Inga föl för mej i år

Som jag redan berättat, så lägger jag avelsverksamheten på is tillsvidare (av praktiska skäl). Istället njuter jag (avundsjukt) av alla bilder som mina uppfödar-vänner lägger upp på nätet, på sina nya föl. Den ena ljuvligare än den andra. Men en del ”uppfödarfunderingar” tar ändå upp lite plats i mitt medvetande

.Få ett föl

De flesta av mina vänner är kunniga och erfarna uppfödare, så varje fölunge är resultatet av noggrann planering, ibland i flera generationer. Med sin kunskap om alla individer i stamtavlan på både mor och far, deras respektive prestationer och kännedom om tidigare avkommor har man planerat för att detta nya lilla föl ska komma väl utrustat för att möta framtida utmaningar. Oavsett ras och användningsområde, så är det precis så här en medveten uppfödare gör. Dom har också lagt ner mycket tid på att få sitt sto meriterat inom sitt område, och valt hingst med stor omsorg. Sedan händer det ändå att inte alla avkommor får just de eftersträvade egenskaperna. Plus alla andra faktorer som spelar in under hela den långa resan fram till bruksfärdig häst. Det kräver alltså mycket kunskap, mycket pengar och en liten portion tur, för att slutresultatet ska möta förhoppningarna.39874_421627214820_3315907_n

Sedan läser jag på andra platser på nätet, saker som får mina nackhår att resa sig. Inte en eller två, utan många, helt okunniga personer, som går i tankar på att skaffa ett eget gulligt föl. Personer som inte inser att detta är ett åtagande som sträcker sig många år i framtiden, eller vet vad som krävs för att föda upp en häst. De flesta saknar de mest grundläggande kunskaper om hästar, foder, genetik, prestationskrav och så vidare. Och heller inte har förstått skillnaden mellan avel och fortplantning.

Exempel på saker jag läst på internetforum nyligen (taget ur minnet, så ordalydelsen är kanske inte exakt)

  • Vad för hingst ska jag välja till mitt travarsto? Alltså inte en travarhingst. Stoet används till ridning, och förslag på PRE, Frieser, Halvblod, Welsh, Tinker läggs fram och mottas med entusiasm. Och visst finns det massor på exempel på mycket framgångsrika travarkorsningar i sporten! Förslagen haglar. Faktiskt konstigt att vi inte ser många fler av dessa korsningar i klasser över 1,20 m. 
  • Vem kan låta sin hingst betäcka mitt sto? Den behöver inte vara godkänd, licensierad, avelsvärderad eller sånt onödigt tjafs. Det ska vara billigt. Det behöver heller inte vara samma ras som stoet, och ska helst vara inom 30 km radie.
  • Minihästar är söta. Vad ska jag använda för hingst till mitt lilla shetlandssto utan papper? Behöver självklart inte vara avelsvärderad. Rätt färg är viktigare, och förmågan att lära sig konster, typ stegra på kommando.
  • Jag är intresserad av barockdressyr och har ett nordsvenskt sto. Vilken hingst kan passa till henne? Här kommer återigen förslag på iberiska hästar (med eller utan stam och avelslicens), frieser och knabstrup. 
  • Mitt skäckfärgade arabsto utan papper (jag vet att det är en arab, för det har min kompis sagt) har väldigt kort steg. Vilken dressyrponny passar bäst? Jag har hört att welsh lämnar bra trav.
  • Mina barn har ett shetlandssto, och jag vill att avkomman ska bli större, så att dom kan rida på den när dom vuxit ur stoet. Vilken ras ska jag välja? Flera rekommenderar welsh. Ingen nämner hur mycket barnen kommer att växa på fyra-fem år, och att den storleken som är lagom till en trettonåring kan vara svår att ordna med ett shetlandssto. Eller att barnet kanske vid den tiden varken har intresse eller kunskap att förvandla den livliga ungponnyn till en stabil tävlingskamrat.
  • Mitt SWB-sto är registrerad utan stam, men har jättefina föräldrar, men pappan var inte godkänd trots att uppfödaren till den, vet att den var överlägset bäst i sin årgång. Jag behöver inte en dyr och godkänd hingst för tydligen spelar det ingen roll, för avkomman får ändå inte starta i några officiella unghästaktiviteter. Fy så orättvist. Finns det någon som har förslag? 
  • Importhästarna: mitt sto kommer från Irland/Spanien/Polen etc och har inga papper. Men alla säger att det borde vara ‘den eller den rasen’, så jag vill helst använda Welsh Cob, för dom tycker jag är fina.

Ni börjar fatta vart jag är på väg med detta? Varför köper man inte helt enkelt ett föl av den önskade rasen, färgen, könet som man ser är friskt och välskapt? Man kan ju t o m göra en överenskommelse med en uppfödare och vara med ända från starten. Det måste ju ändå bli mer ekonomiskt än att bidra till den ansenliga mängd mysko korsningshästar som finns att köpa för väldigt små summor. Ska vi titta på ekonomin lite? Bara lite lätt?dyrt att avla

  • Kostnaderna för själva betäckningen. Detta varierar ju ganska stort mellan raser och meriter. En icke godkänd hingst kostar kanske bara ett par tusenlappar, medans en tjusig hingst på semin kan kosta det tiodubbla. Ta och ge här. Detta är trots allt den minsta utgiften i hela ekvationen. Men lägg till resor till hingststationen, veterinärkostnader och uppstallning.
  • Stoet är nu dräktigt. Eventuella avgifter för dräktighet och ultraljud är betalda.
  • Foder, tillskott, vaccinationer av stoet under dräktighetstiden. Daglig skötsel, stallhyra, hovvård, försäkring. OK, jag räknar lågt, för hennes driftskostnader hade jag ju ändå. Så räkna bara det som är extra just för dräktigheten, och bara de månaderna hon inte kan ridas.
  • Bara den yrkesverksamma uppfödaren räknar med kostnaderna för stoets inköp och räntan på det. Eller kostnader för stall och markanläggningar som är anpassade för föl och unghästar.
  • Stoet fölar utan komplikationer. Nu tillkommer bara kostnaderna för chip, och pass, ID-kontroll och DNA.  Visserligen går det att registrera utan härstamning hos SH, men det är trots allt lag på att ha pass. Tillkommer verkning och vaccinationer första året. Extra foder till stoet, om inte betet räcker till digivning. Ja, och en fölgrimma för 59:95.
  • Den gulliga fölungen är på plats, och kostnaderna var ju inte så hemska. Klart värt det, när man ser resultatet.
  • Nu börjar nästa fas: unghästtiden. Fölungen måste ha jämngamla lekkamrater. Hyra in sig på annans bete, eller ta emot flera unghästar hemma. Praktiska bekymmer med att fostra en livlig krabat. Men det mesta är rätt kul och går på nöjeskontot.
  • Tre års kostnader för stallplats, skötsel, foder, avmaskning, hovvård, vaccinationer, veterinärbesök, försäkring och lite utrustning ska nu läggas till listan. Ska vi räkna lågt? Eget stall hemma som är nästan gratis. El, gödselhantering, underhåll av stall, staket och marker hade ju kostat samma med eller utan fölet, så det behöver vi inte tänka på. Då blir det kanske inte mer än kanske 30 lakan. Vi har ju eget , och arbetskostnaden räknar vi bort. Det är ju bara hobby.
  • Äntligen är det dags att börja rida på den egenuppfödda hästen. Behöver man anlita hjälp med inridning så kostar det extra förstås. Utrustning är dyrt, men man har ju alltid lite extra hemma som passar.  Behöver man visa på utställning, premiering, treårstest så kostar det ju en slant med. Men man kanske struntar i det, för man vet ju att Fölet är bäst i alla fall.

Det är här man borde kunna räkna ut att det faktiskt blir både billigare och enklare att köpa en färdig (eller halvfärdig) dressyrponny, hopphäst, barnponny, eller vad det nu är man tror att man behöver om några år.

Sedan är det inte ovanligt att följande händer: ens situation är inte längre densamma som för fem år sedan, när man började planera det här projektet. Det är studier, jobb, familj och barn och annat som ställer till det. Fölet blir till salu. Vad kan man nu begära för sin häst? Den borde rimligen inte kosta under 50 000, för det är nog kanske vad du har lagt ut. Det är då livet blir så där orättvist. Du blir erbjuden 20 000 för ditt fina ‘Föl’, med papper och allt. Medans uppfödaren runt hörnet (han med kunskapen, erfarenheten och sina fina avelsston) får hundra tusen för sin fyraåring.

Nu varierar ju både uppfödnings- och driftskostnader och försäljningspriser ganska mycket mellan exempelvis en shetlandskorsning och en kapplöpningshäst, eller mellan ett russ eller ett svenskt halvblod. Men oavsett, så kostar det en hel del pengar, tid och energi att ta fram en färdig brukshäst. Och det måste det göra, för det finns inga genvägar. Höpriserna är desamma och tiden det tar att mocka en box är ganska likvärdig.

Men det kostar att ta fram en godkänd hingst. Att föda upp och utbilda en ung hingst, som håller de kvalitetskrav som anses vara tillräckliga. Att visa fram en av de få varje år, som får godkänt. Det är en lång process som kräver stort engagemang och kunnande. Klart att stoägarna ska (och vill) betala för att få använda en sådan hingst. Sedan finns det fortfarande inga garantier. Det finns det aldrig. Det är här turen spelar in. Och visst finns det avkommor efter icke godkända hästar som presterar stort. Men någonstans måste man kanske ändå lita till några de lagar som finns kring både genetik och sannolikhet. Det är bara att titta i tabellerna.

Så jag kanske överdriver? Visst är det helt okej att betäcka sin islandskorsning med en Quarterhäst, för det blir så fin färg, och stoet har ju så bra lynne. Visst behöver marknaden snälla hästar till alla de ryttare som inte siktar mot världscupen? Och visst finns det stor efterfrågan på hästar som passar till NH?

Var och en gör ju som dom vill. Det är ett fritt land. Men ändå kan jag inte låta bli att både sucka och fnysa när jag ser en ny avelsentusiast skriva inlägg i stil med ovan listade på nätet. Likaväl som jag gläds stort med framgångarna som mina erfarna vänner har (regelbundet!) med sina noggrant planerade uppfödningar.

Tycker du att jag överdriver? Är det fel att missunna någon att ta ett föl? Alla har ju varit nybörjare någon gång. Det är väl inte mitt problem hur folk använder sina pengar och sin fritid. Lämna gärna en kommentar, för jag tycker att diskussionen är ganska intressant.

Följande inlägg
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Om man tänkt avla fram ett föl för privat bruk så har jag inga åsikter alls, eller jo, avla inte på individer med dåliga gener. Kan vara känslomässiga skäl som gör att man vill ta föl på sitt älskade sto, allt handlar inte om business och kommer det en dag när ens liv förändras så man inte kan ha kvar skapelsen så får man ta det då, som med allt i livet. MEN självklart ska man tänka, tänka igen och helst fem gånger till så man inte gör något förhastat. Jag äger själv en korsning med helt underbara egenskaper (och en och annan mindre underbar hehe) som passar mig utmärkt och skulle inte för mitt liv vilja byta henne mot en renrasig bara för sakens skull.

    När det gäller avel för business så lämnar jag över åsikterna till de med erfarenhet😀

    Svara
    • Stall BB

       /  12 maj, 2015

      Håller med kommentaren ovan. Man får nog skilja på äpplen och päron, släppa lite elit- och prestigetänk och förstå att det finns fler och andra inriktningar inom avel. Skräm inte bort människor med genuint intresse och kärlek till sina hästar – man kan komma väldigt långt med erfarenhet, lyhördhet och öga, även om man inte har råd att köpa de dyraste hästarna med ”bäst” stam för sitt avelsarbete. Vi behöver båda sorterna, eftersom inte alla barn & ungdomar med hästintresse kan/vilk/har föräldrar som kan betala elitsatsning inom ridsporten. Vi är alla olika, med olika behov, förmågor och önskemål – låt oss samverka utifrån kärleken till våra hästar istället för att käbbla och slå oss för bröstet i frågan om vad/vem som är”bäst”.

      Svara
      • Dijana

         /  14 maj, 2015

        Men vad har du bak ditt sto? Hur ser föräldrarna ut? Deras exteriör, deras temperament och framförallt deras hälsa? När man avlar på ett djur är själva föräldrarna bara ett led, du ärver ned gener från farföräldrar och morföräldrar, flera led bak i stamtavlan avgör vad fölet kommer att ha för egenskaper. Tänk om en släkting i denna okända stamtavla är sjuk och detta förs vidare till fölet – något du hade kunnat förhindra om du faktiskt kände till stamtavlan och dess svagheter.

        När man avlar och väljer hingst så har man flera generationer med svagheter och styrkor i åtanke. Inte bara det stoet du har där och då. Hon är bara en produkt av de hästar som finns bakom henne.

        Svara
  2. Helena Pettersson

     /  13 maj, 2015

    Hej, jag kan inte heller annat än reagera. Jag har ett av dessa importston från Holland, utan känd stam. När vi ställde ut henne första gången på en riktig utställning som var öppen för alla sopade hon banan och blev BIS. Mot flera idag mycket meriterade renrasiga ston. Sen ändrades reglerna. Min ponny har egna meriter upp till LA. Hade vi valt en annan gren hade resultatet varit detsamma. Jag har haft häst i 30 år och är väl medveten om vad som krävs att föda upp en häst. Vi har mkt noga valt hingst, en halvblodshingst som används i ponnyavel och av meriterade uppfödare på deras renrasiga ston.
    Tillhör jag också skaran oseriösa uppfödare för jag vill ta ett föl på detta sto, som inte har känd stam..?

    Svara
  3. En mycket bra och välskriven artikel. Jag har avlat islandshästar och hundar i några decennier. I dag föder jag upp Russkiy Toy med stor framgång. Jag baxnar när jag ser hur folk ”planerar” sina parningar/betäckningar och hur låg kunskapsnivån är över lag. Vad som skrämmer mig mest är att de som just börjat, snabbt är världsbäst och inte är intresserade av av lära sig mer. Min åsikt är att ju mer man lär sig desto mindre förstår man att man kan. Får jag kopiera den här artikeln till min blogg?

    Svara
    • Jag gissar att man till stor del kan jämföra hundar och hästar i det här avseendet. Och visst får du länka (ange källa).

      Svara
  4. Tack för ett välskrivet inlägg.

    Som hunduppfödare pch delägare i en häst är det väldigt intressant att läsa.

    Jag har många gånger funderat just på skillnaden mellan hund/hästuppfödning och ”blandraser”. Och varför det i mångt och mycket verkar vara mer acceptabelt i hästvärlden.

    Svara
  5. hur man än går till väga så är den möjliga hanteringen av fölet, unghästen och den vuxna hästen det viktiga tycker jag, inte exteriör och prestation.
    (Självklart är det ju inte en lysande idé att avla på varken sto eller hingst som inte är hela och friska)
    Alla de som inte vill ha en tävlingshäst klarar sig lååångt med en häst som håller sig hel och frisk för hobbyridning. Men många klarar sig INTE lååångt med en häst som är svår att hantera och/eller rida (som ofta händer när det bara är exteriör och prestation som räknas, den stora gången man avlar fram är för många hobbyryttare ursvår att klara av, samt tävlingstempramentet )
    Så ibland kan det passa ”bättre” att avla på de lugna och lättridna individer som inte blev storartade tävlingsexemplar.
    P.S. en stor hjälp för en bra start av hanteringen av ett nytt föl är vår nyhet för föl Foallow fölsele😉
    Mvh Anna  
    http://www.foallow.se

    Svara

Jag uppskattar kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: