Dåliga nyheter och bättre

Viking är gladast på ridbanan

Viking är gladast på ridbanan

Viking som hade svarat så bra på behandlingen var plötsligt halt igen. Och han som bara älskar att jobba, och blir nästan lite grinig (ja, inte riktigt, för det är inte hans stil) om han inte får komma ut och röra på sig ordentligt. På Torsdagen såg vi en lätt hälta, och på Fredagen var det samma sak. Min beridare, Diogo, bad att jag skulle ringa till veterinären omgående och reklamera behandlingen. Nåt måste ju vara fel om man bara har effekt i två veckor!

Jag ringde inte, för jag ville avvakta lite för att se om det tänkte bli bättre eller sämre. På lördagen fick han bara skritta lite vid hand och min plan för söndagen var ungefär samma. Det var tävlingar på anläggningen, och med ljud av högtalare, massor av främmande hästar, trailers, folk och spänd atmosfär, så var alla hästarna lite laddade. Viking inte minst, Han hade inte minsta lust att stillsamt promenera och äta gräs.

Istället tog jag honom till en av longeringsvolterna för att han skulle kunna släppa av en och annan brall, utan att jag skulle tappa honom. Och det gjorde han med besked, minsann! Han seglade runt med svansen rakt upp medan han frustade, fnös och fjärtade och av hältan syntes inte ett spår. Varje ljud resulterade i en serie bockar, som om han inte varit utanför boxen på fyra veckor. Nog att han kan bli lite pigg om han inte får jobba, men det här var i mesta laget.

Busig!

Busig!

Efter ungefär 20 minuters sprallande, kunde jag äntligen få honom att jogga fint med svansen nere, och faktiskt så var hältan knappt märkbar. Vilken skillnad. Jag fick honom att skritta lugnt och bytte varv. Då ser jag ett par droppar blod på hans vänstra hov. Tusan också, nu har han dragit i kronranden med högerskon, tänkte jag,

Tillbaka i stallet så ställer jag honom i spolspiltan för att närmare undersöka hans skador. Då upptäcker jag en hårfin spricka på hoven, vänster fram och det var därifrån det kommit ett par droppar blod och även lite var. En hovböld! Det kunde ju förklara ett och annat. Jag tvättar, ställer in en mycket nöjd Viking i sin box, och åker hem och kontaktar både veterinär och hovslagare.

Den tunnaste hovspricka man kan tänka sig. Inte ens synbar, om man inte står på alla fyra och granskar noga.

Den tunnaste hovspricka man kan tänka sig. Inte ens synbar, om man inte står på alla fyra och granskar noga.

Vi enas om att det nog är ett ärende för hovslagaren, som ändå hade ett besök schemalagt för måndag förmiddag. Han kommer, gör sitt jobb, och nu är Viking åter ohalt, tillbaka i arbete och mycket nöjd.

Resultatet efter hovslagarens besök. Sprickan uppskuren och bärranden avlastad.

Resultatet efter hovslagarens besök. Sprickan uppskuren och bärranden avlastad.

Så de goda nyheterna är att hältan inte var på grund av att behandlingen i kronleden inte fungerat. De dåliga nyheterna är att vi har ytterligare ett problem måste noga måste skötas, övervakas och behandlas. Och det kommer också att ta en del tid innan hoven har läkt ut och återtagit sin naturliga form.

Skönt ändå att vi kan hålla honom i arbete, för annars är han inte en glad häst. Han är en arbetsnarkoman, som trivs bäst om han får glänsa på banan, helst inför publik.  En underbar personlighet på alla vis, och den bästa häst jag någonsin haft. Ingen häst kan röra sig som han, och med sådan lätthet utföra de svåraste övningarna. Och så otursförföljd.  Så nu måste det vända.

IMG_1016

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Tur i oturen ändå. Hade gärna sett en film på de där busiga 20 minuterna🙂

    Svara

Jag uppskattar kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: