Vikingen är fortfarande på sparlåga efter sitt sömtryck, för jag vill inte överbelasta den hoven, innan han varit helt återställd några dagar. Så det är rastning på lina som  gäller, eftersom vi inte delar åsikt om vad en ”promenad” innebär. Men han behöver ju träna på balansen i höger galopp, och det gör han bra på longervolten, som dessutom har ett väldigt bra underlag.

Hans kungliga höghet Regente har vi ju fått hålla i örat ett tag, för att han ska sluta sparka bakut och sura när jag driver.  Vår tävlingsdebut blev liksom droppen som fick min bägare att rinna över. Och med både rygg och hovar fixade har han inga mer ursäkter, utan tillbaka till skolbänken för att traggla grunder igen. Ner med nacken, fram till bettet, framför skänkeln och svara på lätta hjälper. Inget klämmande och skavande med skänkeln, utan jag fokuserar på snabba lätta hjälper och tydligt kroppsspråk. Och sedan kräver jag svar. Ett svar på varje hjälp. Rätt grundläggande, men så lätt att halka på avvägar. Så vi red mest i skritt (med halter och ryggningar) i några dagar. Sedan la vi till traven, och när det funkar,  även i galopp.

Nu, efter några dagar, har det börjat bli riktigt roligt igen. I förrgår blev det nästan roligare än beräknat, då det dök upp ett brunstigt sto i ridhuset. Jag lade väl inte särskilt märke till denna lite tunna och muskelfattiga skimmel som hasade fram med en nybörjare i sadeln. Men Hingsten hade visst andra värderingar, för han tände till på alla cylindrarna och hade inga som helst svårigheter att hitta både bärkraft och påskjut. Det var läge att utnyttja denna nyfunna kraft, och bad honom göra de lite tuffare övningarna. Inga problem, plättlätt sa Regente, och dansade vidare. Vi avslutade med att rida några korta övergångar trav-passage-trav, med bibehållen rund överlinje och det var lite tyngre, men han behövde inte alls krusas.

Idag avslutade vi åter ridpasset med att öka samlingen och bärkraften bakifrån. Fin passage, 5-10 steg i taget, med rakriktad, eftergiven och självgående häst. Härligt! Detta är en bra övning att stärka både ryggen och få mer kraft att sedan använda i andra moment.  Och när ridpasset avslutades med lite nedläggning, var vi båda svettiga, men Regente var så härligt avspänd och liksidig, och öronen pekade framåt hela tiden. Han vet minsann när han varit duktig.

Regente tigger godis av vår stallskötare Senhor Manuel.

Ibland är det bara såååå roligt att träna. Jag vet att det är två steg fram och ett tillbaka lite då och då. Men jag behöver inte längre förtvivla om det är ett steg bakåt, för jag hittar tillbaka till utgångsläget igen. Fortfarande finns det massor att jobba med, för ridning är ju så svårt, och fullärd blir man ju aldrig. Men det ska vara roligt att träna. Både för häst och ryttare. Och man ska hitta vad som är lagom träningsmängd för varje häst. Är det två gånger i veckan, eller sju? Är det korta pass, eller långa? Mina två gossar är olika som natt och dag, och det kräver att jag hela tiden tänker efter och lär känna mina hästar på bästa sätt.