Storm i solen

Hans namn har passat bättre för de senaste dagarnas starka vindar. Det har blåst så mycket, att en dag var jag rädd att leda bort ponnyerna till paddocken, för det blåste t.o.m. ner stora grenar från de åldriga pinjeträden som kantar vägen dit. Men Storm är en ”vaken” häst, och de dagar det blåser, så har han svansen rakt upp!

Men idag sken solen, och det var knappt en bris i luften och dags för ponnyer att få komma ut och lufta sig lite i frihet. Och rulla sig, så resterna av den tråkiga vinterpälsen släpper. Storm får i regel vara ute ensam, för han har uppfört sig lite illa mot sina kompisar, och eftersom han är skodd bak, vill jag inte riskera att han får in en fullträff. Han är en väldigt rar och känslig häst mot folk, men mot sina ”polare” är han en riktig mobbare. Det är förhoppningsvis bara en fas han går igenom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan, när det var dags att komma in igen, fanns det tid att beta lite friskt gräs, som växte alldes under apelsinträdet. Mums! En härlig vårdag!

En stor tugga grönt gräs.

En stor tugga grönt gräs.

Vissa dagar är det härligt att vara ponny! Och ryttare. Jag hade ett par riktigt härliga ridturer både på ridbanan och på slingan. Och vi gjorde en ny upptäckt: en bortkastad PET-flaska kan ha precis samma effekt som en plastpåse…. Amiral trampade på plastflaskan som lät ”krunch” precis som i en återvinningsmaskin. Då gjorde han, enligt ögonvittne, ett hopp som en gasell! Ett jättehopp, följt av ett lite  mindre skutt och jag trodde nog att det hela skulle sluta i skenfärd och markkänning. Men Amiral är i grunden en bussig ponny och sansade sig innan jag lossnat ur sadeln. Jag kunde behålla både knäslut och värdighet. Och det goda humöret som denna soliga dag framkallat.

En speciell liten ponny

Jag följer en liten flicka och hennes fodervärdsponny på Facebook. Det är lite kul att ha en Facebook-vän som är ca 45 år yngre än jag, och som rider på en ponny född på vårt stuteri.

Greta med Siwgr (till höger) och avkomman Candy.

Greta med Siwgr (till höger) och avkomman Candy.

Ponnyn heter B Siwgr och föddes sommaren 1994. Den sommaren hade jag inte mindre är sju föl, vilket var fler än vanligt på vårt stuteri. Det berodde inte minst på att vi hade den fina hingsten Molstabergs Action Man på station, och att mina döttrar var i lagom storlek att rida dessa ljuvliga ponnyer.

Hennes namn uttalas som det engelska ordet för socker, alltså ”sugar”, men är på kymriska, det språk som talas i Wales, varifrån dessa ponnyer härstammar. Som många gråskimlar föddes hon nästan svart, men vi visste ju att det inte skulle dröja så länge innan hon hade samma färg som en sockerbit. Hennes mamma, Burhults Sindy, hade jag fått låna av Rosmarie Svensson, som också lånat mej Action Man.salty,%20frilagd,%20gul

Som föl och unghäst var hon väldigt vacker och rastypisk, men väldigt skygg. Om man la en hand på hennes rygg eller bakdel kröp hon nästan in i väggen och gjorde sig liten. Hela hennes första år fick man närma sig henne med yttersta försiktighet för att inte skrämma henne, för hon var så ängslig. På våren när hon skulle fylla ett år, släpptes hon på bete med resten av flocken, utan grimma, och jag trodde att jag inte skulle kunna komma i närheten av henne innan det var dags för installning. Men några veckor senare var det som om hon äntligen fattat att vi inte tänkte göra henne illa. Istället var det hon som var den mest kavata i hela unghästflocken, utan tog täten och kom fram och tiggde klapp och kli när man gick ut i hagen. Jag har aldrig kunnat räkna ut vad som orsakade den förändringen, för det var inte för att jag ansträngde mej. Jag hade inte tid för ”enskild terapi”, utan hon fick helt enkelt komma över sin ängslan helt på egen hand. Från att ha varit liten och ängslig blev hon plötsligt väldigt frimodig och djärv.

B Siwgr på treårspremieringen.

B Siwgr på treårspremieringen.

På sommaren när hon var tre år, fick dottern Marita, då 11 år gammal, i uppdrag att förbereda henne för premieringarna. Det gick lysande, och lilla Siwgr fick hela 41 poäng och Diplom.

Den sommaren hade vi Molstabergs Molnet hemma, och året efter nedkom Siwgr med fölet B Salty. Eftersom hon varit den bästa i sin ras som treåring, bjöds hon in för att visas upp på Halländska Hästavelsföreningens jubileumsutställning med föl vid sidan.  Lille Salty var bara 10 dagar gammal vid det här tillfället, och Siwgr blev bästa ponnysto!

B Siwgr, 4 år, med fölet B Salty vid sidan.

B Siwgr, 4 år, med fölet B Salty vid sidan.

B Siwgr reds därefter in och såldes, som de flesta ponnyer från stuterier. Via min väninna Marina Pettersson, kom hon till en ung ryttare som upptäckte hennes hopptalang och tog henne ut på hennes första banor. Senare hamnade hon hos familjen Linder-Velander, vars dotter satsade på fälttävlan. Detta skedde med sådan entusiasm och framgång att en tävling instiftades i hennes namn: Sugar Cup, särskilt för små ponnyer och unga ryttare i fälttävlan.  Den här ponnyn är inmätt till 115 cm, men det är inte i centimetrarna som storheten sitter, det är helt klart.

Där fick hon också  vara ”filmstjärna” i flera av de DVD-filmer som Pernilla producerat. Den senaste var när Siwgr blev mamma igen. (Där är jag med på ett hörn). Den heter ”Få ett Föl”Få ett föl

När dottern Filippa vuxit ur Siwgr och gått vidare (främst inom voltige), så har Siwgr varit på foder hos unga Greta, som nu också är färdig för större ponny. Men här är en liten film om deras tid tillsammans. Klart sevärd!

http://flipagram.com/f/St8HFZMBAa

En av de roligaste sakerna med att vara uppfödare, är när man får följa sina ”föl” under så många år, och se att dom har det bra, och att dom gör sina människor glada.

Siwgr fyller 21 i år!

Siwgr fyller 21 i år!

Dessa underbara ponnyer! Inte är det konstigt att man är fast…

(Bilder har jag lånat av Annika Karlbom och Greta Frodin.)

Tisdags-slit

Min enastående stallskötare Helena jobbar hårt, flitigt och plikttroget. Och hon räknar inte timmar och dagar, utan gör det som behöver göras oavsett. Hon betraktar nog både hästar och stall som sina, och är väldigt beskyddande mot både de hästar och folk som hör till stallet. Men självklart måste hon ha ledigt ibland, så hon har valt att vara ledig på just tisdagar. Det är ett lite smart drag, för på tisdagarna är det foderleveranser och mycket extrajobb som tar tid från hästarna.

Spånbalar och fodersäckar kommer på plats i foderutrymmet.

Spånbalar och fodersäckar kommer på plats i foderutrymmet.

När Helena är ledig, så jobbar Fernando, och som karl han är, så är han ju aningens starkare rent fysiskt. Men ibland får även han bekänna färg. Som när foderleveranserna består av först ett antal fodersäckar, som leverantören ställer på (nästan) rätt plats. Likaså alla spånbalarna. Men sen kom det 30 halmbalar och 55 höbalar, som lossades från lastbil rakt ut på parkeringsplatsen…. Behöver jag säga mer? Alla som har, eller har haft stall vet hur slitigt det är. Alla balarna väger runt 20 kg, och skottkärran tar ju bara några åt gången. Fernando (även kallad Mr Tuesday) fick vackert hugga i, och frakta in allihopa i vår tombox, som tjänar som höförråd. Och självklart var det på morgonen, den tid som normalt används till mockning.

En väldig massa balar...

En väldig massa balar…

Tuffa tisdagar alltså. För somliga. Mitt jobb är enklare. Jag ska stämma av att leveranserna mot notan och betala. Det tycker jag i och för sig är lite svettigt, för det kostar en slant att fodra så många hästar. Sen vill jag kolla kvalitén, för mina hästar förtjänar såklart enbart det bästa.

Vi håller på att lägga om foderstaterna för hästarna, för det finns ju flera olika leverantörer, olika fabrikat och olika foderblandningar. Jag vill ju, som de flesta, hitta precis rätt foder till varje häst, och samtidigt försöka hålla kostnaderna nere. Det är lite av ett pussel, för hästarna är alla så olika. Vi har några som behöver gå upp i vikt, och några som är lagom. Några är väldigt lättfödda och får hållas på kortare diet. Några arbetar hårt, andra lite mindre. Ibland är det inte så enkelt som att det är stora och slanka och små och knubbiga. Vi har en stor och knubbig, som arbetar hårt, och en liten och slank, som inte arbetar så hårt, men inte får bli för laddad för sina små ryttare. Och alla varianter däremellan. Så det är lite av en utmaning att med tillgängliga medel sätta ihop foderstater som passar varje individ.

Det visar sig inom några veckor om de nya foderstaterna är rätt. Är hullet lagom? Är dom lagom pigga och energiska för sitt arbete?

Liten ponny får mera utsikt

BoxgrindSnickaren har varit framme igen. Den här gången har han tillverkat två grindar att sätta innanför boxdörrarna till våra minsta ponnyer. Dom stackarna är ju för små för att nå över kanten och se något alls. Det är bara en liten mule, eller ett par små öron som sticker upp. Det är också orättvist, för alla de andra hästarna står ju gärna med sina huvuden över dörrarna och kan se allting som händer i stallet, och en glimt av det som händer utanför. Både William och Kakan är ju rätt så korta i rocken, och deras boxar i hörnen är rätt mörka, så de här nya grindarna gör att dom också får mera ljus och luft i sina boxar. Och så har jag fått ytterligare ett objekt att måla grönt!

Små ponnyer på stallplan

Små ponnyer på stor stallplan.

 

Snickaren har varit till stor hjälp. Förutom ombyggnaden av stallkontoret och toaletten, har han också fixat en massa hål och sprickor både i boxväggar och stallgångarna, plus en del ”småfix”. Nu har han också anslutit mitt lilla Ikea-kök till vatten och avlopp. På bilden har inte vägghyllan blivit installerad än, men kaffebryggaren är självklart på plats, och i funktion.

Ikea-köket

Ikea-köket

Jag har alltså ett litet mini-kök i stallet! I underskåpen har jag plats för städsaker, toapapper och sånt som behöver utrymme för förvaring. Kaffe, kex och muggar ryms också. Helt perfekt, för självklart vill man ju kunna ta en fika när man är i stallet, och när det är helt klart kommer det också att finnas ett litet kylskåp och en mikrovågsugn, så att den som vill kan ta med sin lunch och värma, och när sommarvärmen kommer, så finns det kylda drycker att tillgå. Det tycker jag är vardags-lyx!

Bästa blickfånget

Jag är verkligen glad för vattenkaret på stallplan och skrivit en del om arbetet med att få det rent och målat. Nu har jag äntligen bildbevis på slutresultatet. Det är verkligen en prydnad för stallet, nu när det är renoverat och fyllt med kristallklart vatten. Den här bilden talar väl för sig själv. Den här synen gör mej glad!

Jimmy njuter av solskenet och friskt vatten.

Jimmy njuter av solskenet och friskt vatten.

Mina ridsemester-kunder har haft ganska god tur med vädret, för det har varit soligt, men inte alltför varmt varje dag. Dom har kämpat med ridningen och haft en enastående utveckling på bara några dagar. Men det har kostat på; träningsvärk och skavsår.  Trots det blev sista dagens ridning en fin uppvisning med fina skänkelvikningar, galoppombyten och lite spansk skritt. Jag hoppas att tjejerna håller igång sin ridning på hemmaplan sedan, för dom är alldeles för duktiga för att bara vara ”semester-ryttare”.

Alentejo görs i ordning för dagens lektion.

Alentejo görs i ordning  av sin ryttare inför dagens lektion.

Och efteråt ger Helena honom en välbehövlig dusch.

Och efteråt ger Helena honom ett välbehövligt bad.

Det har varit några intensiva dagar, så kommande vecka handlar lite om att komma ikapp med ponnyernas träning och måla klart en del av de där detaljerna som vi ”sparat”. Idag är det lite småregnigt, så just utomhusmålningen kanske kan vänta lite till.

Här är en bild på vattenkaret före rengöring, lagning och målning. Jimmy gillar att blaska med vatten oavsett, men visst är det trevligare nu.

Före...

Före…

Allt klart och vi är igång!

Äntligen är allt klart (tja, en del detaljer återstår, men det pratar vi inte om nu) och mina väninnor Monika och Cintia blir skyldiga mej en redig go-fika. Det var priset i vadslagningen om när jag skulle lyckas bli färdig. Jag vann! Alla här vet att allting alltid tar mycket längre tid än beräknat (sydeuropeiskt symtom) men min envishet, hjälp från vänner, och ett fast tag kring målarpenseln, gjorde att vi faktiskt kunde kalla fredagen den 13:e för en riktigt bra dag. Stallet är snyggt, alla hästar är på plats och Helena skiner som en sol. Det är inte minst hennes förtjänst att allt har fungerat under flera månaders omställning.

Samtidigt är vi officiellt igång med vår nya verksamhet. Jag har väl inte berättat så  mycket om det här på bloggen, eftersom jag inte ville gå händelserna i förväg samtidigt som vi hållt på med renoveringar, träningar och en del pappersarbete. Men för den som är nyfiken, så kan man gå in och titta på hemsidan.

IMG_2047I går kom alltså våra första gäster på ridsemester. Två glada svensk-norska tjejer som vill rida vackra Lusitanohästar och lära sig mer om ridningens svåra konst. Det är Jimmy och Alentejo som står till deras förfogande, och vi har hunnit ha två lektioner under ledning av Diogo. Det är glädjande att se att på bara två lektioner gör Jimmys ryttare stora framsteg, som mest handlar om självförtroende. Och tjejen som rider Alentejo, gör det med sån säkerhet, känsla och stil, att jag inte trodde mina öron när hon berättade att hon inte rider regelbundet. Med sån talang är det (enligt mej) stor synd att inte ägna mer tid åt ridsporten.IMG_2035

Ridsemester är en av de saker vårt företag håller på med.  Att kunna erbjuda ridning på dessa underbara Lusitanohästarna för besökare, är verkligen roligt. Och det i en region som har så enormt mycket annat att bjuda en besökare på, gör det till en totalupplevelse!

Dessutom har vi ju då våra ponnyer. Vi är troligen det enda stallet i Portugal med en sådan fin samling ponnyer! Så några av ponnyerna är till salu, och några behåller vi för avel och framtiden. Nu är det vår och alla stona har varit brunstiga en gång. Så nästa gång blir det dags för Talento att visa att han klarar sin uppgift.

Under tiden tränas och utbildas ponnyerna för att platsa på tävlingsbanorna, men också för att bli vana att arbeta under olika ryttare. Alla ryttare är ju inte superduktiga från början, och ponnyerna måste lära sig stå ut med unga ryttares misstag, och inte dra fördel av den som är oerfaren. Dom har alla gått några lektioner, och uppför sig verkligen bra med tanke på att dom inte alls har någon erfarenhet av detta. Jag är verkligen stolt över ponnyerna och hoppas att jag snart kan hitta mer stadigvarande ryttare till några av dom.

Så det har varit en bra dag, förutom för Frida som åkt på en rejäl förkylning. Hon fick besöka sjukhuset och få lite bättre läkemedel utskrivna. Nu håller vi tummarna för att hon snart är tillbaka i sadeln igen.  Hon är saknad, men jag gissar att det tar lite tid innan hon har orken tillbaka efter en sådan här dust.

I morgon ska jag försöka ta lite bättre bilder på stallet, med allting (nästan) klart och alla hästar i rätt box.

Upploppet!

Igår målade jag klart den sista boxdörren! Tjohoo! Jag tycker verkligen inte om att måla. Men jag tycker att det är roligt att det blir så fint när det är klart. Visserligen var ju dörrarna bara en del i en större process, för det är många detaljer på en box, när det kommer till målning Den saken är klar. Det ska vara vita och blå väggar invändigt. Allt trä är målat grönt. Metallblecket som sitter på boxdörren ska målas med grön rostskyddsfärg, och gallren över dörrarna med vit sådan. Sedan ska gångjärn och lås (till både över- och underdörr) målas med svart metallfärg. Väldigt pyssligt. Men idag målade jag klart den sista boxdörren med grön träfärg. En milstolpe, känns det som.

Färdigmålad boxdörr

Färdigmålad boxdörr

Olof målar blåa väggar så mycket han hinner och däremellan turas vi om med den svarta färgen och den lilla, lilla penseln. Vilket är mycket tålamodsprövande. Vi har anlitat hjälp med att måla insidan av vattenkaret med särskild färg som är till bassänger. Det blir verkligen ett lyft för detta vackra karet. Och skönt för hästarna att få det klart igen, för dom älskar verkligen att dricka ur kar, även om dom har både automater och hinkar i sina boxar.

Idag blev mitt lilla pentry färdiginstallerat och det blev jättefint, även om kylskåp och mikro-ugn fortfarande saknas.

Det har varit extra mycket folk i stallet idag, för det var Ideal’s 25:e födelsedag. Det är en inackorderad Lusitanohingst, och hans matte hade tagit med hembakt chokladkaka till hans födelsedagsgäster, som var några stycken. Själv fick han frikostigt av sin favoritfrukt: bananer!

Benny pussar Ideal.

Benny pussar Ideal.

Dessutom kom Peters chaufför, som gillar att vara hantverkare och satte upp lite mer krokar och hängare i sadelkammaren, snickaren monterade köket, hans medhjälpare lagade diverse hål och sprickor i boxarna med cement. Olof målade, likaså min extrahjälp Fernando, medans Helena, vår hästskötare tog hand om alla de fyrbenta. Diogo kom och motionerade några av hästarna, Peter kom för att se hur vi har det, och en ponny-kund, tillika väninna tittade förbi med sin dotter. Det var fullt hus ett tag, och mitt målande gick ju inte fortare precis. Men kul med liv och rörelse, och kaffebryggaren kom till flitig användning.

Dessvärre ligger Frida hemma med bihåleinflammation, och kunde inte delta i festligheterna, eller ens se hur vårt projekt fortskrider. Förhoppningsvis är hon tillbaka i stallet inom det närmsta, för hon är verkligen saknad. När hon kommer tillbaks får jag säkert en reprimand för att jag slarvar med skötseln av utrustningen. Ja, sånt har faktiskt kommit lite i andra hand under tiden renoveringarna har pågått. Jag har haft målarkläderna på i en vecka nu, tror jag. I morgon händer det lite andra roliga saker, och jag kliver ur de grönfläckiga kläderna för den här gången.

 

I morgon kommer hantverkarn

Hela helgen har tillbringats i stallet. Många timmar. Och ändå har jag knappt inte tagit i en häst. Jag har mest hållt i målarpenslar och Ikeas berömda insexnyckel.

Köksskåpen till vårt lilla pentry är monterade, och imorgon kommer min rara lille hantverkargubbe och sätter vasken i bänkskivan (kräver precision och rätt verktyg) och ansluter till vatten och avlopp. Inte min avdelning. Men jag är som svensk tjej van att skruva ihop Ikea-möbler och tycker inte att det är så svårt, utan rätt kul. Och jag är stolt när det är färdigt. Jag skulle fått MVG på Ikea-montering, om jag inte i min iver att bli fort klar, staplat upp schabrak på nya lagerhyllan, trots att den saknade krysstag på baksidan (tillfälligt slut i sortimentet).

Såklart kollapsade hela bygget. Men inga allvarligare skador, och imorgon ber jag min snickare att förankra den i väggen. Som det var tänkt från början. Bara att jag är så otålig. Jag vill ha allting klart igår, typ.

Till veckan kommer mina första kunder, från Sverige för att rida Lusitanos, och jag hade ju tänkt att allting skulle vara klart och fint tills dess. (Tick tack, tick tack)

Idag har jag målat vita boxgaller, ett par gröna dörrar och Olof har målat blåa väggar. Samma sak i morgon. Killen med högtryckstvätten kom in idag och tvättade det sista, som nu får torka lite innan det går att måla klart. Tisdag och Onsdag har jag inga sysselsättningsproblem. Imorgon ska jag göra vattenkaret riktigt rent, för ”tvätt-killen” lovade att komma på tisdag eftermiddag och måla det. Jag vågar mej inte på det, för det är en svår färg, som kräver ordentlig skyddsutrustning, som jag inte har.

Imorgon kommer även golven i kontorsdelen att få en behandling, så möblerna kan flytta in på onsdag.

Kontoret blir målat, och golven ska få en behandling

Kontoret blir målat, och golven ska få en behandling

Det blev lite mycket på en gång, men man får också anpassa sig efter när man kan få hjälp. Så jag räknar inte med att komma upp i en sadel på ytterligare en vecka, men det gör inte så mycket. Ryggen har varit rätt kass, och jag gör mer nytta med penseln än med sadeln just nu. Väl allting är klart kommer jag att kunna njuta mer av ridningen.

Nytvättade boxar. Klart för målning.

Nytvättade boxar. Klart för målning.

Nästa etapp: Pentry

Idag blev det en utflykt till Ikea, för att inhandla alla beståndsdelar till ett litet pentry, plus ytterligare tillbehör till kontoret och sadelkammaren. Besöket började med en hederlig svensk varmkorv med bröd och avslutades med mjukglass och slutligen ett riktigt 3D-pussel att få in alla sakerna i bilen, men det gick. Men bara precis.

Utanför Ikea, Lissabon

Utanför Ikea, Lissabon

Kontoret har blivit delvis ombyggt och arbetet med tvätt och målning pågår just. Golvet kommer att behöva behandlas, då de vackra golvplattorna blivit väldigt slitna och uttorkade.

Det tidigare väldigt stora badrummet har delats av till en toalett och en del som ska innehålla ett mini-kök. Så det var just de sakerna som var anledningen till dagens utflykt till Ikea. Underskåp, bänkskiva, diskho (med tillbehör) och knoppar till dörrarna. Ett litet kylskåp och en mikrovågsugn kommer att komplettera inredningen senare. Kaffebryggaren är ju givetvis redan på plats (viktig detalj!).

Om tidsschemat håller så kommer vi att kunna flytta in möblerna i kontorsdelen början av nästa vecka. Nu saknar jag faktiskt att ha ett skrivbord på plats, för det blir trots allt en del papper att hålla reda på.

Hästarna har de senaste dagarna fått flytta in i de nymålade boxarna, och arbetet med att tvätta, laga och måla resterande sju boxar har påbörjats. Och så har Alentejo (det svarta nyförvärvet) flyttat in. Detta har resulterat i att somliga hästar tycker det är trevligt  med ny utsikt medans några andra inte alls gillar att få nya vyer. Detta gör att jag börjat fundera över vem som ska bo i vilken box, när allt är klart. Det är tydligt att somliga föredrar att stå lite vid sidan av, i ett hörn, medans andra trivs bäst med att ha mycket aktivitet rakt framför nosen.

Imorgon får jag hjälp att fixa med belysningen på kontoret och toaletten, och hyllorna till förrådet ska monteras, så vi kan flytta in alla saker i god ordning.

Vi är inne i slutfasen av det här projektet, och det blir bara roligare, för varje ytterligare liten sak man gör för oss närmare slutmålet: ett fräscht stall och en liten invigningsfest.

Halva klart!

Nu har vi målat för fulla muggar. Det gäller att hålla tempot uppe, för om ett par dagar kommer gubben som ska högtryckstvätta andra halvan av stallet, och då måste vi ha flyttat alla hästarna till de nymålade boxarna. Och det ju bra om färgen hunnit torka tills dess.

Idag målade Olof klart dörrarna till foderutrymmet. Det är skillnad på grönt och grönt, det är uppenbart.

Olof har legat i med grönfärgen, och det ser rätt enkelt ut, men jag kan skriva under på att det är tungt. Färgen är rätt så trög, och det är många vinklar, skador och ojämnheter där färgen måste tryckas in mer eller mindre med våld. Man blir trött i både fingrar och handled, och på nåt sätt lyckas man få gröna fläckar överallt. Till och med hunden är grönprickig numera.

Målarmästare Berggren i farten.

Målarmästare Berggren i farten.

Jag har mest ägnat tid åt att med en ytterst liten pensel måla alla metalldetaljer. Det är rätt pyssligt, lätt att måla utanför strecken (jag var aldrig förtjust i det konceptet ändå) och färgen är omväxlande trög och rinnig beroende på hur nära kanten man är. Självklart blev det svarta prickar på det fina gröna…

Vi tyckte väl kanske inte att stallet var så förfärligt dåligt förut. Det är trots allt ett bra stall av solid stomme. Det var väl mest att man vill ha rent, fräscht och snyggt när man börjar på ny kula. Men nu, när halva stallet är klart, så blir skillnaden uppenbar, och de omålade boxarna ser verkligen skabbiga ut. Det är fantastiskt vad lite målarfärg kan göra stor skillnad.

Några av boxarna hade slitits hårt av livliga invånare under flera år, så där fick vi börja med att laga cementväggarna. Men det känns verkligen som om det är värt besväret, för allting blir så fint, och blir onekligen mycket lättare att hålla efter i framtiden.

Väggen lagad,

Väggen lagad,

Så nu är halva stallet klart. Dessutom har vi byggt om lite på själva stallkontoret och gjort om toaletten.  Ett förrådsrum är målat och jag har skaffat omklädningsskåp som ska vara där.

Klädskåp.

Klädskåp.

Bit för bit kommer allt på plats. Nu måste jag planera ett besök på Ikea med. Ett måste för alla som fixar i ordning en sadelkammare!

Makeover

Det är full fart med målning och fix i stallet. Olof och jag har målat för glatta livet. Men Fridas jobb är ju framför allt att ägna sig åt hästarna. Särskilt som jag inte alls hjälper till med detta, nu när jag lägger tiden på att måla istället.

Nu kan jag alltså presentera bilder över våra samlade insatser. Inte bara boxväggarna får sig en makeover, utan även liten ponny med burrigt hår. William har varit hos frisören. Det var Frida som med starka nypor och en ängels tålamod, som fick förmå lille Wille att utstå en frisering. Han har synpunkter på detta, och är inte alltid hundra procent samarbetsvillig.  Men fint blev det!

Före: långhårig ponny i sliten box.

 

Efter: nyfriserad Wille i nymålad box

Efter: nyfriserad Wille i nymålad box

 

Jobbat på egen hand

”Jag behöver inte plasthandskar, jag ska bara måla lite.” Eller: ”Orka plocka fram en massa, när jag bara ska hålla på en liten stund”. Fler än jag som tänkt likadant?

Det blir ju så fint!

Det blir ju så fint!

Naturligtvis är det inte vattenlöslig färg, och inte har jag någon lacknafta heller. Så jag får väl vara lite prickig tills det här projektet är klart. Bekymrar mej inte, bara komiskt att man gör samma misstag varje gång.Gröna fingrar

Stallet börjar äntligen komma i ordning. Allting tar mycket mer tid än vad jag optimistiskt beräknat, vilket är frustrerande. Den senaste bromsklossen i systemet var att jag fått vänta i två veckor på en liten spann med grön träfärg som ska vara till boxdörrarna och trädetaljerna. Den här gröna träfärgen måste vara den mest dyrbara och sällsynta i landet. Så verkar det, i alla fall.

Nog behövs det lite färg

Nog behövs det lite färg

Det är meningen att klubben ska hålla med färgen och vi gör jobbet själva. Men trots att vårt stall inte fått någon riktig ansiktslyftning på de senaste 15-20 åren, så har det blivit ifrågasatt om det verkligen skulle behövas. Va??!!!

Men resultatet blir lysande! Vi har en gubbe som kommer och högtryckstvättar. Han har gjort halva stallet, d.v.s. 7 boxar, plus förrådet. Nu väntar han på att få göra resten, som inte kan tvättas förräns de tomma boxarna är målade så att hästarna kan flytta in där. Sedan får han tvätta resten, så att även alla dessa boxarna kan målas. Och då, men först då, kommer vi att kunna flytta in alla hästarna i stallet. Just nu står fem hästar (eller ponnyer, rättare sagt) runt hörnet, i en annan länga. Vilket är tidskrävande och krångligt. Vi vill ju allihop inne på vår gård.

Box före målning

Box före målning

Olof har varit igång med att måla mest blått. Alla boxarna är blå nertill. Och nu har han målat allt som är tvättat och lagat. Sedan satte han igång med ‘trädgården’, alltså de stora rabatterna som är utanför grinden, men som också tillhör vårt stall. Vi vill ju att utsidan ska se välskött och inbjudande ut också.

Olof är målarmästaren! Kolla väggarna: före och efter versionen.

Olof är målarmästaren! Kolla väggarna: före och efter versionen.

Box efter målning

Box efter målning

Det blir verkligen stor skillnad. Jag har målat alla box-galler med vit rostskyddsfärg. Jag valde vitt för att dom varit vitmålade förut. Somliga stall har sina galler i original (metall-rent) och somliga har målat vitt eller svart. Det är nog bara en fråga om tycke och smak.

Boxgallren delvis målade. Visst är det skillnad?

Boxgallren delvis målade. Visst är det skillnad?

Alla dörrar och alla andra trädetaljer är målade i buteljgrönt, vilket jag tycker är snyggt. En del stall har dörrarna trävita också. Men det är både snyggt och lättskött med alla detaljer i grönt.

Även fönstergallren har fått ett lager grön rostskyddsfärg. Min vän Monika, som är inackorderad med sin häst hos oss, lät sin make arbeta en dag hos oss som målare. Dom tycker båda att det är roligt att stallet blir så fint, och ställer upp med hjälp på alla sätt och vis. Det är tacksamt med sådana vänner! Maken målade både fönstergaller och hela förrådet under sin s.k. lediga dag. Blir kul att flytta in i förrådet nu.

Delvis målat fönstergaller

Delvis målat fönstergaller

Medans allt detta pågår i själva stallet, så har vi två hantverkare som håller på att fixa till pentry, toalett och kontorsutrymme. Det blir väldigt snyggt, rent och praktiskt på alla sätt och vis. Dom jobbar fort och är duktiga. Den tidigare toaletten, var stor nog för att  ha både en duschkabin och en bidé. Men med tanke på att det bara finns kallvatten, så har ingen använt någon av dessa moderna finesser på de senaste 20 åren. Istället bygger vi om, så att det blir en liten toa, och ett litet pentry. Jag tror att ett kylskåp, mikrovågsugn och kaffebryggare blir mycket mer användbart än både dusch och bidé.

Foderkammaren är invändigt målad

Foderkammaren är invändigt målad

Jag har lagt en del tid på att skura det stora vattenkaret som finns mitt på stallplan. Hästarna älskar att dricka ‘utevatten’, både före och efter ridning. Men insidan var täckt av ett lager gröna alger, så jag har börjat att försöka få rent, så vi kan få riktigt färskt och rent vatten att bjuda våra hästar.

Jimmy njuter av stallets stora vattenkar.

Jimmy njuter av stallets stora vattenkar.

Ett j***la skurande...

Ett j***la skurande… Det finns tydligen blå färg någonstans under algerna.

Det är spännande att se allting växa fram och bli fint. Jag måste komma ihåg att ta mera bilder, för snart kommer vi väl alla att ha glömt hur det såg ut förut. Idag har jag tagit riktiga mått på både förrådet och sadelkammaren inför ett besök på Ikea. Jag har planer….

Fifty shades of Grey

Så heter filmen som har premiär inom kort. Den handlar inte alls, som man kanske tror, om alla dessa vackra skimlar, utan påstås vara mer ‘tant-snusk’. Vad vet jag? Jag har inte ens läst boken än.

Som sagt, det finns många nyanser av skimmel!

Dock finns det någon, som gjort en helt annan tolkning och den var mycket underhållande på alla sätt. Här är det tantsnusk med en oväntad vändning! :)

no stirrups

 

(Klicka på bilden för mer av samma vara. Jag fnissar fortfarande!)

Alla hästarna i mitt hjärta

 

På andra språk heter den här dagen inte alls nåt med ‘hjärtan': på engelska heter det ”Valentine’s Day” och på portugisiska ”Dia dos Namorados”. Men jag tänker ju på svenska,  och funderade lite på det här  med hur hästar tar en särskild plats i våra hjärtan. En del mer än andra, men var och en på sitt speciella vis.a horses  job

Det finns en handfull hästar som för alltid har en alldeles särskild vrå i mitt hjärta. För att dom betytt extra mycket, lärt mej något unikt, eller bara för att dom dök upp i mitt liv vid en speciell tidpunkt. Men nästan alla hästar jag har haft i stallet har förr eller senare letat sig in i mitt hjärta. Ibland låter man dom inte göra det, för man vill inte bli allt för fäst vid en individ som man vet att man inte kan behålla dom så länge. Men på nåt sätt verkar det som om just dom ansträngt sig extra mycket för att jag ska trilla dit i alla fall. Det är märkligt.

Som nu, när jag har en del hästar, som jag vet att jag ska sälja. Som jag inte skulle knyta några starkare band till. Dom har alla blivit så kära. Jag känner dom väl, retar mej på deras brister (inte många) och gläds åt deras personligheter, deras utveckling, och deras varma mular och stora, mörka ögon. På ett sätt kommer jag nog alltid innerst inne att vara en liten, liten ponnyflicka som tycker att det är gulligt när en tofs i manen står rätt upp, eller när jag får varmluft blåst innanför kragen eller en liten mule som letar godis vid min ficka.

Bara den nyaste i gänget, Alentejo, har ännu inte helt tagit sin plats i hjärtat. Inte för att inte förtjänar det, utan helt enkelt för att vi inte känner varandra så bra ännu. Han vet inte att jag är hans matte, utan ser mej bara som ännu en ryttare i mängden. Jag känner inte igen de  minsta nyanserna i hans uttryck och kan inte läsa hans ögon. Men det kommer, det vet jag.

Häromdagen mutade jag honom med socker före ridningen. Efteråt tittade han på mej lite bedjande med en klar fråga: ”Har du mera godis?”. Han tiggde inte, det var en ren fråga. Då kände jag faktiskt att vi börjar bli bekanta. Sedan ville han inte gå in i spolspiltan utan växlade med att stå som fastvuxen eller backa. Jag frågade snällt om han inte kunde omvärdera sitt beslut, men utan resultat. Då morrade jag åt honom och kallade honom för mindre smickrande saker (på svenska) och då gick han in. Och jag lovar; han flinade åt mej! Så, jag tror nog att han är på god väg att ta upp en stor bit av mitt hjärta.

 

 

Dåliga nyheter och bättre

Viking är gladast på ridbanan

Viking är gladast på ridbanan

Viking som hade svarat så bra på behandlingen var plötsligt halt igen. Och han som bara älskar att jobba, och blir nästan lite grinig (ja, inte riktigt, för det är inte hans stil) om han inte får komma ut och röra på sig ordentligt. På Torsdagen såg vi en lätt hälta, och på Fredagen var det samma sak. Min beridare, Diogo, bad att jag skulle ringa till veterinären omgående och reklamera behandlingen. Nåt måste ju vara fel om man bara har effekt i två veckor!

Jag ringde inte, för jag ville avvakta lite för att se om det tänkte bli bättre eller sämre. På lördagen fick han bara skritta lite vid hand och min plan för söndagen var ungefär samma. Det var tävlingar på anläggningen, och med ljud av högtalare, massor av främmande hästar, trailers, folk och spänd atmosfär, så var alla hästarna lite laddade. Viking inte minst, Han hade inte minsta lust att stillsamt promenera och äta gräs.

Istället tog jag honom till en av longeringsvolterna för att han skulle kunna släppa av en och annan brall, utan att jag skulle tappa honom. Och det gjorde han med besked, minsann! Han seglade runt med svansen rakt upp medan han frustade, fnös och fjärtade och av hältan syntes inte ett spår. Varje ljud resulterade i en serie bockar, som om han inte varit utanför boxen på fyra veckor. Nog att han kan bli lite pigg om han inte får jobba, men det här var i mesta laget.

Busig!

Busig!

Efter ungefär 20 minuters sprallande, kunde jag äntligen få honom att jogga fint med svansen nere, och faktiskt så var hältan knappt märkbar. Vilken skillnad. Jag fick honom att skritta lugnt och bytte varv. Då ser jag ett par droppar blod på hans vänstra hov. Tusan också, nu har han dragit i kronranden med högerskon, tänkte jag,

Tillbaka i stallet så ställer jag honom i spolspiltan för att närmare undersöka hans skador. Då upptäcker jag en hårfin spricka på hoven, vänster fram och det var därifrån det kommit ett par droppar blod och även lite var. En hovböld! Det kunde ju förklara ett och annat. Jag tvättar, ställer in en mycket nöjd Viking i sin box, och åker hem och kontaktar både veterinär och hovslagare.

Den tunnaste hovspricka man kan tänka sig. Inte ens synbar, om man inte står på alla fyra och granskar noga.

Den tunnaste hovspricka man kan tänka sig. Inte ens synbar, om man inte står på alla fyra och granskar noga.

Vi enas om att det nog är ett ärende för hovslagaren, som ändå hade ett besök schemalagt för måndag förmiddag. Han kommer, gör sitt jobb, och nu är Viking åter ohalt, tillbaka i arbete och mycket nöjd.

Resultatet efter hovslagarens besök. Sprickan uppskuren och bärranden avlastad.

Resultatet efter hovslagarens besök. Sprickan uppskuren och bärranden avlastad.

Så de goda nyheterna är att hältan inte var på grund av att behandlingen i kronleden inte fungerat. De dåliga nyheterna är att vi har ytterligare ett problem måste noga måste skötas, övervakas och behandlas. Och det kommer också att ta en del tid innan hoven har läkt ut och återtagit sin naturliga form.

Skönt ändå att vi kan hålla honom i arbete, för annars är han inte en glad häst. Han är en arbetsnarkoman, som trivs bäst om han får glänsa på banan, helst inför publik.  En underbar personlighet på alla vis, och den bästa häst jag någonsin haft. Ingen häst kan röra sig som han, och med sådan lätthet utföra de svåraste övningarna. Och så otursförföljd.  Så nu måste det vända.

IMG_1016

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 58 andra följare

%d bloggare gillar detta: