Gick iväg för att rida ganska tidigt för att undvika kaoset som lätt uppstår en söndag med vackert väder. Plus att jag ville hinna rida innan det blev alldeles för varmt.
Idag skulle fokus vara enbart på sits, inverkan, hållning och jag lade min Wellington på Regente för att känna om det blev någon skillnad. Det måste det ha blivit, för jag hade inte ridit många minuter innan min väninna Monika kom förbi och helt spontant utbrast ”vilken perfekt sits du har nu!”. Tack för det. Sedan erbjöd hon sig att hjälpa till att kolla hur sitsen fungerar. Det som är särskilt bra med Monikas koll är att hon är i min ålder och också har en besvärlig rygg. Ett par minuter senare talar hon om sina observationer. Jag analyserar, accepterar och provar igen. Klar skillnad! Vilken hjälp ett par små förändringar kan göra ibland. Jag får dra tillbaka höger axel lite, för den åker fram, vända blicken lite åt höger, och inte resa mej så högt i lättridningen, utan söka mer tyngdpunkt i hälarna. Genast blev det bättre och jag blev rakare. Alltså blir hästen rakare och bjuder jämnare fram. Kändes jättebra.
Sedan tog jag ut den vite prinsen, fast med en annan sadel och försökte tänka på samma saker. Men nu känns allt helt annorlunda. Han rör sig annorlunda, har en annan storlek och i den andra sadeln får jag inte alls samma naturliga lod och låga tyngpunkt. Jag brydde mej inte om att pressa några detaljer, utan någon som bevakar mina övningar från mark i det här läget, utan tog en promenad i omgivningarna istället.
Det var en ovanligt lugn söndag. Har jag missat någon slags helgdag? Gjorde mina övningar både före och efter ridningen för att tillbringa resten av dagen i solskenet vid poolen utan några som helst planer att vara mera nyttig. En riktigt bra söndag, med andra ord.
Stallbabbel 