Klippning och fällning

Tidigare i våras såg vi ju fram emot att få några av lurvtussarna lite slätare och snyggare, men det visade sig vara en  mer långdragen procedur än vi kunnat ana. Inte nog med att vi fick vänta länge på själva klippmaskinen (beställd från Hööks), men sedan var våra ”offer” inte alls så samarbetsvilliga som vi föreställt oss.

Amiral: delvis fux....

Amiral: delvis fux….

Först ut var Amiralen, som var den vars vinterpäls t o m var för varm för att bara stå i boxen. Han var varmfuktig och lockig i pälsen varje morgon. Självklart behövde han få av sig vinterkläderna. Men tydligen var han lite obekväm med att bli naken, för han steppade och trampade hela tiden, ängsligt blängande på saxen. Han var inte stressad så att han klättrade på väggarna eller så, men att klippa en ponny som dansar tango i tretakt gör inte arbetet lättare. Frida och jag jobbade i skift; turades om att klappa, hålla fast, lyfta ett ben, fjäska och klippa. Till sist tyckte vi att det var dags att stänga butiken och gå hem för kvällen, trötta och hungriga, för att ta en ny dust följande dag.

Amiral försöker gulla till sig fler äpplen

Amiral försöker gulla till sig fler äpplen

Nästa dag, i dagsljus, blev det uppenbart att vi missat lite här och där. Stackars Amiralen såg ut som om han varit i slagsmål med en gräsklippare. Och förlorat matchen. Så vi gav det hela en omgång till. Pust, nästan klara, när vi insåg att vi behöver den där lilla batteridrivna modellen av klippmaskin för att fixa detaljerna. Vi har en kompis som äger en sån, så kanske blev han snygg till sist. Jag tror att hela klippningen blev ett tredagarsprojekt, eftersom vi faktiskt hade andra saker på schemat också.

Newton i vårsolen (med utväxt)

Newton i vårsolen (med utväxt)

Istället gav vi oss på nästa ulltott i kö: Newton. Han är en lurig rackare. Förra året fick han lite lugnande för att kunna hålla alla fyra benen på marken vid klippningen, men lugnade sig snart, så jag tog för givet att han i år skulle finna sig i denna behandling, som trots allt inte är varken obehaglig eller plågsam. Han är rätt cool av sig i de flesta lägen, men ändå hoppar han jämfota med stora ögon varje gång vi startar saxen.  Alla ”lätta” ställen ger reaktioner som om vi försökte skära av honom vitala kroppsdelar, men mera utsatta ställen brydde han sig inte om alls. Så det var svårt att förutse hans reaktioner. Trots allt är han innerst inne en snäll häst, men mycket misstänksam när det kommer till saker som  kan sorteras in under avdelningen skönhetsvård.bild 5

Lille Wille hade lagt en vinterpäls som om han förutspått minst 40 minusgrader. Han var lurvigare än en nallebjörn! Kanske hans sätt att försöka ge ett större intryck? Han klipptes först bara till hälften och ett par veckor senare tog vi resten, när vi insåg att det inte räckte för honom att sköta sin temperaturreglering. Som kompensation får han sova med pyjamas på.

Vinterkläder på?!

Vinterkläder på?!

Det finns ju flera syften med att klippa en häst: 1) den ska kunna hålla en lagom temperatur själv, d v s inte bli genomsvettig av ett lättare arbetspass, eller ibland bara av att stå i boxen. 2) den ska klara vanligt arbete utan att bli för svettig. En svettig häst torkar sakta när det är lägre temperaturer, och våt päls kyler huden. 3) det är nästan omöjligt att hålla en riktigt långhårig häst ren, och man vill inte lägga utrustning och arbeta en häst som har kilovis med grus undangömt i hårremmen. 4) den rent estetiska faktorn: vi vill att hästarna ska se snygga ut, och isbjörnspäls är inte smickrande.

Nu befinner vi oss i sydeuropa och den riktigt tjocka vinterpälsen är inte nödvändig för att skydda mot väder och vind, för de hästar som är uppstallade, så alltså klipper vi de som mest behövs, för att vara mer lättskötta och snygga.

Storm och Jimmy är exempel på hästar som inte lägger en jobbig vinterpäls. Dom är ganska långhåriga, men det är en mjuk och slät päls som går att rykta ren, och dom ser någorlunda vårdade ut. Sen har vi motsatsen Caprice som lagt en fluffig men fin päls men som inte arbetas svettig, eller ska visas upp. Hon fick behålla pälsen hela vintern, men nu när våren kommer blir rykten rätt otacksam.

Tjocka lager med vinterpäls från fux.

Tjocka lager med vinterpäls från fux.

Man borstar och borstar. Lager efter lager med lösa hår kommer av, men det verkar vara lika mycket (eller mer) kvar. Saxen får hjälpa till med knätofsar, getskägg och annat, men fortfarande verkar hon klädd för polarutforskning trots att solen skiner och dagstemperaturerna är lagom för bikini. Det är Frida som borstat och skrapat för att förvandla henne från utegångsfår till tävlingsponny.

Ett tips: man ska inte ha fleece-tröja på sig när man närmar sig ponnyer i som fäller vinterpäls.

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Jag uppskattar kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: