Jimmy är såld

Jimmy porträtt

Vår store (174 cm), ståtlige och mycket personlige Jimmy har idag åkt till sina nya ägare. Även om jag länge velat sälja honom, är det en häst som lämnar stora spår i hjärtat hos alla som känner honom, och det känns onekligen lite vemodigt att han flyttat, och tomheten kommer att vara mycket påtaglig närmaste veckan. (Sedan kommer Regente hem igen och fyller upp den tomma boxen)

Peter med Jimmy

Peter med Jimmy

Jimmy, som är renrasig lusitano, och i själva verket är döpt till Amador, köptes för att vara Peters egen ridhäst. Nu var ju inte Peter den mest flitige av ryttare (av olika skäl) och många andra har haft tillfälle att rida honom. Han är en filur, och om han tyckte att han blev ombedd att göra saker som han betraktade som tråkiga eller jobbiga, så kunde han antingen dra benen efter sig, eller bjuda på en imponerande spansk skritt, då i förhoppningen att ryttaren snabbt skulle glömma vad dom egentligen bett om. Men om han hade en ryttare som tyckte om att susa omkring lite planlöst i omgivningarna, så var han helt med på noterna och var kvickare i benen än någonsin.

Spansk skritt med Mimmi i sadeln

Spansk skritt med Mimmi i sadeln

Efter arbetet brukar hästarna bli avspolade. I alla fall om benen och hovarna. Det tycker han inte om. Trots att han är van, så som skimlar ju får bli,  så trampade han alltid omkring i spolspiltan. Vattenkaret däremot, det älskar han. Missar inte ett tillfälle att doppa hela huvudet och skvätta ut vatten över hela gårdsplanen.Jimmy i vattenkaret

Han har blivit fotograferad många gånger, för han är genuint fotogenisk, bra på att posera, uppskattar uppmärksamheten och har ett mycket rastypiskt huvud och fina färger. Här är några av hans ”modelljobb”.

Jimmy är en sån där häst, som ingen som haft med honom att göra, någonsin kommer att glömma. Alla vi som känner honom önskar att han får det bra i framtiden, och att han blir älskad och uppskattad för den han är: en stor (i alla avseenden) personlighet med mycket charm.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns naturligtvis massor av bilder på Jimmy. Jag har valt en handfull, som visar olika delar ur hans liv, och hans charm!

Det var ovanligt tyst på stallet ikväll, när det fodrades kvällsmat. Jimmy brukade banka i dörren med sin stora framhov, om det inte gick fort nog. Idag var det nästan knäpptyst…

Annonser

Ska man bara ge upp?

Är man en svikare? Är man en kallhjärtad egoist? Tar man den enkla vägen ut?
Det handlar om att sälja sin häst. Ett ämne som kan få folk att reagera så olika. Det kan finnas så många olika skäl till varför man väljer att lägga ut sin häst på annons. Även fast man tycker jättemycket om den.

  • Man har vuxit ur den. (Oftast inte mycket att välja på. Man behöver också pengarna till att köpa något större, och man får hoppas att ponnyn får en ny liten ryttare och att dom får det bra tillsammans)
  • Man har inte längre tid eller råd (kan vara p.g.a. ändrade förutsättningar med jobb och familj. Jobb som kräver att man är borta kanske veckor i stöten, eller med långa pendelavstånd. Det kan vara skilsmässa eller småbarn i huset som förändrar ens livssituation)
  • Man har svårt att ordna stallplats inom rimligt avstånd eller till rätt pris
  • Ett annat intresse har tagit överhanden (Kanske vill man tillbringa mer tid med sin partner på gemensamma segelbåten, eller i sommarstugan)
  • Man klarar inte längre att rida p.g.a. skada eller sjukdom

Listan kan säkert göras längre. Och så finns det de här mer svårbeskrivna situationerna, där man som ryttare upplever att man inte längre trivs ihop eller kan utvecklas som det var tänkt. Ridningen är inte längre så rolig och stimulerande som det var tidigare. Man kanske har vissa problem som är svårt (omöjligt?) att ta sig genom. Eller hästen kanske inte har tillräcklig kapacitet för det ryttaren vill göra, eller behöver pensioneras från tävlingsbanan. Det är då det blir knepigt. Kan man över huvudtaget, med gott samvete, sälja en VÄN?

Min vän och jag

Min vän och jag

Det är i det här läget ens vänner och bekanta kommer med synpunkter och goda råd. Antingen man ber om dom eller inte.  För visst är man en riktig svikare, om man är villig att bara sälja iväg sin häst till främmande människor? Eller man kanske inte har provat precis alla metoder för att komma tillrätta med problemen? Och hur kan du veta att han får det bra någon annan stans? Tänk om han inte trivs, tänk om han blir såld vidare, kanske rent av till en hästhandlare eller ridskola! (Ja, så står det ju ofta i annonser ”inte till hästhandlare eller ridskola”) 

Tänk om……  Så många saker det finns att oroa sig för. Så sitter man där med sitt dåliga samvete. Om man köper häst, är det då på livstid? Eller kan man tänka sig att den kan få det bra hos någon annan? Eller är jag ansvarig för min fyrbente vän ”tills döden skiljer oss åt”?

Att hitta rätt häst, drömhästen, kan ju vara minst lika svårt som att hitta rätt livspartner (tvåbent alltså). Men ändå verkar hästfolk ha lättare att acceptera när folk går isär, än när någon behöver sälja sin häst. Tuffa hästtjejer slänger ut sambon direkt om han inte uppfyller förväntningarna. Men hästen som inte håller måttet, det är en annan historia.

Det händer ju att man köper häst med de allra bästa avsikter, och att den efter provridning och allt verkar vara 100% rätt, men efter en tid så visar det sig att så inte var fallet. Hur gör man då?

Hur tänker du?

"Hejdå, hästen!"

”Hejdå, hästen!”

(Till mina vänner: var inte oroliga, jag har inte tänkt att sälja min vackra, bruna prins. )

%d bloggare gillar detta: