Sörby’s Amiral får åka till Holland!

amiral-helVår underbara  Amiral är verkligen allt man påstår att en New Forest-ponny ska vara: han är trevlig att hantera i alla situationer, rör sig bra, hoppar med god förmåga, går ibland nybörjar-lektioner på lina, stabil på uteritter = en riktig allround-häst! Han är vänlig att hantera och tycker om folk. Och så är han väldigt söt! Den sortens ponny man önskar att alla barn kan få ha som sin första ponny. Den där ponnyn man kan rida barbacka på stranden ena dagen, tävla hoppning nästa dag, åka vagn efter, tävla dressyr följande helg, och trivas ihop i stallet.

Amiral på hoppbanan

Amiral på hoppbanan, med Teresa i sadeln

För en tid sedan kom en kvinna från  Holland och ville rida dressyrlektioner på Lusitano. Visst, det ordnar jag. Och så undrade hon om hennes son kunde få rida också. Han hade inte så mycket vana, men desto mer entusiasm, så vi bokade in lektioner på just Amiral. Och det blev nog kärlek vid första ögonkastet.  En vecka och ett antal lektioner senare (för både mor och son) fick jag frågan om jag kunde tänka mej att sälja honom. Och jo, han var ju till salu, så då började den omfattande proceduren att ordna med alla detaljer.

amiral o hector

Amiral och Hector på en tur runt anläggningen.

Först skulle Amiral självklart besiktigas, för att försäkra både säljare och köpare att ponnyn är i det skicket den borde. Vilket han var. Min veterinär är rätt petig och omständlig. Vilket i och för sig är bra under de här omständigheterna. Han tyckte att det var en ren fröjd att få undersöka en så sund och stark ponny. Ett gott betyg till främst uppfödaren, och till hans ägare efter det.

Sedan skulle det ordnas med transport. Här blev det trassel. Jag ska inte gå in på turerna, men det var några dagar som jag inte behövde bekymra mej för mitt annars låga blodtryck…. Till sist löste det sig, och om allt går enligt planerna ska han resa på Onsdag. Så det var bara att ordna med ett nytt veterinärbesök för exportintyg, och för att ge mej ett preparat mot parasiter och fästingar, som han ska badas i före resan. Dessutom måste transportören tillhandahålla kopior på alla sina dokument: det är tillstånd för fordonet, för chauffören och en rese-plan. Alla dessa papper måste jag nu åka till distriktskontoret för livsmedels- och djurfrågor för att erhålla ett slutligt dokument som ger Amiral tillstånd att resa inom EU. Pust, det är rätt omständligt.

Jag inser då hur enkelt vi har det i Sverige: man kontaktar distriktsveterinären som kommer ut och kollar hästen, fyller i blanketter, och allt är klart. Mot en ersättning såklart, men det är liksom bara ett steg, istället för tre nu, som omfattar en halv dags väntan på byråkratins kvarnar, kostnader för resa och vägtullar…  Men nåväl, jag ska inte klaga. Jag tycker att det är så roligt att Amiral ska få komma till en bra familj, där han blir uppskattad för precis den han är!

Amiral myser med sin nya husse.

Amiral myser med sin nya husse.

Grabben har otåligt räknat ner dagar och timmar tills han ska få återse sin vän från semestern. Och hans mamma gör som alla andra tjejer i samma situation: hon har ordnat en bra stallplats, tränare, sadelprovare, hovslagare, handlat tillbehör och är säkert minst lika förväntansfull som sonen. Och när familjen åker på semester längre fram i sommar ska Amiral skickas på inkörning, och jag hyser inte minsta tvivel om att det kommer att fungera utmärkt.  En annan ung grabb kommer att vara medryttare på Amiral, och han har hoppning som främsta intresse. Så jag är övertygad om att den här ponnyn kommer att få all den kärlek och omtanke han förtjänar, och ett varierat och roligt liv.

Nu får vi hålla tummarna för att pappersarbetet och själva resan går friktionsfritt, så att jag kan uppdatera bloggen nästa vecka med lite bilder på Amiral i sitt nya hem.

Annonser

Vad hände med Newton och William?

Både Newton och William såldes för en tid sedan. Och det ser ut som om  båda hamnade i rätta händer.

Newton med rosett på dressyrtävling

Newton med rosett på dressyrtävling

Newton såldes till en liten flicka som ville ha en ponny för framför allt hoppning. Dom verkar trivas utmärkt tillsammans och har redan hunnit med en del tävlingar. Newton är ju inte jätterutinerad på banorna, och flickan är inte mycket erfarenhet heller, men båda tycker det är roligt och flera felfria rundor har det blivit. Till och med i större sammanhang.

Newton & Matilde

Newton & Matilde

William hamnade hos en vännina som har en liten ridskola. Han skulle vara sonens ponny, men får också hjälpa till lite som skolponny. En av de yngsta dressyrryttarna har nu tävlat några gånger, och senast igår lyckades ekipaget ta hem en andraplats!

William ser ut att trivas med att vara en av stallets mesta favoriter. Han blir mycket ompysslad, och får träna både hoppning och dressyr. Familjens dotter, som rider mest dressyr tog faktiskt ut honom på en klubbhoppning, och dom hade verkligen roligt. Fast William tyckte nog att hindren var alldeles för små!

Det är alltid lite vemodigt att sälja sina kära hästar, men när man ser att dom har det bra, är väl omskötta och älskade, då är det faktiskt helt okej!

Talento är såld

Det var ju ett tag sedan jag skickade några hästar till Sverige. Talento fick åka till familjen Wickström, för att ridas och säljas. Frida hjälpte till att göra en annons på HästNet, och vips var det flera som hörde av sig och var väldigt intresserade.Talento porträtt

Vem kan motstå en sådan här chokladpudding??

Först på plats var Anette från Skåne, som ville ha en tävlingsponny till sin dotter. Tösen är bara 8 år, men rider jättebra, och dom verkar passa varandra perfekt. Jag har fått lov att visa lite bilder på ekipaget.

Jag är så himla glad att Talento har hittat rätt hem! För det verkar ju som om de här två kommer att ha hur kul som helst tillsammans. Både i hopp, dressyr, terräng och barbackaritter. En riktig allroundponny. Förvisso är han ju hingst, och har en liten räv bakom örat, men han har ett hjärta av guld, och uppskattar verkligen uppmärksamhet och varierade aktiviteter.

Jag håller tummarna för att dom får många framgångsrika år tillsammans.

Och så kunde jag kanske också önska att det fanns ett större intresse för att använda honom i avel. Men det är gott om hingstar på marknaden, och konkurrensen är hård.

Ett stort tack till hela familjen Wickström, som alltid ställer upp: tar hand så väl hand om mina hästar och är så goda vänner.

En lycklig hästtjej!

Det måste Sandra vara idag. I alla fall ser det så ut när man läser hennes blogginlägg från idag. Idag på morgonen beslutade jag mej efter mycket vånda att det trots allt var bäst att sälja B Cupid.

Sandra och B Cupid har fattat galoppen

Sandra och B Cupid har fattat galoppen

Det kändes ganska mysigt att min ångest inför beslutet resulterade i en så glad tjej. Och just hennes inställning till sina ponnyer var en av de avgörande faktorerna. Sen fanns det en mängd andra skäl, men det kan sammanfattas till att det var det logiska beslutet att ta.

B Cupid har ju representerat stora förhoppningar. Jag hade flera olika planer för hans framtid, och jag har verkligen vänt och vridit på alla argument innan jag till sist bestämde mej. Det var tänkt att han skulle bli godkänd för avel, och kunna föra den här blodslinjen vidare. I synnerhet som hans bror B Capriole bara fick tre avkommor innan han blev valack, för en framtid på tävlingsbanan. Tyvärr var han inte vad SWF eftersökte, men mer om det i ett annat inlägg.

Nu har jag ju två systrar kvar och kan ju hoppas att någon av dom får en son i framtiden, så jag kan bygga nya förhoppningar. B Cupid kommer också att få gå till sporten som valack, och det är självklart där som han har sin framtid. Han är ännu ung, men visar talang, och med Sandras ridning och stöd från hennes familj och tränare kommer det garanterat att gå bra.

Oavsett vad framtiden bär med sig, så ska ju allting fungera här och nu; det ska vara roligt både för mej och för ryttaren. Så självklart är det roligare för familjen att själva äga ponnyn och fatta alla beslut, utan att behöva skicka frågan 350 mil bort varje gång. Han ska få vara helt deras eget projekt. Så nu önskar jag dom all lycka i framtiden, och hoppas att han infriar även deras förhoppningar. Och att jag får foton och rapporter i stort och smått precis som förut.

%d bloggare gillar detta: