Tillbaka i stallet

Idag har jag varit och sniffat i mej lite hästdoft, efter två veckors frånvaro. Det har varit rätt mycket frånvaro, för innan dess var jag två veckor i USA för att besöka mina föräldrar, och nu senast var det en kort Sverigesemester. Kan nämnas att den i stort sett regnade bort. Så det kändes onekligen rätt skönt att komma hem till blå himmel och mildare temperaturer.

Caprice njuter av ledigheten.

Caprice njuter av ledigheten.

Hästarna har nog haft det gott under  Fridas och min frånvaro. Våra fuxdamer har haft semester, och Kakan likaså.

Kakan hälsade glatt. Hon får långtråkigt om hon har för lite att göra.

Kakan hälsade glatt. Hon får långtråkigt om hon har för lite att göra.

Hennes ryttarinna passade på att ta klivet upp på en storlek större, och har roat sig med att försöka göra Newton till westernhäst. Han verkar uppskatta omväxlingen. Han är en otrolig ponny, för han verkar kunna göra precis allting lika bra.

Newton goes Western

Newton goes Western

För några veckor sedan hjälpte han till att låta skolelever prova på ridning på friluftsdagar. Däremellan kan han gå både dressyr och hoppning med bravur. Han är den som imponerar mest när vi har våra regelbundna löshoppningar. Och allt gör han med glad uppsyn och spetsade öron, och verkar gilla all den uppskattning han får.

Newton är nybörjarhäst

Newton är nybörjarhäst

Diogo har tagit hand om Viking och Regente. Dom såg runda och välmående ut och verkade inte ha saknat mej ett dugg. Talento har fått rasta sig på egen hand i en paddock varje dag, och fått en liten paus i arbetet med inridning. Frida har funderat över om dessa här veckorna gör att han fått tid att lagra in sina nya kunskaper, eller helt enkelt glömt bort alltihop.

Talento under inridning

Talento under inridning

Storm var satt på vila sedan tidigare, och Amiral och William har blivit sporadiskt ridna. Dom går ute i en stor hage, så det bekymrar dom säkert inte så mycket. Jimmy är väl den som mest propsar på motion och uppmärksamhet, men han har sina ständiga medryttare som pysslar om honom.

Nu känns det som om jag behöver en semester för att återhämta mej från semestern! Men imorgon sätter jag foten i stigbygeln igen, för att se om jag minns hur man gör. Det känns som en evighet sedan jag hade ett riktigt ridpass, och jag har väl tappat varenda ridmuskel. Ser fram emot att komma in en riktig vardagslunk igen. En vardag som är förutsägbar och trygg som motvikt till alla de bekymmer som gnager mej nu.

Och om jag hinner, så tar jag en tur till en grannklubb som har dressyrtävlingar. Har några bekanta som ska starta, och en hållen tumme kan ju aldrig vara fel.

 

Annonser

Kakan lär sig mera om ridning

Idag har det varit mera ridövningar för lilla Kakan. Och mer kan det bli den närmaste tiden, för min testpilot, Lili, har ju skollov över helgerna.

Vädret var minst sagt omväxlande, med rejäla regnskurar och solsken om vartannat. Jag trodde nog att de yngsta skulle tröttna och vilja åka hem till värmen och torra kläder, men jag hade visst glömt den hängivenhet som präglar de flesta ponnyryttare.

Jag longerade Kakan en stund först, för att hon ska rasta av sig överskottsenergi och vara inställd på arbete. Och idag, för andra gången sedan hon kom hit, gjorde hon några hopp och skutt. Men sedan kunde hon både trava och galoppera lugnt och fint på liten volt. Hon har blivit starkare och mer balanserad tack vare arbetet på linan.

Idag fick Lili rida med stigbyglar. Förra gången hade jag tagit av dom, av säkerhetsskäl. Dom är lite små, och har inget säkerhetsfäste, och ville inte riskera att ryttarinnan skulle fastna med en fot om Kakan skulle göra ett aldrig så litet hopp åt sidan. Men Lili visade så bra sits och balans förra gången, och hennes ridstövlar är också väldigt små. Stigbyglarna hjälper henne att sitta lite bättre i den lilla barnsadel Kakan har.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi hade longeringslinan på hela tiden, för Kakan har inget emot att bära ryttare, men är ju inte van att ta instruktioner från sin ryttare, utan går mer på linförarens signaler. Idag fick hon öva att göra halter och igångsättningar från skritt, och sedan blev det lite trav. Kakan rör sig så mjukt och taktmässigt i traven, så det var inga problem för Lili att sitta mjukt och följsamt utan att skumpa det allra minsta.IMG_0553

När vi var färdiga tog jag bort kapsonen, så fick Lili rida alldeles själv upp till stallet. Både ponny och ryttarinna verkade mycket nöjda med övningen. Lili tycker att Kakan är en ”My Little Pony” på riktigt, och hjälpte till att sköta om henne efter ridningen.

Det här är faktiskt stallets absolut gulligaste ekipage!

Kakans premiär

Lilla Kakan har ju aldrig blivit inriden på riktigt. Det har inte funnits någon ryttare i rätt storlek att tillgå. Inte så lätt med ponnyer under 120 cm. Enstaka promenader vid hand, med små barn på ryggen har det blivit, men ingen egentlig ridning.

Förberedd...

Förberedd…

Frida har tränat henne vid hand och på lina och hon har blivit väl förberedd.  Sedan Kakan flyttade hit har hon blivit lite mer jobbad, inte minst för att kompensera bristen på hagvistelse. Hon har löshoppat och longerats. Går fint i alla gångarter med lilla sadeln, inspänningstyglar eller på långa tömmar.

Premiären

Premiären

Igår, äntligen, dök det upp en frivillig liten testpilot. En flicka på 10 år, som rider på vår anläggning var villig att sitta upp en stund, efter sin vanliga lektion. Jag var inte bekymrad, för jag vet hur bra karaktär Kakan har, men jag tror att instruktören, Monica, var lite orolig att hon skulle kunna bli spänd och börja skutta med ryttare på ryggen. Men Kakan levde upp till de högsta förväntningarna. Hon gick så lugnt och avspänt, som om hon aldrig gjort annat. Efter en liten stund vågade lilla ryttarinnan koppla av och tränade på att svänga, stanna och gå fram. Det var så roligt att se. Ett supergulligt ekipage.

Söta tillsammans!

Söta tillsammans!

Nu dröjer det nog inte länge innan hon börjar fungera såpass bra under ryttare att det kan bli daglig ridning med olika små barn. Det blir roligt för henne. För trots allt blir det mycket mer omväxling än att bara arbetas från marken av vuxna. Möjligheter att komma med på uteritter och kunna galoppera rakt fram. Och mycket klappar och morötter från barn. Det gillar hon.

%d bloggare gillar detta: