Finns det över huvud taget något utrymme för romantik i hästmänniskans liv? Då menar jag inte en sån sak som att hänga ett litet hjärta utanför den fyrbenta älsklingens box. Utan mer om livet hemma hos ‘hästkvinnan’ och hennes ‘hästkarl’.  Den kvinna som lyckats hitta den man som skrivit under avtalet  har säkert sitt på det torra, men alla andra då?

Hemma hos det här paret är tiden ofta knapp, eftersom hästarna tar så mycket plats i tillvaron, så dom romantiska tillfällena kanske blir färre. Frukosten är en termosmugg med kaffe i bilen, lunchen intas ofta i sadelkammaren, och den gemensamma middagen….. ja, är det två gånger i veckan kanske, eftersom det är lektioner, klubbmöten och stalltjänst dom andra dagarna.

Så jag undar bara;  Är det romantiskt att:

• kela med sin käresta och känna hästlukt i håret?
• eller kramas och känna sticksiga halmstrån från tröjan?
• dela en termos kaffe med kanelbullar på en höbal i stallgången?
• att köpa en liten mjukishäst som Alla Hjärtans Dags-present?
• ge bort ett par varma lammulls-sulor i julklapp?
• dela en flaska vin, en lördag, i ett tält på Falsterbo?
• överraska med två biljetter till Stockholm International Horseshow?
• putsa hans/hennes ridstövlar dagen före tävling?
• bjuda på frukost på sängen, och ha ritat en hästsko på mackan med kaviaren?
• ge bort ett inramat porträtt av Hästen i födelsedagspresent?
• ha sexiga underkläder under ridkläderna?
• hon pratar i sömnen….. och säger ”Brunte”?

Just idag, den 14:e februari, måste det finnas många tankar kring detta.