Ett tidigare blogginlägg som handlade om hästars rätt till utevistelse, innehöll en omröstning och nu har det kommit in lite resultat.  En sammanställning av statistiken i omröstningen visar att en tydlig majoritet anser att man måste anpassa sig till varje individ. Och det är ju så klart det bästa. Men, hur går det till?

På andra plats kommer påståendet att alla hästar måste få vara ute minst 12 timmar per dygn. Och hur fungerar det? Vilken typ av hagar kan man erbjuda?

Det är kanske inte en tillförlitlig siffra av flera skäl: 1) det är för få deltagare i omröstningen, 2) de som röstat är s.a.s ”förselekterade”, bara mina läsare, och 3) jag har inte lämnat utrymme för att ange vilka möjligheter till hästhållning som dom röstande har.

Men resultatet leder ändå till några följdfrågor:

Om  man måste anpassa sig till varje individuell häst, och du arbetar hela dagarna: Hur löser du problemet? (Om du inte har en häst på lösdrift som trivs med det, eller har anställd personal som sköter den åt dej)

Hur fastställer man vilket som passar just den här hästen?

Problemet är alltså att hitta lösningar för den som inte har sina hästar hemma på gården, och själv är där hela dagarna. Har man råd att stalla upp på en anläggning, där dessa möjligheter finns? Finns det ens såna anläggningar? Majoriteten av anläggningarna jag besökt har fasta rutiner, där oavsett om hästarna går ute hela dagen i flock, eller några timmar i enskild rasthage, så är det ”en metod som passar alla” som gäller.

Om jag inte kan ordna den typ av utevistelse som en häst bör ha, måste jag då avstå från att skaffa häst?

Numera bor jag ju i sydeuropa där ridhästar normalt står på box på heltid. Ridanläggningarna har ofta enormt många boxplatser, men inga hagar. På sin höjd en eller två pyttesmå paddockar, som används till unga hästar eller sjukskrivna. Så hästarna kommer bara ut vid hand eller under ryttare.  Visserligen är stallen kanske lite roligare att vara i, för det är boxar av ”utemodell”, så hästarna har mycket att titta på hela dagarna. Men ändå. Och trots detta, så ser jag inte fler stallovanor än någon annanstans. Det finns en och annan vävare eller krubbitare, men eftersom jag inte vet något om deras bakgrund kan jag knappast dra några slutsatser. Dessutom är hästarna lika lugna och trevliga när man tar ut dom ur boxen, som de hästar i min svenska vardag, som gick ute hela dagarna.  Och hållbarheten verkar inte vara sämre. Det kullkastar många teorier jag tidigare haft.  Kan hästarna verkligen ha det bra i den här miljön?

Jag hoppas att ni vill fortsätta diskussionen. För jag vet att alla vill sin hästs bästa, men det kan av olika skäl vara svårt att ordna det som fungerar bäst.

Det finns flera länkar i den tidigare artikeln, men vill gärna lägga till den här, om den medvetna hästägaren, från Marias blogg, för jag tycker att det finns mer där som inbjuder till debatten.