och rosetter, och man läser upp resultaten underifrån, med segraren sist. Det tycker jag känns rätt, och något att ta efter.

En glimt av prisutdelningarna. All våra flickor fick rosett med sig hem!

En glimt av prisutdelningarna. All våra flickor fick rosett med sig hem!

När vi var klara var det dags att vandra hem. Nöjda och glada flickor på sina ponnyer och jag och liten flicka på cykel bredvid. De som hörde hemma på värdklubben samlades under tiden till knytkalas och grillfest. Vilken fin avslutning. Vi får vara med nästa gång, för vi ville inte riskera att behöva rida hem i mörker.

Vi kom tillbaka till stallet precis när det började skymma. Alla hjälptes åt att fodra och plocka i ordning medans ryttarinnorna tog ut knopparna på sina ponnyer. En väldigt lång dag som slutade med att alla var nöjda och belåtna. Rosetter och fina procent som resultat. Plus att ponnyerna hade skött sig, och kom hem utan att vara totalt uttröttade.

Jag var dundertrött. Inte minst beroende på att jag normalt inte cyklar mer än 500 m i taget. Men det är en annan historia. När man har roligt märker man inte sånt.

Unga ryttarinnor med fina håruppsättningar

Unga ryttarinnor med fina håruppsättningar

 

(alla bilder är tagna av Jean-Christophe Bartz)

Bettlöst, bomlöst och …. ryttarlöst!

Jag lyckades fotografera några av mina ponnyer i paddocken, medans dom är ute och rastar sig på egen hand. Jag är ju, som bekant, rätt värdelös som fotograf, så jag tittade på bilderna hemma på datorn lite senare.

Då inser jag, att mina underbara ponnyer verkligen kan det här med att träna! Dom gör allt det där som behövs för att bygga rätt muskler och utveckla kvaliteten på sina gångarter – alldeles på egen hand! Inget behov av några hjälptyglar eller tveksamma träningsmetoder, eller ens en ryttare! Det är nacken som högsta punkt, ryggen buren, bakbenen aktiva och på plats. Vad kan man mera önska?

Medan jag står och tittar på tränar dom både samling och längning, vändningar, piruetter, halter och ryggningar. Dom är i rätt form, balans och takt. Behöver man ens en ryttare, eller har vi ny lyckats rationalisera bort allt vad horribel dressyrträning heter? Eller vänta lite, jag såg flera gånger när dom tränade ”rollkur” också, fast lyckades inte få bilder av det. Så dom tränar ju på allt, utan varken ryttare eller motivation.

Men nu är det ju faktiskt så, att jag har mina hästar och ponnyer för att använda till ridning, inte bara som dekoration i paddocken. Så då måste dom ju tränas för uppgiften….

Utan att ens gå in i debatten om hur en häst ska tränas, så kan jag bara konstatera att en häst (ponny) som har en bra exteriör, har lättare för att använda sin kropp rätt. Nu gäller det bara för ryttaren att inte förstöra vad hästen kan alldeles på egen hand.

Sån tur jag har, att ”mina” ryttare inte föredrar några hårdhänta metoder. Allt blir lättare om vi har hästar som trivs med sitt jobb. Ibland behöver dom vara lite extra ”tama”, när en mer ovan ryttare rider lektion, och ibland måste dom anstränga sig extra för att utföra svårare övningar.

Målet är att dom ska kunna gå i balans, i rätt form med alla sina olika ryttare, både proffs och nybörjare. Självklart behöver då ryttarna lära sig hur man gör, för att hjälpa sin häst och inverka rätt. Men om hästen är rätt grundutbildad, så är det ju så mycket lättare.

Måste jag tillägga att jag är stolt och glad över alla våra hästar? Dom är bäst!

Den grå vardagen är blå!

Idag har jag hjälpt till att högtryckstvätta stallet. Det är blött och smutsigt, men ganska kul, för resultatet blir så bra. Boxarna är målade invändigt med blått och vitt, men det blåa var knappt skönjbart under all lort. Nu blir det vita verkligen vitt! Det blåa flagnar och visar olika nyanser, men allt ska målas, väl det blivit tvättat. Men flera års lager av hästlort och spindelväv åker ut med vattnet, och bara det gör stor skillnad. Det kommer bilder, men just idag var jag alltför våt om händerna för att ta fram telefonen och ta bilder.

Min företrädare var ingen anhängare av årliga storstädningar, så det finns en hel del gammalt mög, även om han tagit det mesta av sina prylar. Ett utrymme har fortfarande en del av deras saker kvar, och det återstår att se om det blir hämtat eller om det blir tippen.

Det är i alla fall tillfredsställande att göra ett jobb där förbättringen är tydlig. Samma gäller hästarna. Storm har vilat en vecka nu, med sitt svullna knä. Men veterinären har sagt att han kan jobba så mycket som hans knä medger, och han hade så mycket myror i brallan, att jag tyckte att han kunde få sprattla av sig lite överskottsenergi. Och det gjorde han med besked!!

Pigg och glad Storm i longervolten.

Pigg och glad Storm i longervolten.

Han visade ingen som helst hälta eller stelhet heller, så nu tror jag att det är dags för honom att börja träna under ryttare igen.

Amiral har ju också tagit det lite lugnt efter hans besök av osteopaten, så jag bestämde mej för att ta honom på långa tömmar. Och han var som ny! Och bättre! Han bar sig i bättre balans i traven, gick i kort balanserad galopp  med undersatta bakben, bar huvudet i en fin position och skummade vitt i munnen. Härligt att se. Han har ju varit lite svag över ländpartiet och har försvarat sina svagheter med att lägga sig hårt på bettet, gå på bogarna och öka farten. Nu var han helt annorlunda, och jobbade avspänt med spetsade öron.

Amiral på långa tömmar

Amiral på långa tömmar

Så roligt när träningar och behandlingar ger önskat resultat! Viking har också börjat arbeta under sadel igen, och han är så nöjd och glad. Han som är en sån arbetsmyra trivs inte alls med att vara sjukskriven och blir rastlös och nervös. Nu är han lugn och glad igen. Taggad när sadeln kommer på, men inte stressad, och arbetar i rörig miljö på ett avspänt sätt med glad attityd. Jag tror att vi har alla gossarna tillbaka på banan igen.

Nu får det snart bli damernas tur att komma i form.

Storm på tävling

I dubbel bemärkelse! För det var riktigt blåsigt i helgen, och då kan det ju bli spännande värre, för unga hästar och nervösa unga ryttare.

Min ridklubb hade ett tiotal ponnyer till start i ponnydressyrcupen för barn upp till 14 år. Lördagens tävling lockade rekordstort antal starter. Det var över 60 ekipage till start i de tre ponnyklasserna. Utvecklingen går framåt med stormsteg!Storm at Beloura 6

Storms ryttare Bernardo, är överårig, så han deltog utom tävlan, och red programmet P1 utomhus på 20×40 bana. Av olika skäl blev framridningen lite kort, och på grund av vinden lite spänt. En traktor med upplyft skopa, som skulle harva den andra banan, fick Storm att tveka, men fortfarande tycker jag att hans uppvisning gjorde honom heder. Trots allt är han bara fem år, och detta var hans andra tävling, och första gången på bortaplan. Han fick dryga 65%, med bl a 8 på fria skritten och 9 på presentationen. Bara att gratulera, den här ponnyn har visat att han har potential.

På söndagen var det inga ponnyklasser, så Bernardo och Storm deltog bland ridhästarna. Det var samma program, men inomhus på 20×60-bana. Nu hade Storm haft ett dygn på sig att vänja sig vid miljön, och trots att han tvekade när han skulle gå in i ridhuset, så gick resten väldigt stadigt. Resultatet blev någon poäng lägre (över 64%), kanske för att han bedöms lite ”snällare” bland ponnyerna. Men fortfarande ett lysande resultat. Han blev trea i klassen, enbart slagen av två mycket flashiga unga varmblod, ridna av proffsryttare. Det kallar jag smakstart!Storm at Beloura 3

Efter ritten ville en bekant att vi skulle mäta honom, för det finns eventuellt en intresserad spekulant. Javisst, sa jag, vi tar honom till stallet, sadlar av, och låter honom varva ner. Men nejdå, det fanns det inte tid för, så han mättes på grusplanen utanför ridhuset, i värsta blåsten, och sadeln precis avplockad. Det tog mindre än en minut och stickan visade då 149 cm. Med skor, i vindbyar, på grus, med hästar runtomkring och högtalarmusik. Alltså behöver vi aldrig ha några tvivel om att han ska klara en riktig FEI-mätning.

Bussiga ponnyn fick sedan en välförtjänt måltid i sin gästbox, knopparna utplockade och täcket på. Han uppförde sig som den mest världsvana av tävlingshästar.

Diogo och Bernardo utanför Storms box

Diogo och Bernardo utanför Storms box

Den unge ryttaren, som inte har många dressyrstarter innanför västen, var stolt och glad, och hans självförtroende fick nog en liten kick av att göra så bra ifrån sig. En av proffsryttarna hade sagt till honom på framridningen att han hade en fin ponny, och att han gärna kunde byta till sig Storms skritt. Vilken komplimang!

Stor skritt!

Stor skritt!

För den som vill se båda ritterna, så finns det film: (varning, det är jag som filmat, så det är inte så stadigt)

Lördagen:

Söndagen:

Resultaten finns HÄR>>>>

Kakan på nya äventyr

Min rara lilla Kakan fick ju en så bra ridkurs, när Sandra var här, men sedan dess har jag inte haft någon som kunnat rida henne. Det är synd, för arbetet vid hand blir lätt lite enformigt. Men vi har tömkört en del, och det tycker hon är roligt. Och hon är jätteduktig! Gångarterna har också utvecklats  mycket av hennes träning på linan av Diogo. Hon har en jättefin, kort och balanserad galopp numera.

Kakan på töm.

Kakan på töm.

Jag fick erbjudande att flytta henne till ett annat stall i närheten, där hon skulle kunna gå ute dygnet runt, tillsammans med ett annat litet ponnysto, och där det också är ridskola, och förhoppningsvis små ryttare till henne. Så igår lastade vi henne och körde henne dit. Hon går utan att tveka, rakt in i trailern. Det känns skönt att den långa resan hit inte verkat skapa någon motvilja mot att bli lastad.Kakan på CHCE

Efter några timmar i en box, fick hon komma ut i en angränsade paddock för att på lite avstånd kunna bekanta sig med sin nya kompis. Och efter ett par timmar där släpptes dom ihop. Men de otacksamma kärringarna insåg inte att dom skulle kunna vara till glädje och sällskap, utan betedde sig verkligt illa. Det peps, tjöts och sparkades hela tiden. Ingen av damerna var beredd att vika sig. Båda har chefserfarenhet, och ingen ville ge upp den rollen. Det hela slutade med att Kakan fick gå in i en egen, betydligt  mindre paddock, och stå där och skämmas. Kanske finns det någon annan som kan stå ut med hennes drottningfasoner?

Newton med sin hoppryttare (och hund!)

Newton med sin hoppryttare (och hund!)

Newton har varit i två veckor på ett stall med inriktning hoppning, för att få lite mer utbildning och träning på den fronten. Det har gått bra med hoppningen, men nu fick även han flytta till samma stall. Det är skönt att ha dom på samma ställe. Storm är ju redan här, och vi hoppas att dessa två inte ska ha liknande problem att umgås, utan ska kunna dela broderligt på en rymlig paddock.

Storm tränas i ridhuset

Storm tränas i ridhuset

VAD i hela friden är DET DÄR???

VAD i hela friden är DET DÄR???

Jag tog ut Newton en sväng för att han skulle få bekanta sig lite med omgivningarna, och han var väldigt pigg och glad. Sen fick han syn på stallets maskot: en svart gris. Jag kan bara säga som så, att jag klev av ponnyn och gick efter en longerlina…

Walking bacon….

Walking bacon….

%d bloggare gillar detta: